Kvinnan som aldrig rymde

"Från de inställda rymningarnas tid" av Gunila Ambjörnsson är en kort roman om verkliga personer. Huvudgestalten är barnboksförfattaren Edith Nesbit, som slog igenom vid förra sekelskiftet. Runt henne finns maken Hubert Bland, bästa väninnan och hushållerskan Alice "Mouse" Hoatson, dottern Rosamund, vännerna H.G. Wells ("Världarnas krig") och George Bernard Shaw ("Pygmalion"). Den excentriska Edith verkar ha levt ett stormigt och okonventionellt liv och Ambjörnsson berättar om det med mycket charm och humor. Jag stör mig dock lite på alla inslängda engelska ord och uttryck (även om det också görs med humor) och jag blir inte riktigt så engagerad av historien som jag skulle vilja. Jag tror att romanen skulle ha vunnit på att vara mer koncentrerad och mindre fragmentarisk och hoppig. Men på slutet tar den sig märkbart och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna.
Betyg: EEE+

Förälskelse och feghet

Lena Andersson har blivit Augustnominerad för sin roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" och det är välförtjänt. På sitt stringenta och klartänkta sätt berättar Andersson historien om Ester Nilssons förälskelse i Hugo Rask. Ester är en mycket klok och självständig kvinna, men förälskelsen gör henne blind och hon vägrar att inse det alla andra inser: den egocentriska konstnären Hugo vill inte ha något förhållande med henne. Men varför ägnade han då så mycket tid åt att föra djupa samtal med henne över restaurangmiddagar och cafébord? Och de hamnade ju faktiskt i säng till slut? Det måste väl betyda något, tänker Ester desperat hoppfullt. Hon är oförmögen att inse att Hugo är för feg för att bete sig på ett tydligt sätt mot henne. Det är ju lite trevligt att ha någon till hands, verkar han tycka... Den här boken bör bli en svensk relationsklassiker i samma liga som "Maken" av Gun-Britt Sundström!
Betyg: EEEE+

Munros tvåa

När det meddelades att Alice Munro skulle få Nobelpriset i litteratur hade Amazon inte så många av hennes äldre novellsamlingar som e-böcker. Därför blev det så att jag köpte och läste hennes andra novellsamling "Something I've Been Meaning To Tell You" från 1974. Och jo, hon var en mycket skicklig novellförfattare redan då. Förmågan att snabbt dra in läsaren i berättelsen och att beskriva och genomskåda mänskliga relationer hade hon från början. De flesta novellernas ramberättelser utspelar sig i den tid då de skrevs och handlar rätt mycket om kontrasterna mellan unga hippies och den äldre, mer konventionella generationen. De delarna känns mest daterade idag. Jag tycker bättre om när hon går tillbaka till tidigare decennier under 1900-talet. Mina favoritnoveller i den här samlingen är "Tell Me Yes or No", "Marrakesh" och "The Spanish Lady".
Betyg: EEEE

Texas nya deckardrottning

Jag har en ny deckarförfattarfavorit: Julia Heaberlin! Efter debuten "Playing dead" har jag läst hennes andra bok "Lie still" och har inte mycket att klaga på. Heaberlin kan konsten att direkt suga in läsaren i historien, hålla spänningen uppe och samtidigt få med sympatiska person- och miljöskildringar. (Och tidsskildringar, får man väl tillägga: här vimlar det av smartphones, Ipads, och twitter- och Facebookinlägg.) Huvudpersonen Emily Page har flyttat med sin man från Manhattan till en liten ort i Texas. Han är den nya polischefen och efter att ha varit självständig yrkeskvinna får nu Emily finna sig i att definieras enbart som hans fru. Hon dras in i ett nätverk av rika hemmafruar med plastikopererade yttre och mörka hemligheter.
Betyg: EEEE+

En svensk stjärna

Jag har läst "Djävulspakten. Gösta Ekmans liv och konstnärskap" mindre för att jag är intresserad av Gösta Ekman och mer för att jag gillar författaren, Carina Burman. Och så passade det bra att återvända till det tidiga 1900-talets teatervärld, efter att ha läst "Blekingegatan 32". Som alltid skriver Burman bra och jag har nu på ett trevligt och lättsamt sätt lärt mig mycket mer om 1920- och 1930-talets stora stjärna Gösta Ekman. Det blir ibland lite tjatigt med uppräkningar av alla teateruppsättningar han var med i, men eftersom Ekman, förutom kokainist, var arbetsnarkoman är det naturligt att det finns mer att skriva om hans professionella liv än det privata.
Betyg: EEEE

En berättelse om besynnerliga barn

Jacob är 16 år och tror inte på sin farfars historier om monster och barn med övernaturliga förmågor. Men så kommer han trots allt till den lilla ön utanför Wales kust där farfadern bott och inser att barnhemmet, föreståndaren Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är verkliga. Då är kanske monstren det också? I "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" ("Miss Peregrines hem för besynnerliga barn") har Ransom Riggs skapat en egen, alternativ, magisk värld. Det är väl genomfört, men det som framför allt gör den här boken speciell är fotona. Det är autentiska, gamla foton som Riggs hittat på loppmarknader och hos samlare och som han integrerat i sin berättelse. Boken är en välskriven, charmig och spännande fantasyhistoria som jag hade älskat ännu mer om den hade kommit när jag var tonåring.
Betyg: EEEE

Greta + Mimi = sant?

