Litterära mord i 1800-talets Boston

Efter en lite trög start tar sig "Danteklubben" av Matthew Pearl och blir riktigt spännande. Huvudpersonerna är fyra äldre, bildade herrar i Boston på 1860-talet. (De har alla funnits i verkligheten.) De har bildat en liten klubb för att hjälpa poeten Longfellow med den första amerikanska översättningen av Dante Alighieris "Den gudomliga komedin". Det låter ju inte så dramatiskt, men när de inser att en serie mord som begåtts i staden alla haft Dantes helvetesstraff som modell, blir det mer spännande. Mördaren måste ju vara någon av de få i staden som kan läsa italienska eller som på något annat sätt kunnat få reda på detaljer ur boken. Om man står ut med den lite gubbiga atmosfären är det en riktigt trevlig läsupplevelse. Det är alltid sympatiskt när författaren får läsaren att känna sig intelligent och dessutom får man förstås en hel del kunskap om Dante och hans verk. Betyg: EEEE

Linköpingsdeckare i iskyla

Det är isande februarikyla i Linköping och kriminalpolisen Malin Fors får ett bisarrt mord att utreda. Ute på Östgötaslätten hittas en mördad man hängande i ett träd. Det ser ut som ett vikingatida midvinterblot. "Midvinterblod" av Mons Kallentoft är en välkonstruerad och spännande deckare. Språket och dialoger är bättre än i de flesta andra svenska deckare. Det som stör mig är det lite tillgjorda och ödesmättade tonfallet genom hela boken. Betyg: EEE

Jag ger upp "Rosen på Tistelön"

Efter ca 150 sidor har jag gett upp "Rosen på Tistelön" av Emilie Flygare-Carlén. Boken kom ut 1842 och blev en stor succé, men i vår tid har Flygare-Carlén varit ganska bortglömd. Nu är hon "återupptäckt" och den här boken har bl.a. gått som radioföljetong. Huvudperson är den unga, föräldralösa Erika Malm, som kommer till familjen Haraldsson på den karga Tistelön på västkusten. Familjefadern är en råbarkad smugglare och tillsammans med sin äldste son mördar han besättningen på en tullbåt. Erika, som är god och gudfruktig, blir mer eller mindre tvingad att gifta sig med den "onde" sonen och hon gör sitt bästa för att ta hand om den yngre "gode" sonen, som blev vittne till morden, och den lilla flickan Gabriella. Det är Gabriella som är "rosen på Tistelön". Det skulle kunna vara spännande och romantiskt, men det är är lite för segt och alltför osannolikt. Ska jag läsa 1800-talsromaner måste de vara mer engagerande än så här. Betyg: EE

Läsesvacka, adressmysterium och Bang

Jag är i en läsesvacka där jag börjat på fyra böcker och inte kommit igenom någon. Två är rätt tunga klassiker. Jag får se om jag orkar kämpa på eller ger upp... Den tredje är en amerikansk roman, som började bra, men sedan tappade fart. Den fjärde är en svensk deckare och den ska jag väl ta mig igenom utan problem! Jag återkommer så fort jag läst ut någon eller fattat beslut att inte läsa längre.

Igår fick jag en helt ny, ännu inte utkommen bok - en deckare - med posten. Det är förlaget som skickat den till mig i ett mycket dramatiskt "blodfläckat" kuvert. Jag antar att jag får den för att jag har den här bloggen. Det jag inte förstår är hur de fått tag på min adress. Mitt efternamn står ingenstans på bloggen och mejladressen är opersonlig. Jag mejlade faktiskt till den ansvariga på förlaget och frågade, men jag fick det konstiga svaret att de mejlat mig och fått min adress. Det hade jag väl vetat om det hade varit så!!?? Jag har lämnat min adress till ett annat förlag som ville skicka sin katalog. Inte samarbetar väl konkurrerande bokförlag om marknadsföring? Anledningen till att jag bryr mig är dels att jag inte vill att min adress ska kunna spåras genom min blogg, dels att jag är lite tveksam till att ta emot böcker från förlag. Det är kanske dumt att vara tveksam? Det är förstås superlyxigt om folk skickar böcker till en gratis... Men, som jag skrev i början av året (se här) vill jag inte känna mig styrd i mitt läsande. Bara för att vara motvalls känner jag för att läsa boken, men inte skriva om den!

Apropå att vara motvalls såg jag en charmig pjäs om Bang (Barbro Alving) häromdagen. Jag missade den när den spelades i Stockholm för några år sedan, men nu när den kom till Uppsala tog jag chansen. Det var soppteater och jag fick dela bord med tre förtjusande damer i 80-årsåldern. De kände igen sig i hur det hade varit under andra världskriget! Vare sig man har möjlighet att se pjäsen eller inte rekommenderar jag läsning av Bangs dagböcker ("Personligt" del 1-4) och kåserisamlingar ("Käringen mot strömmen")! Hon var en otroligt tuff, rolig och beundransvärd kvinna!