En återvändares berättelse

Journalisten Patrik Lundberg är adopterad från Sydkorea och i sin bok "Gul utanpå" berättar han om när han i 25-årsåldern reste till Sydkorea för att studera. Han gjorde det för att få möjlighet att lära känna sitt födelseland och söka upp sin biologiska familj. Han hittar dem, men det visar sig att uppgifterna i hans adoptionspapper inte stämmer. Lundberg berättar på ett befriande självironiskt och osentimentalt sätt om sin resa, om kulturkrockar och svåra känslor.
Betyg: EEEE

Får man skoja om Hitler?

I Timur Vermes satiriska roman "Han är tillbaka" vaknar Hitler upp i dagens Berlin. Han uppfattas som en komiker som går helt in i sin roll, gör succé i teve och får sitt eget teveprogram. I början tyckte jag att boken var ganska tråkig och jag hade svårt att hänga med i alla interntyska referenser. (När jag hade läst ut boken såg jag att det fanns en lista med ordförklaringar längst bak.) Sedan kom jag till ett roligt avsnitt där Hitler besöker det tyska nynazistiska partiet och efter det tyckte jag att historien tog fart. När jag väl börjat tycka att historien var underhållande började jag dock fundera på om det verkligen är okej att skoja om Hitler på det här sättet. Han framstår som så - ofarlig. Vermes förefaller inte heller veta riktigt vart han vill komma med sin historia. Men kanske är detta det värsta som skulle kunna hända Hitler - att ingen tar honom på allvar?
Betyg: EEE

Familjen och hästarna

"Veterinären" av Gertrud Hellbrand är en östgötsk släkthistoria som utspelar sig i olika tidsplan. Berättaren Kristin kommer sommaren 2006 hem till hästgården där mamman Lucille ordnar en begravningsfest för sin älskade häst. Kristin jobbar på radion och ska göra ett reportage om den lantliga, hästsportande medelklassen. Den delen av historien berättas i jagform. Kristin berättar också om sin barndom och uppväxt och om sina föräldrars bakgrund. Det är en ganska klassisk 1900-talshistoria som inte känns så originell. Jag kommer att tänka på "Jag heter inte Miriam" och "Precis som att börja om", med skillnaden att Hellbrand, i mina ögon, inte har ett lika tydligt budskap eller historia att berätta. Det mest speciella med "Veterinären" är skildringen av hästarna och ridningen. Eftersom jag aldrig varit hästflicka säger det mig inte så mycket. Hellbrand skriver bra och jag tog mig med lätthet framåt i hennes berättelse, men med tanke på hur hyllad denna bok blivit hade jag förväntat mig något mer.
Betyg: EEE+

Klaustrofobisk kollektivroman

Eftersom jag tyckte att "Theres" av Steve Sem-Sandberg var världens tråkigaste bok har jag undvikit att läsa hans hyllade "De fattiga i Lodz" tills nu. Det var det faktum att den fanns som ljudbok i MP3-format på mitt bibliotek som fick mig att ge den en chans och för det är jag tacksam. Genom Irene Lindhs fina uppläsning har jag tagit del av Sem-Sandbergs utförliga skildring av det judiska gettot i den polska staden Lodz (uttalas "Woodsch") under andra världskriget. Som mest bodde där 250 000 personer, instängda och vaktade. De utnyttjades som arbetskraft och de knappa matransonerna höll dem bara knappt vid liv. Det mest genialt djävulska av tyskarnas drag var att låta judarna göra det smutsiga arbetet själva. Därför inrättade man en judisk poliskår och lät gettots förvaltning, med judeäldsten Rumkowski i spetsen, hålla ordning i gettot och att sortera ut dem som skulle deporteras till förintelselägren. Rumkowski är bokens centralgestalt, och han har funnits på riktigt, men Sem-Sandberg ger också röst åt flera fiktiva gettoinvånare. Känslan i boken är tidvis klaustrofobisk, eftersom man som läsare inte får veta mer om omvärlden än gettoinvånarna själva. Samtidigt har man förstås sin kunskap om att de flesta av människorna i lägret till slut mördades i koncentrationslägren hela tiden i bakhuvudet. Sem-Sandbergs hemska och vackra skildring av människornas liv i gettot väcker många tankar, frågor och känslor.
Betyg: EEEE+
P.S. Nu vill jag läsa om Zenia Larssons "Skuggorna vid träbron" som också utspelar sig i gettot i Lodz.

