Maktlösa kvinnor som tvingas prostituera sig på grund av fattigdom, kvinnor utan tillgång till preventivmedel, kvinnor som dör efter illegala aborter eller i könssjukdomar, kvinnor som utsätts för sadistiska torskar, skam och förnedring. Allt detta var verklighet i min hemstad Uppsala för ca 100 år sedan, på samma sätt som det är verklighet för mängder av kvinnor i världen idag (läs t.ex. 80 grader från varmvattnet av Karin Alfredsson). Ola Larsmos roman "Jag vill inte tjäna" utspelar sig i Uppsala på 1880-talet och handlar om en ung läkare som har till uppgift att inspektera de "offentliga kvinnorna" så att de inte sprider könssjukdomar bland stadens studenter och borgare. Läkaren fäster sig särskilt vid en ung kvinna, Sara Kristina, och hon blir bokens andra huvudperson. Vi får följa hennes väg från det fattiga hemmet ute på Uppsalaslätten in till bordellen på Svartbäcksgatan 69. Jag gillar att Larsmo ger läsaren både läkarens och den prostituerade kvinnans perspektiv och att han blottlägger dubbelmoralen utan att bli moraliserande. En mycket välskriven, medryckande och angelägen roman. Läs! Betyg: EEEE+
Visst var den fantastiskt! Språket är liknande det i Doktor Glas, det är samma stämning.
SvaraRadera