Varför gör hon på detta viset?

Det finns en alldeles utmärkt roman som heter "Northanger Abbey", skriven av Jane Austen 1803. Nu har deckarförfattaren Val McDermid skrivit en ny version av denna roman och gett den samma titel. Det är exakt samma historia, förflyttad till nutid. Bath har blivit Edinburgh under teaterfestivalen, brev har blivit sms och häst och vagn har bytts mot sportbilar. Men varför gör McDermid detta?? Att människors psykologi är oförändrad kan man konstatera genom att läsa originalet och tänka lite själv. Det enda som gör mig på en anings bättre humör är slutet, där McDermid moderniserar Austens helvita, heteronormativa värld lite grann. Men det sker alltså först på de sista sidorna. Läs tusen gånger hellre originalet! Fast börja med Austens bästa romaner: "Stolthet och fördom", "Förnuft och känsla" och "Övertalning".
Betyg: EE
P.S. Vill du läsa en skojig uppdatering av en Austen-roman, läs hellre "A Cure for All Diseases" av Reginald Hill.

De melankoliska minnenas mästare

Jag är glad att Patrick Modiano fick Nobelpriset, så att jag fick en anledning att återvända till hans böcker. För några år sedan lyssnade jag på "Rue des Boutiques Obscures" ("De dunkla butikernas gata") som ljudbok och tyckte mycket om den. Sedan dess har "Villa Triste" stått oläst i min hylla och nu fick jag som tur var anledning att plocka ned den. Den utspelar sig i början av 1960-talet i en liten stad i franska Alperna. (Jag antar att det är Annecy.) Dit kommer en ung man som kallar sig Victor Chmara, på flykt undan Algerietkriget. Han träffar den vackra och glamorösa Yvonne och hennes homosexuelle vän dr Meinthe. De tre fördriver sommaren tillsammans på stranden, på fina restauranger och chica nattklubbar. Tolv år senare ser huvudpersonen tillbaka och berättar vad han minns från den sommaren. Den franska semesterorten, tidsperioden och berättarens ålder får mig att tänka på "Bonjour Tristesse", men en stor skillnad är att den här historien berättas med distans, nostalgi och vemod (samt viss lågmäld humor). Jag älskar den melankoliska stämning som Modiano bygger upp och som han är mästare på! Jag gillar också att han skriver korta böcker på god, men konkret och lättbegriplig franska. Det här var en stor läsupplevelse för mig och nu vill jag läsa mer av årets nobelpristagare.
Betyg: EEEE+
P.S. Modiano verkar ha varit stor i Uppsala på 1980-talet, för alla som jag hittills hört säga att de kände till honom innan han fick priset har pluggat här på den tiden. "Villa Triste" var kurslitteratur på Franska A, men intresset verkar ha spritt sig till vidare kretsar. Även Peter Englund hör väl för övrigt till de som pluggade i Uppsala på den tiden? Själv pluggade jag franska på Sorbonne 1992 och där läste vi inget modernare än "Thérèse Desqueyroux" av François Mauriac (En annan nobelpristagare!) från 1927. Jag fick upp ögonen för Modiano 2009 genom hans förord till Hélène Berrs dagbok från andra världskriget.

Torsdag hela veckan

I förra delen av Thursday Next-serien av Jasper Fforde saknade jag den "riktiga" Thursday Next (till skillnad från den skrivna Thursday Next som bor i Bokvärlden). I "The Woman Who Died a Lot" är Thursday tillbaka, fortfarande inte helt återställd från det som hände i förra delen, men angelägen att börja jobba igen. Hon hoppas få bli chef för den återinrättade litteraturpolisen, men blir i stället chefsbibliotekarie - en mycket prestigefylld tjänst i det alternativa Swindon där boken utspelar sig. Det är dock ingen lättsam reträttpost och Thursdays första vecka på jobbet blir intensiv. Det känns som om Fforde har tappat stinget lite (eller kanske bara flyttat fokus till de andra bokserier som han också skriver) och den här boken är inte lika rolig och fantasieggande som de tidigare. Dessutom utspelar den sig enbart i Swindon och och då saknar jag förstås Bokvärlden! Slutet öppnar upp för ytterligare en del i serien, men den har inte kommit än och vi får väl se om den någonsin gör det. Thursday har kanske gjort sitt nu?
Betyg: EEE

Besynnerliga barn på nya äventyr

"Hollow City" är fortsättningen på Ransom Riggs "Miss Pelegrine's Home for Peculiar Children". Jacob och de andra barnen i tidsloopen har flytt från ön utanför Wales kust för att ta sig till fastlandet och hitta någon som kan hjälpa dem att rädda Miss Pelegrine. I början tycker jag att det är lite stolpigt berättat och, i motsats till vad jag skrev om första delen, tycker jag att det känns lite konstlat att boken är uppbyggd kring autentiska foton. Men efter ett tag sugs jag in i den spännande historien och mina invändningar bleknar något.
Betyg: EEE+