Krig, mat och lögner

Jag tycker mycket om Jacqueline Winspears serie om privatdetektiven Maisie Dobbs i 1930-talets England. (Klicka på länken Winspear nedan så kommer alla mina recensioner upp.) Nu har jag läst en fristående bok av samma författare: "The Care and Management of Lies". Den utspelar sig under första världskriget, vilket också är temat för de flesta av Maisie Dobbs-böckerna. Huvudpersonen Kezia är utbildad lärare, men i juli 1914 gifter hon sig med bonden Tom och blir matmor på hans gård. Det är inte så lätt för en ung kvinna som är uppväxt med tjänstefolk, men Kezia kämpar på för att lära sig laga mat och allt annat hon behöver kunna. Så bryter kriget ut och Tom anmäler sig som frivillig. Kriget skulle ju bara vara några månader; det visste alla... Kezia skriver långa brev till Tom där hon visar sin kärlek genom att berätta om alla fantastiska maträtter hon skapar med honom i åtanke. Winspear berättar i sin vanliga stillsamma stil om denna dramatiska tid, som förstås framför allt bestod av långa, hårda, enformiga dagar i skyttegravar och bakom plogar. Winspear är bra på att beskriva sina huvudpersoner så att de känns sympatiska och mänskliga. Hon levandegör också slitet på gården och den omänskliga tillvaron för soldaterna i skyttegravarna så att det känns otäckt verkligt.
Betyg: EEE+

Fucking Piombino

I min ena bokcirkeln har vi läst "Stål" av italienska Silvia Avallone. Jag började på boken för länge sedan men kom av någon anledning inte in i den då. Nu sträckläste jag historien om Anna och Francesca på Via Stalingrado i Piombino. Det är sommaren 2001, de är tretton år och bästisar sedan småbarnsåren. De bor i samma kvarter: ett slitet hyreshus vid stranden med utsikt mot Elba. Husen byggdes som bostäder åt arbetarna på stålverket med tanken att även arbetare har rätt till vacker utsikt. Stålverket är den lilla stadens hjärta, men det är ett hjärta som har börjat hacka. Verksamheten skärs ned och flyttas utomlands och männen riskerar arbetslöshet. Men än så länge sliter de på sina hårda skiftjobb, där de tar kokain och amfetamin för att orka med. Anna och Francesca utforskar sorglöst sin nya kvinnlighet och dess effekt på männen och pojkarna runtomkring dem. Vad de inte räknat med är hur det påverkar förhållandet mellan dem. Avallone har skrivit en helt fantastisk skildring av kvinnoblivande i ett sexfixerat och samtidigt patriarkalt samhälle där hederstänkandet fortfarande lever kvar. På ett vackert och precist språk beskriver Avallone miljöerna så att man känner julisolen bränna på den spruckna betongen, hör det öronbedövande bullret på stålverket och ser stranden, havet och Elbas siluett framför sig. Personerna är levande och mänskliga. Avallone berättar sin gripande historia på ett befriande osentimentalt sätt och gör den njutbar, angelägen och mycket trovärdig.
Betyg: EEEEE

Lycklig och olycklig kärlek

För ett tag sedan läste jag "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation" av journalisten Dan Josefsson och psykologen Egil Linge. Det är en självhjälpsbok om hur man inleder och får kärleksrelationer att hålla. Enligt författarna hör problem på detta område i vuxen ålder ihop med den anknytning man formade till sina föräldrar som barn. Anknytningens betydelse diskuteras ju annars oftast i adoptionssammanhang, så jag tyckte att det här var en intressant vinkel. Boken ger KBT-baserade tips, inklusive mindfulness, på hur man kan förändra sitt anknytningsmönster och skapa långvariga kärleksrelationer. Det var underhållande och kanske nyttig läsning, men det störde mig lite att det framställdes som onormalt att inte vilja ha en (lång) kärleksrelation.
Betyg: EEE

