I min bokcirkel har vi läst "Gräset sjunger" av nobelpristagaren Doris Lessing. Det är hennes debutroman och den utspelar sig i Sydrhodesia under 1930- och 40-talen. Huvudpersonen Mary är i 30-årsåldern och lever ett begränsat, men inte olyckligt liv, som yrkeskvinna i en liten stad. Tyvärr får hon för sig att hon måste gifta sig och det blir med den snälle, men misslyckade farmaren Dick. De bosätter sig på hans isolerade farm och ett plågsamt kammarspel börjar. Man får redan i början av boken veta att Mary blir mördad av den svarte houseboyen Moses och man sugs genom boken för att få veta vad som ledde fram till det ödesdigra slutet. Det är en mycket välskriven (och välöversatt) bok, men den är otroligt obehaglig. Alla personer är osympatiska och det finns inget hopp eller försoning i den. Skildringen av den karga farmen, det heta klimatet, det stenhårt rassegregerade samhället och Marys sönderfallande psyke är lysande. Diskussionerna i bokcirkeln blev livligare än någonsin förut! Betyget borde nog egentligen bli högre, men eftersom läsningen ger en så hemsk känsla blir det så här. Betyg: EEE
Jag älskar att läsa och genom den här bloggen vill jag dela med mig av mina boktips till andra. Betygsskalan går från E (undvik!) till EEEEE (måste läsas!).
27 april 2008
15 april 2008
Två böcker om att bo i Kina
Jag har läst två böcker om hur det är att bo i Kina som västerlänning. Amerikanska Rachel DeWoskins bok "Babes i Beijing" handlar om hennes fem år i Peking under andra halvan av 1990-talet. Hon kom dit direkt efter universitetet och fick jobb på en PR-firma. Mer eller mindre av en slump fick hon också en roll i en kinesisk teveserie om utländska flickor i Kina. Svenska Catarina Lilliehöök, som skrivit "Mei Wenti!", var 36 år när hon kom till Kina 2001 för att läsa kinesiska. Senare kom även hennes man dit för att jobba och de lyckades få hyra ett traditionellt kinesiskt hus i Pekings gamla kvarter. DeWoskin och Lilliehöök skildrar båda hur svårt det är att lära sig kinesiska och hur förvirrade de var i början, både av att inte förstå språket och av kulturella och sociala koder. I båda böckerna finns roliga skildringar av hur det är att som västerlänning börja jobba på ett kinesiskt kontor. Båda är genuint intresserade av den kinesiska kulturen, de lär sig alltmer kinesiska och skaffar sig kinesiska vänner. DeWoskin umgås mycket med unga konstnärer och filmmänniskor, har kinesisk pojkvän och går på barer och klubbar. Lilliehöök skildrar vardagslivet i hutongen (gränden) där hon bor och berättar om sina nyfikna grannar, den obligatoriska hemhjälpen, den knasige hyresvärden och den blinda massösen. I Lilliehööks bok finns också rätt långa skildringar av hennes och makens resor till södra Kina, Tibet, Xinjiang och Mongoliet, men de delarna tycker jag är mindre intressanta. Lilliehööks starka sida är att skildra vardagslivet och alla små kulturkrockar. Mot slutet av boken flyttar Lilliehöök och hennes man till Shanghai och hon får därigenom tillfälle att jämföra Shanghai och Peking. Ingen av böckerna är något litterärt mästerverk, men de ger roliga och intressanta inblickar i hur det är att leva i Kina som västerlänning. Jag blir inte sugen på flytta dit, för det verkar enormt jobbigt, men jag ser fram emot att få resa till Kina en dag! Betyg: EEE (gäller båda böckerna)
12 april 2008
Dikter om ursprunget
Jag läser sällan lyrik nuförtiden, men efter att ha hört en intervju med poeten Li Li i Samtal pågår på radio blev jag nyfiken och gick och lånade hans senaste diktsamling "Ursprunget" som kom 2007. Kinesiske Li Li har bott i Sverige i 20 år och skriver på svenska, vilket jag tycker är otroligt imponerande. "Ursprunget" handlar mycket om hans mor, om barndomen i Shanghai och om att leva i ett annat land. Dikterna är inte svåra - Li Lis poesi är mycket konkret - och otroligt vackra, sorgliga och berörande. Betyg: EEEEE
Här är två dikter ur boken:
Mur och sten - brev från mor
1
Du gick. Muren är kvar
Någon står där tills månen går upp
2
Stenarna i muren glittrar i sol
Besökaren ristar in sitt namn
3
En sten som lämnat muren
är en sten. En sten i muren är en mur
Två brev
Du bör byta miljö, skrev jag. Sommaren är här
och du kan komma till Sverige, uppleva skärgården, njuta de
silkeslena klipporna slipade av is. Här finns inte den kvava
värmen i Shanghai. Här finns luften från Mingdynastin
Jag vet att Norden är en drömplats, svarade du, men jag
är van vid hettan, folkträngseln. Sitter jag under trädet
sänder cikadorna tystnaden från bergen. Fläktar jag
med solfjädern, så kommer havsvinden med svalkan.