Med Mary till Hispaniola och Jim till Skattkammarön

Först läste jag "Mary Jones historia" av Elin Boardy. Den bygger på samma idé som "Huset Longbourne": att berätta en känd historia ur tjänstefolkets perspektiv. Mary Jones är tjänsteflicka hos Long John Silver och hans fru Dolores i Bristol. När Long John far med skeppet "Hispaniola" till Skattkammarön, följer Mary med Dolores till den senares hemland, ön Hispaniola (där Haiti och Dominikanska republiken ligger). Efter äventyren i "Skattkammarön" kommer också Long John till Hispaniola, där han dör några år senare, vilket utgör romanens startpunkt. Jag tyckte mycket om denna sympatiska historia där kvinnorna har huvudrollerna.
Betyg: EEEE

Sen var jag förstås tvungen att läsa originalet, "Treasure Island" ("Skattkammarön") av Robert Louis Stevenson, från 1883. Denna ikoniska sjörövarberättelse är så välkänd att jag var bekant med många av ingredienserna i den trots att jag aldrig läst den förut. Berättare är den unga pojken Jim, som kommer över en skattkarta och får följa med på det skepp som styr mot Västindien i ett försök att hitta skatten. Det är en blodig och mycket manscentrerad äventyrsberättelse, som är rätt underhållande att läsa. I vart fall känns det som om det hör till allmänbildningen att ha läst denna klassiker.
Betyg: EEE

Fartfylld rundtur i Bokvärlden

Efter omgörningen ligger Bokvärlden på insidan av en sfär och består av ett antal stora öar omgivna av det stora Texthavet. En av öarna heter Skönlitteratur och där bor Thursday Next. Den skrivna Thursday Next alltså. Hon har misslyckats med att bli agent för Jurisfiction och ägnar sig åt att hålla reda på sin bokserie i stället. Men när hon inser att den "riktiga" Thursday Next är försvunnen inser hon att hon är den enda som kan hjälpa till. I sin jakt på sanningen och Thursday tar hon läsaren med på en rundtur runt hela Skönlitteratur med en liten avstickare till Swindon i den "verkliga" världen. Låter det rörigt? För att vara underhållningslitteratur ställer Jasper Ffordes deckarserie rätt höga krav på koncentration, men det vägs lätt upp av humorn och fantasirikedomen. Och har man läst hela serien har man inga särskilda problem att hänga med i förvecklingarna i "One of Our Thursdays is Missing". Fast jag måste säga att jag saknar den "riktiga" Thursday lite...
Betyg: EEEE

 Karta över ön Skönlitteratur i Bokvärlden.

Dystert om kärlek

"Bära mistel" kom 1960 och var Sara Lidmans tredje roman. Nu har den kommit i nyutgåva. Den handlar om pensionatsvärdinnan Linda Ståhl, som förälskar sig den kringresande musikern Björn Ståhl. Men han bryr sig bara om unga pojkar och så om Otte, som är kvar i Stockholm. Linda lämnar sin dotter och pensionatet i tjänstekvinnornas kompetenta händer och börjar resa runt i Norrland och spela med Björn. I berättelsen spränger Lidman in andra historier och de handlar alla om olycklig kärlek. Jernbaneeposet är en av mitt livs stora läsupplevelser och jag hade stora förväntningar på "Bära mistel", som den inte riktigt kunde leva upp till. Språket är förstås fantastiskt, liksom miljö- och personskildringarna, men innehållet tilltalar mig inte.
Betyg: EEE
P.S. I den här artikeln ges en bra och mer positiv beskrivning av boken.

2 x Nordkorea

Av en slump har vi läst böcker om Nordkorea i båda min bokcirklar i september! Båda är skrivna av amerikanska journalister.

 Först läste jag "Inget av avundas - Vardagsliv i Nordkorea" av Barbara Demick. Hon har intervjuat nordkoreanska avhoppare som nu bor i Sydkorea. Hon låter läsarna följa de olika personerna genom hela livet, från barn- och ungdomen i det hjärntvättade angivarsamhället, genom svälten på 90-talet som bröt ned en del av den stenhårda kontrollen, fram till flykten och livet efteråt, som inte är så lätt det heller. Det är fascinerande läsning och berättat på ett lättillgängligt sätt, eftersom det tar sin utgångspunkt i människors upplevelser.
Betyg: EEEE

Blaine Harden berättar i sin "Flykten från Läger 14" om en nordkoreansk mans liv. Shin Dong-hyuk föddes i ett fångläger och undgick därigenom den ideologiska hjärntvätt som andra nordkoreaner utsätts för. På alla andra sätt var dock hans liv hårdare och i jämförelse känns "Inget att avundas" som feel good-versionen av livet i Nordkorea. Shin lyckades fly ur lägret och ur Nordkorea och kom till slut till USA, där han arbetar för en mänskliga rättigheters-organisation. Det framgår dock att han är så skadad av sina upplevelser att han har mycket svårt att leva ett normalt liv.
Betyg: EEEE