Därför blev jag lite uppiggad av att läsa sociologen Eva Illouz bok "Därför gör kärlek ont - en sociologisk förklaring". Det är en bok skriven på ibland svårtillgänglig akademisk prosa, men om man inte läser den för att förstå alla detaljer och kunna redogöra för dem på en tenta, kan man hoppa över det mest svårbegripliga och ändå få ut mycket. Illouz tes är att det inte är en psykisk defekt om man inte lyckas få till ett långt, lyckligt kärleksförhållande utan att det beror på vårt samhälle och vår kultur. En synnerligen revolutionerande tanke i vår genompsykologiserade värld! För att visa hur samhället har utvecklats på kärlekens och parbildningens område sedan slutet av 1800-talet ger hon många exempel från litteraturen (t.ex. Jane Austens romaner), men även från autentiska dagböcker och brev.

I epilogen skriver hon bl.a. så här:
"Jag har försökt visa att kärleken är föremål för en paradoxal process. Idag är den enskilda individen oändligt mycket bättre rustad för att gång på gång hantera sådant som att bli lämnad, sviken eller att bryta upp för att han eller hon kan reagera på upplevelsen med likgiltighet, autonomi, hedonism, cynism eller ironi. De flesta människor räknar faktiskt redan från unga år med att vägen till den stora kärleken kommer att vara allt annat än rak. Min poäng är emellertid att just för att vi har utvecklat en rad strategier för att hantera det faktum att våra förhållanden är bräckliga och utbytbara, så finns det flera aspekter av dagens kultur som gör att vi inte helt och fullt förmår satsa på och uppleva erfarenheten av passion - liksom vi inte heller förmår värja oss mot tvivlen och osäkerheten som uppstår när vi blir förälskade och bestämmer oss för att satsa på någon." (s. 325)

Hon har ett feministiskt perspektiv och påpekar bl.a. att den sexuella friheten gett männen känslomässig makt över kvinnorna. "På samma sätt som frihet på ekonomins område både ger upphov till och osynliggör ojämlikhet, har friheten på det sexuella området skymt de sociala förhållanden som möjliggör männens känslomässiga makt över kvinnorna. Därför är en av bokens viktigaste slutsatser egentligen ganska enkel: under dagens förhållanden har män betydligt fler sexuella och känslomässiga valmöjligheter än kvinnor, och det är denna obalans som ger dem ett känslomässigt övertag." (s. 326)

I vissa delar känns boken väldigt amerikansk, men mitt intryck är att det snarare är en gradskillnad än en artskillnad mellan kärlekens kultur där och här. Vi är ju också oerhört influerade av den bild av kärleksförhållanden som ges i amerikansk populärkultur.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs mer om "Hemligheten" här (artikel i SvD) och om "Därför gör kärlek ont" (Malin Ullgrens krönika i DN) här.

Påskekrim 2015

Årets påskdeckare blev två stycken av en av mina favoritdeckarförfattare: Karin Slaughter.

"Broken" kommer egentligen mellan "Undone" och "Fallen", men jag hade tydligen missat den. Den utspelar sig i Grant County, dit Sara Linton kommer för att fira Thanksgiving med sin familj. Besöket drar upp många plågsamma minnen för henne och hon välkomnar distraktionen hon erbjuds i form av en mordhistoria där hennes gamla antagonist Lena Adams hamnat i klistret sedan den misstänkte tagit livet av sig i polisarresten. Will Trent skickas ned från Atlanta för att reda ut både den ursprungliga mordhistorien och misstankarna mot Adams och andra poliser. Sara och Will får anledning att umgås och deras intresse för varandra börjar anas. Jag har ännu aldrig blivit besviken på Slaughter och blev det inte nu heller!
Betyg: EEEE

I "Unseen" (som utspelar sig efter "Fallen") har Sara Linton och Will Trent varit ihop ett tag, men förhållandet sätts på prov när Will får i uppdrag att jobba undercover i Macon. I denna stad finns numera också Lena Adams och hennes man Jared (som är Saras f.d. mans son). När Jared blir skjuten och svävar mellan liv och död på sjukhuset ringer hans mamma till Sara och ber henne att också komma dit. Will Trents kollega Faith Mitchell får agera sambandscentral och deras ampra chef Amanda Wagner deltar via Skype. Det intressanta och sympatiska persongalleriet är således komplett! Jag tror att Slaughter, om möjligt, blir bättre och bättre! Som förmodligen märks i mina recensioner är jag inte så intresserad av mordhistorierna, även om de är välkonstruerade och spännande, utan läser böckerna för skildringarna av de mångfasetterade personerna och deras inbördes relationer.
Betyg: EEEE+

