I levande romanhjältinnors sällskap

Under den senaste tiden har jag nästan bara läst deckare, men det här var ett lysande undantag: "Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket" ("How to be a Heroine") av Samantha Ellis. Det är en personlig och underhållande genomgång av kvinnliga romanfigurer som betytt särskilt mycket för Ellis under olika perioder i hennes liv, t.ex. Scarlett O'Hara, Cathy Earnshaw, Liz Bennett och Anne Shirley. Det här kändes som en bok som var skriven för mig: författaren är i ungefär samma ålder som jag och har läst och älskat ungefär samma böcker. De få böcker som jag inte hade läst hamnade förstås genast på min "att läsa"-lista, t.ex. "Cold Comfort Farm". Ellis beskrivning av sin egen, irakisk-judisk-engelska familjs historia är också fascinerande.
Betyg: EEEE

Rävjakt, pest och atombunkrar

För drygt tio år sedan blev jag uttråkad av femte delen i Stephen Booths Derbyshire-deckarserie och sedan dess har jag inte läst honom förrän nu, när jag gav "The Kill Call" en chans. Det är nionde delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry. Historien har flera teman, bl.a. rävjakt (och motståndet däremot) och pest. Den sträcker sig också bakåt i tiden till det kalla kriget och den organisation som fanns för att larma vid ett eventuellt atombombsanfall. Jag tycker fortfarande att Booth har en tendens att bli långrandig, men den här gången höll jag i alla fall intresset uppe någorlunda. Jag gillar framför allt huvudpersonerna och miljöskildringarna och kan nog tänka mig att läsa någon mer del i den långa serien (det finns totalt sexton delar än så länge).
Betyg: EEE

2 x May

Jag har ett lite kluvet förhållande till Peter May. Första delen i "Lewis-trilogin" ("Svarthuset") tyckte jag var för klichéfylld, men den andra delen, "Lewismannen", var bättre. Den tredje delen ("Lewispjäserna") vet jag inte ens om jag har läst. Har jag det har jag glömt att skriva om den. Nu har jag läst två fristående deckare av May: "Coffin Road" och "Entry Island".

"Coffin Road" börjar med att en man vaknar upp på en skotsk strand och inte minns vem han är. Han är svårt nedkyld, men stapplar sig upp till ett hus, som han förstår är hans. Han letar igenom huset, där det finns en hund som blir glad att se honom, men i övrigt inga ledtrådar till vem han verkligen är. Ett ungt grannpar kommer på besök och till hans förvåning visar det sig att han har ett förhållande med kvinnan. Han förstår att han har påstått att han hyr huset på Yttre Hebriderna för att skriva en bok, men i datorn finns bara tomma dokument. När en annan man hittas mördad börjar mannen utan minne befara att det är han som har begått det bestialiska dådet. Samtidigt börjar en tonårsflicka, som i flera år levt i tron att hennes pappa är död, misstänka att han fortfarande lever. Det här är en originell och mycket spännande deckare, som utspelar sig i fantastisk skotsk miljö.
Betyg: EEEE+

Efter "Coffin Road" var mina förväntningar på "Entry Island" stora. Den utspelar sig i Kanada, på en liten, isolerad ö där de få invånarna lever på hummerfiske. Öns rikaste man hittas död och alla verkar utgå från att det är den unga, vackra frun som är mördaren. En av de influgna Québec-poliserna tycker sig känna igen den unga kvinnan, men kan inte förstå varför. Parallellt berättas en sorglig historia (delvis genom polismannens krystade drömmar) om en kärlekshistoria mellan en fattig pojke och en rik flicka på Hebriderna på 1800-talet. Den historien är så klichéfylld att jag vred mig av genans vid läsningen, även om det var lite intressant att få veta att all utvandring från Skottland till Nordamerika inte var frivillig. Den moderna historien är en hygglig deckarhistoria, men inte mer. Har man, som jag, svårt för övernaturligheter och klichéer i deckare kan man alltså hoppa över denna bok.
Betyg: EE

Mitt tusende inlägg

Tusen inlägg på drygt tio år - inte så pjåkigt, om jag får säga det själv!

Detta anmärkningsvärda (?) inlägg handlar om femte delen i Louise Pennys kanske-inte så-mysig-trots-allt-deckarserie: "Ett ohyggligt avslöjande" ("The Brutal Telling"). Eftersom jag har läst serien lite i oordning (se här) så kände jag redan till vissa saker som händer några av de återkommande personerna, men kände mig nöjd med att den här delen helt och hållet utspelar sig i lantliga Three Pines där vi får återknyta bekantskapen med de sympatiska och excentriska invånarna (inte nödvändigtvis samma...). Brasorna sprakar, vinet porlar, brödet frasar och man blir precis lika sugen på god mat som vanligt. Annars kommer mordet den här gången lite för nära invånarna i byn för att vara riktigt mysigt, när ett lik hittas inne på byns bistro.
Betyg: EEEE

Mrs Hudsons historia

Den fjortonde delen i Laurie R. Kings charmiga deckarserie må heta "The murder of Mary Russell", men det är Mrs Hudson den handlar mest om. Mrs Clara Hudson, Sherlock Holmes hyresvärdinna på 221 Baker Street och sedermera diskret och pålitlig hushållerska, visar sig ha ett mycket spännande förflutet, som till slut kommer ifatt henne i paret Russell/Holmes hemtrevliga hus i Sussex. Som vanligt berättar King i ett fartfyllt tempo, med mycket humor och på ett, för deckargenren, ovanligt bra språk. Som vanligt njuter jag således hejdlöst i hennes sällskap!
Betyg: EEEE+