Verdon på tomgång

Jag gillade de första två delarna i John Verdons deckarserie om pensionerade NYPD-polisen Dave Gurney, som flyttat till en gård på landet i New England med sin sympatiska fru. Tredje delen, "Let the Devil Sleep" håller tyvärr inte lika hög klass. Den börjar med att Gurney, deprimerad och uttråkad efter en skada, blir ombedd att hjälpa en ung journaliststudent, som ska göra en dokumentärserie om de anhöriga till offren för en seriemördare som härjade för tio år sedan. Resten kan man tänka sig... Det är inte direkt dåligt, men lite segt och förutsägbart.
Betyg: EEE
P.S. Klicka på etiketten Verdon nedan om du vill läsa vad jag skrev om de första två delarna.

En etiopisk mardröm med lyckligt slut

Jag har gått och väntat på att få låna "438 dagar" men nu har den gått som radioföljetong och jag har lyssnat på alla avsnitt i SR Play-appen i stället. Martin Schibbye läser själv sina avsnitt medan en skådespelare läser Johan Perssons delar. Efter den enorma mediebevakningen trodde man att man kanske visste tillräckligt om deras reportageresa till Ogadenprovinsen i Etiopien, gripandet, tiden i fängelse i Addis Abeba och frisläppandet, men boken ger mycket mer. Det är en välskriven skildring av resans syfte, mardrömmen efter gripandet med obehandlade skottskador, skenavrättningar och en farsartad rättegång, vikten av deras vänskap, hur de klarar sig i fängelset och uthärdar saknaden efter dem där hemma. De vittnar också om andra politiska fångar som de träffat på och skildrar sina "vanliga" medfångar med värme och respekt. Missa inte denna blivande reportageklassiker!
Betyg: EEEE+

Livrädd Lacey i Cambridge

När jag ändå var i farten och hade kommit på att jag faktiskt gillade S. J. Boltons deckare passade jag på att läsa andra delen, "Livrädd". Det gick fort och var utmärkt underhållning en sjukdag. Den utspelar sig i pittoreska Cambridge, som Bolton skildrar lika lyhört som de sjaskiga Londonmiljöer som annars blivit hennes signatur. Polisen Lacey Flint får ett undercoveruppdrag som student för att kunna utreda en serie mystiska självmord. Det är lika spännande som i de andra två delarna, men tyvärr inte lika bra översatt.
Betyg: EEEE

Tomhet

Som jag skrivit tidigare har jag redan försökt läsa J.K. Rowlings vuxenroman "Den tomma stolen" ("The Casual Vacancy") en gång, men då gav jag upp efter en kort bit. Nu skulle vi läsa den i min ena bokcirkel, så jag tog mig an den igen. Nu kom jag igenom den, men bokcirkelträffen blev inställd och det känns som förspilld tid... Boken utspelar sig i en liten engelsk håla, där man får följa ett stort antal människor och hur de reagerar när traktens starke man segnar ned död. Humorn från Harry Potter-böckerna är helt borta och jag hade svårt att hålla isär alla de vuxna. Bäst är Rowling när hon skildrar tonåringar och deras problem. Hon borde nog hålla sig till det.
Betyg: EE

Intensiva noveller

Novellsamlingen "Grand Mal" av Linda Boström Knausgård (Ja, hon är gift med Karl Ove.) är inte ens 100 sidor, men den är så intensiv att läsningen tog mer tid och energi än jag förväntade mig. Det var dock väl värt att lägga ned den lilla mödan för det här är en underbar bok! Språket är vackert och originellt utan att stjäla fokus från historierna. Och historier ryms det många på dessa korta sidor. En del vardagsnära, andra mer sagolika, vissa mer angelägna än andra (beroende på tycke och smak hos läsaren), men alla fascinerande och läsvärda.
Betyg: EEEE+

Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.