Död och dekadens

"The Vesuvius Club" av Mark Gatiss börjar bra. Societetsmålaren Lucifer Box berättar om sitt liv som depraverad dandy i London i början av 1900-talet och om sitt andra liv som hemlig agent och lönnmördare i hans majestät konungens tjänst. Det är en udda och rolig deckare, med charmiga skildringar av sekelskiftets London och Neapel. Jag läser med förtjusning, fram till slutet när historien blir helgalen i en James Bond-stil som jag har lite svårt för. Än värre är att den blir rasistisk och då tappar den tjusningen helt för mig. Det stör mig också att alla kvinnor i boken är antingen karikatyrer och/eller monster. Det känns som om Gatiss har ansträngt sig för att skriva in ett antal kvinnliga personer i sin historia, men inte förmått skildra dem på ett trovärdigt sätt. Männen är för all del också karikatyrer till viss del, men de känns ändå mer mänskliga.
Betyg: EE

Skrivet i sepia

Jag blev nyfiken på romanen "All the Light We Cannot See" av Anthony Doerr efter att ha hört att den blivit en storsäljare i USA. Den utspelar sig i Frankrike och Tyskland under andra världskriget, men handlar inte om förföljelsen av judar, till skillnad från de flesta andra böcker jag läst om perioden. Läsaren får parallellt följa två personer: den blinda, franska flickan Marie-Laure och den tyska pojken Werner. Marie-Laure flyr tillsammans med sin pappa från Paris när tyskarna invaderar staden och de hamnar i Saint-Malo i Bretagne. Werner är ett föräldralöst, tekniskt geni, som blir antagen till en nazistisk elitskola. Det är en vacker och underhållande historia som berättas i korta, medryckande kapitel, men den är alldeles för romantisk och orealistisk för min smak. Trots alla hemskheter som beskrivs är allt som höljt i en slöja av sepia och blir aldrig riktigt berörande. Och boken lider allvarligt av den amerikanska oförmågan att förstå att "less is more".
Betyg: EEE

Flickan från höghusen

Malin i "Du vet väl om" (tidigare publicerad under titeln "Du vet väl om att du är värdefull") av Stefan Lindberg är ännu en ensam, ung kvinna som fastnat på en mellanstation på väg ut i livet. (Pia-Lisa i "Precis som att börja om" är en annan.) Malin har vuxit upp med sin ensamstående, arbetsskadade mamma i en lägenhet på en liten ort där alla känner alla. Nu är hon drygt tjugo, jobbar på Ica Maxi och umgås med de gamla skolkompisarna. En av dem drömmer om att plugga i Göteborg, men dras in i en frikyrka. Den andra väninnan är förutbestämd att bo kvar på hemorten, gifta sig och skaffa ville, vovve och Volvo (samt barn och sommarstuga). Malin verkar inte veta vad hon vill. Hon inleder ett förhållande med sin chef och det är historiens röda tråd. Jag gillar Lindbergs skildring av den nutida småstadens klasskillnader och av den sjaskiga otrohetsaffären, men har lite svårt att förstå mig på huvudpersonen. Jag får aldrig grepp om varför hon gör som hon gör.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Den andra kvinnan" av Therese Bohman.

En flicka växer upp

Pia-Lisa i Ninni Holmqvists roman "Precis som att börja om" växer upp på 1960-talet med mamma översättaren, pappa konsertpianisten, den överlägsna storasystern och den varmhjärtade barnflickan. De bor i ett stort hus på landet i Skåne. Den första delen av boken handlar om barnet Pia-Lisas syn på världen och familjen. I den senare delen av boken är Pia-Lisa en ung vuxen i 1970-talets Malmö. Hon hyr en billig lägenhet, jobbar timmar på sjukhuset för att spara ihop till en långresa och under tiden utforskar hon sin konstnärliga ådra och sin sexualitet. Då händer det saker som gör att det förgångna dras upp igen och Pia-Lisa blir tvungen att omvärdera sin syn på händelser i barndomen. Jag tyckte mycket om den här romanen, särskilt den första delen. Holmqvist låter personerna ha både goda och dåliga sidor som kommer fram allteftersom och jag gillar att hon får läsarens sympatier och antipatier att växla under läsandets gång.
Betyg: EEEE
P.S. Det här var ännu en bok om en ensam ung kvinna på väg ut i livet! Förra året läste jag en rad sådana (se här) och började undra om det är en litteraturtrend eller kanske en genre som jag inte upptäckt förut.