P.S. Läs gärna vad Expressen och Svenska Dagbladet skriver om boken.
Tredje boken om kommissarie Chen
Tredje boken om kommissarie Chen i Shanghai utspelar sig på 90-talet, men handlar mycket om kulturrevolutionen. I "When Red is Black" ("När rött blir svart") av Qiu Xiaolong hittas en kvinna mördad i sitt enkla rum. Det visar sig att hon skrivit en uppmärksammad bok om sin tid som nitisk rödgardist under kulturrevolutionen, om hur hon hamnade i onåd och om sin kärlekshistoria med en framstående poet och översättare som hon träffade i omskolningslägret. På grund av sin bok är hon klassad som dissident och fallet kan vara politiskt känsligt. Chen själv har dock inte tid att ta sig an utredningen, eftersom han fått ett lukrativt erbjudande att utföra översättningsarbete åt en nyrik affärsman. Det blir underhuggaren Yu som får ta itu med att börja förhöra alla som bor i det tättbefolkade huset där den mördade kvinnan bodde. Deckarhistorien är inte så imponerande utan som i de tidigare böckerna är det skildringen av de sympatiska poliserna Chen och Yu, det framväxande moderna Kina, all fantastisk mat m.m. som är det bästa med boken. Jag är dock inte riktigt lika förtjust i den här som i de tidigare böckerna. Betyg: EEE
Min första mp3-bok!
Jag har köpt en ny Ipod, bl.a. för att kunna lyssna på fler böcker, och som första mp3-bok köpte jag Håkan Östlundhs nya Gotlandsdeckare "Blot" inläst av Reine Brynolfsson. Jag har ju gillat Östlundhs tidigare deckare jättemycket, men det är kanske det långsammare tempot när man lyssnar på en bok som gör att man blir lite mer kritisk... (Det har hänt mig med Håkan Nesser också.) Jag blev alltså inte lika överförtjust i den här som jag blivit tidigare, men den är verkligen inte dålig för det! I "Blot" hittas en kvinna och hennes älskare mördade. Maken, som nyligen kommit hem efter tre år i Japan, är försvunnen, så polisen misstänker förstås att det rör sig om ett crime passionel och att maken stuckit efter att ha mördat frun och hennes älskare. Dottern Elin kommer resande från sina psykologistudier i Stockholm och hon och brodern Ricky försöker ta hand om varandra och reda ut vad som egentligen hänt. Slog pappan verkligen mamman och varför dog egentligen deras storasyster tio år tidigare? Betyg: EEE
02 april 2008
Intelligent om jakten på den rätte
Curtis Sittenfeld är bra på att beskriva sociala och känslomässiga relationer mellan unga människor. Hon gjorde det lysande i debutromanen "Prep" ("I en klass för sig") och hon gör det igen i "Mannen i mina drömmar". Boken handlar om Hannah Gavener som vi får följa från 14 års ålder upp till 30-årsåldern. På baksidan står det att Hannah är i det närmaste besatt av frånvaron av män i sitt liv, men det tycker inte jag är en rättvis beskrivning. Det är bara det att boken handlar om just den aspekten av Hannahs liv: killar och relationer. Hannah är inte så populär och är okysst upp i 20-årsåldern - såklart att det bekymrar henne! Boken är rolig, intelligent och otroligt medryckande. Jag började läsa vid 20-tiden häromkvällen och vid midnatt tittade jag förvirrat på klockan och insåg att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan... Min enda invändning är kanske just att den här boken är lite för enkel. "Prep" var mer mångfasetterad, medan "Mannen i mina drömmar" ligger närmare chicklitten. Betyg: EEEE
Läsvärd kinesisk klassiker
Jag måste säga att jag är ganska stolt över att ha tagit mig igenom den 600 sidor tjocka "Guldåldern" av Cao Xueqin! Det är första delen av fem i den kinesiska klassikerserien "Drömmar om röda gemak" från 1700-talet. "Guldåldern" och andra delen, "Silveråldern", kom i svensk översättning av Pär Bergman häromåret. Det är ingen svår läsning, bara man tar sig förbi den lite tradiga inledningen. Boken handlar om livet i den aristokratiska familjen Jia där man framför allt får följa en grupp ungdomar och deras tjänsteflickor. Det handlar om kärleksgnabb, fester, poesi, krävande föräldrar, kläder, klasskillnader, etikettsregler och mycket annat. Massor av personer förekommer, så namnlistan och släktträden i slutet av boken är mycket användbara. Språket är lättsamt och humoristiskt och översättningen är jättebra. Nu ska jag läsa fortsättningen "Silveråldern" också! Betyg: EEEE
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)