Klättring mot döden

Manda Scott är en till deckarförfattare vars namn jag sett någonstans (förmodligen DN) och sen läst den bok som fanns att tillgå på stadsbiblioteket utan att veta så mycket mer. Den här gången blev det "Stronger than Death" från 1997 som är tredje delen med psykiatrikern (psykologen?) Kellen Stewart i huvudrollen. När man läser om Manda Scott (här) står det att hon är veterinär, författare och klättrare. Det förklarar de många och långa passager i boken som handlar om klättring och om djur. Särskilt klättringssekvenserna var alldeles för långa och tråkiga för min smak. Annars är det en ganska originell deckare som utspelar sig i Glasgow inom ett kompisgäng i 40-årsåldern som hållit ihop sedan de gick läkarutbildningen tjugo år tidigare. Nästan ingen av dem lever ett vanligt heterofamiljeliv och det är befriande att läsa en bok där homosexualitet inte är ett undantag utan normen, utan att det egentligen är det som boken handlar om. Den handlar förstås om ett (nej, flera) mord!
Betyg: EEE

Får man hata en överlevare?

"Att falla" av Michel Laub utspelar sig i Brasilien. Berättaren ser tillbaka på tiden när han som tonåring gick på en judisk skola där den enda icke-judiska eleven blev gravt mobbad och till slut svårt skadad. Parallellt berättar han om och försöker förstå sin farfar som överlevde Förintelsen och sen ville börja ett nytt liv i Brasilien efter kriget. Som så många överlevare var han dock svårt traumatiserad av sina upplevelser och han klarade inte av att vara en bra far till sin son, som kom att hata fadern. "Att falla" är en tät och välskriven historia som berättas på ett ovanligt sätt.
Betyg: EEEE

En osynlig kvinna

Eftersom Stef Penneys förra deckare, "The Tenderness of Wolves", utspelade sig i Kanada på 1860-talet utgick jag från att nästa bok, "The Invisible Ones", också gjorde det. Jag blev därför lite förvånad när den visade sig handla om romer i Storbritannien på 1980-talet! Huvudpersonen Ray Lovell är privatdetektiv och får i uppdrag att leta efter en försvunnen romsk kvinna, Rose Janko. Problemet är att hon försvann för sex år sedan och att det inte finns minsta spår efter henne. Lovell närmar sig hennes ursprungsfamilj och den familj hon giftes in i, men ingen kan ge särskilt mycket information. Vartannat kapitel i boken berättas av Lovell och vartannat av den fjortonåriga JJ Smith. Jag blev inte alls lika förtjust i den här boken som i Penneys förra. Jag är lite trött på lillgamla berättare och deckarhistorien är rätt seg.
Betyg: EEE

I ingenjör Andrés fotspår

Jag trodde att Bea Uusmas tjocka bok "Expeditionen. Min kärlekshistoria" skulle ta lång tid att läsa, men det gick på en kväll. I den vackert formgivna boken (den illustrerade utgåvan) är det gott om bilder, kartor och andra illustrationer och texten i sig är inte svår. Den berättar om hur Uusma blev besatt av Andrés försök att nå Nordpolen med luftballong 1897. Ballongen störtade efter några dagar och de tre expeditionsmedlemmarnas kroppar hittades inte förrän 1930. Man vet dock fortfarande inte säkert vad de dog av. Uusma berättar personligt, både om expeditionen och om sin egen besatthet av den, och det är underhållande läsning, men kanske inte så omtumlande som jag förväntade mig av denna omtalade bok.
Betyg: EEE+

Ett oälskat barns berättelse

I adoptionssammanhang får man lära sig mycket om den viktiga anknytningen mellan barn och föräldrar och om hur man kan utveckla den. På senare tid tycker jag att det har börjat uppmärksammas mer och mer att anknytningen kan brista även i familjer där barn och föräldrar har biologiska band till varandra. Så är det uppenbarligen i Åsa Grennvalls drabbande och mycket läsvärda grafiska roman "Deras ryggar luktade så gott". Den handlar om Jenny, som när hon själv får barn, alltmer börjar inse att hennes egen (obefintliga) relation till föräldrarna är ovanlig - andra unga föräldrar får hjälp och stöd av mor- och farföräldrar. I tillbakablickar skildras Jennys uppväxt i en till det yttre välmående och välfungerande familj, där det inte finns någon närhet eller kärlek mellan familjemedlemmarna. Det är en mörk skildring av en fruktansvärd uppväxt, som ändå till slut ger några små ljusglimtar av hopp genom att den vuxna Jenny hittar en terapeut som inte skuldbelägger henne och att det verkar som om hon förmår att ge sina egna barn den närhet hon själv aldrig fick.
Betyg: EEEE+

Flickan som försvann

Dora Bruder i boken med samma namn var en judisk tonårsflicka i Paris. Tillsammans med tusentals andra franska judar deporterades hon till Auschwitz 1942 och dog där. "Dora Bruder" handlar dock mer om Doras liv åren innan deportationen. Hon gick på en katolsk internatskola, men rymde och var borta i flera månader. I en gammal tidning hittade författaren Patrick Modiano Doras föräldrars annons där de efterlyste dottern. Annonsen väckte hans intresse och han började forska i flickans öde. Parallellt berättar han om sin egen bakgrund, om den frånvarande, judiska pappan som ägnade sig åt svartabörshandel under kriget och om sina vandringar i Dora Bruders kvarter. Jag har lyssnat på boken i Björn Granaths uppläsning och är, som vanligt med Modiano, begeistrad.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också dagboken "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr, en annan ung, fransk, judisk kvinna som gick under i Förintelsen. 

2 x Madeline Dare

Tredje boken om den roliga, snabbtänkta och lojala Madeline Dare (från "A Field of Darkness" och "The Crazy School")  heter "The Invisible Boy" och utspelar sig i New York City. När Madeline hjälper en släkting att rensa på en gammal förvuxen begravningsplats i Queens hittar hon skelettet efter ett litet barn som dött bara ett halvår tidigare. Skelettet visar tydliga tecken på misshandel och indignationen över barnets öde skär genom boken som en laserkniv. Boken är mindre deckare och mer rättegångsroman, men Read klarar också den genren utmärkt. Parallellt får man följa Madelines familjeliv med den gulliga maken Dean, systern Pagan och hippiemamman som ska gifta om sig för tredje eller fjärde gången.
Betyg: EEEE

Just när man börjar tröttna på gullegullet mellan Madeline och Dean lägger Read in (inte så) lite dissonans i fjärde delen, "Valley of Ashes". Paret har fått tvillingar och flyttat till Boulder, Colorado där Maddie försöker klara livet som hemmafru och småbarnsmamma med konstant sömnbrist medan maken tillbringar allt mer tid på jobbresor. Att det tär på äktenskapet är inte så konstigt. Madeline lyckas få ett extraknäck på den lokala tidningen, vilket förmodligen räddar hennes psykiska hälsa, även om hela förtjänsten går till barnvakten. Egentligen ska hon skriva krogrecensioner men hon dras förstås in i allvarligare saker också. Äktenskapsproblemen får klart större utrymme än deckarmysteriet i den här boken, men det har jag ingenting emot.
Betyg: EEEE

Erlendurs första fall

I slutet av "Den stora matchen" klev den unge Erlendur Sveinsson in genom dörren till den erfarne kriminalaren Marion Briem. Om man vill veta vad  Erlendur gjorde innan dess ska man läsa "Nätter i Reykjavík". Det är en varm sommar på 1970-talet och Erlendur jobbar som patrullerande polis, företrädesvis nattetid. Under sitt patrullerande har han råkat på en hemlös man som heter Hannibal. När Hannibal hittas död tror alla att det är en olycka, men Erlendur blir intresserad av fallet och börjar luska i det på sin fritid. Som vanligt hos Indriðason är det ett lugnt tempo och fina miljöskildringar.
Betyg: EEE+