Jag tyckte väldigt mycket om Lena Einhorns förra roman "Siri", så jag hade höga förväntningar på "Blekingegatan 32";  förväntningar som den tyvärr inte levde upp till riktigt. Boken handlar om Greta Garbos ungdomstid, medan hon fortfarande hette Gustafsson och bodde med sin mamma och syster på fattiga Södermalm. Hon jobbar som hattförsäljerska på PUB, får en liten roll i en fånig film och kommer sedan, som 17-åring, in på Dramatens elevskola. Där blir hon klasskamrat med den mörklockiga och sprudlande Mimi Pollak. Deras vänskap utvecklas och blir till kärlek och det är denna kärlekshistoria som är berättelsens nav. Greta slits mellan kärleken till Mimi och Dramaten å ena sidan och längtan efter den bekräftelse och berömmelse som regissören Mauritz Stiller och filmen kanske kan ge henne å den andra. Boken är lättläst och underhållande, men blir ibland för melodramatisk och är inte lika gripande som "Siri". Och Greta Garbo förblir lika mycket en gåta som hon alltid varit...
Betyg: EEE
P.S. Läs också (och hellre) "Vinterträdet" av Ellen Mattsson, en roman som tar vid lite efter att "Blekingegatan 32" slutar.

Pesten kommer till Paris

Det är inte helt lätt att reda ut ordningen på böckerna i franska Fred Vargas deckarserie om kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg. Att "Budbäraren" ("Pars vite et reviens tard") är tidigare än "I de eviga skogarna" står dock klart. "Budbäraren" utspelar sig till stor del runt ett litet torg i Montparnasse i Paris. Där ropar bretagnaren och f.d. kåkfararen Joss ut meddelanden tre gånger om dagen, som en levande anslagstavla. Han blir dock orolig när han börjar få konstiga, obehagliga meddelanden som anspelar på pesten. Även andra oroväckande tecken dyker upp i staden. Redan innan något dödsfall har skett blir Adamsberg uppmärksammad på och intresserad av detta. Vargas är bra på att skapa stämning och att utnyttja sitt tema maximalt. Jag köper kombinationen av saga och pusseldeckare som känns igen från "I de eviga skogarna" och stör mig inte på den bristande realismen. Vargas språk är ambitiöst och ligger högt över den genomsnittliga deckarens nivå. Däremot irriterar jag mig på den obligatoriska (?), komplicerade kärlekshistorien (som tyvärr verka pågå genom hela serien) och hade hellre velat läsa mer om Adamsbergs relation till sina kollegor.
Betyg: EEE+

Mord och abolitionism*

Lyndsey Faye har mutat in sitt deckarterritorium: New York på 1840-talet. Det är en fascinerande tid och plats som jag gärna återvänder till, eftersom jag tyckte så  mycket om Fayes första bok "The Gods of Gotham" ("New Yorks gudar"). I "Seven for a Secret" är den färska polismannen Timothy Wilde tillbaka. I en sorglig och dramatisk historia rör sig Wilde bland fria svarta, förrymda slavar, kidnappare, korrupta politiker och fattiga irländska invandrare. Wilde framstår kanske ibland som osannolikt god och rättrådig, men det är väl så man vill ha sina deckarhjältar?
Betyg: EEEE+
* Abolitionismen är en åskådning enligt vilken slaveriet bör motarbetas av religiösa, sociala eller moraliska skäl. Termen associeras framför allt med slaveriet i USA. Källa: Wikipedia

Äntligen!

Varje år sedan jag upptäckte Alice Munro har jag gått och hoppats att hon ska få Nobelpriset i litteratur och i år gick min önskan i uppfyllelse! Jag tokälskade "För mycket lycka" och tyckte nästan lika mycket om "Nära hem" och "Brinnande livet". Och här hemma ligger en ännu oläst godbit och väntar på mig...

Död, våld, sex - ha ha

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst "Sju jävligt långa dagar" ("This is where I leave you") av Jonathan Tropper. Den handlar om Judd Foxman, som inte har det så lätt. Hans fru har lämnat honom för hans chef, vilket har fått till följd att han står utan både jobb och hem när hans pappa dör. Han och hans tre syskon kallas till föräldrahemmet för att sitta shiva (judisk sorgeceremoni) tillsammans med sin mamma i sju dagar. Den påtvingade samvaron med familjen leder till avslöjanden, uppgörelser och försoningar. Det är i och för sig ett tacksamt ämne, men jag har ändå svårt för den här boken på grund av den ansträngda humorn. Varje (kort) kapitel avslutas med antingen en punchline eller en cliffhanger och de dråpliga situationerna staplas på varandra. Humoristiska sexscener måste vara bland det svåraste som finns att skriva (och läsa)! Jag gillar inte chick lit, så chansen att jag skulle jag gilla den manliga motsvarigheten lad lit var förstås inte så stor.
Betyg: EE

Det genetiska lotteriets vinnare?

Kapstaden, Sydafrika, 1990-tal. Marion Campbell är en vit, framgångsrik affärskvinna, som försöker navigera i det nya Sydafrika efter apartheidsystemets fall. Hon lever ensam, dejtar afrikandermän och anställer en färgad kvinna i sitt företag. Varje vecka besöker hon sin gamla pappa, som inte vill prata om det förgångna. Av en slump kommer Marion en stor hemlighet på spåren och allt hon trott sig veta om sin familj ställs på ända. Jag tyckte väldigt mycket om "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb. Huvudpersonen Marion är inte odelat sympatisk, men intressant: både stark och skör, kanske med en lätt autismspektrumstörning. Familjens hemlighet (som jag inte vill avslöja här) sätter ljuset på en av apartheidsystemets mest absurda följder. Välskrivna böcker om mänskliga relationer, livslögner och avgörande livsval gillar jag. Utspelar de sig i Sydafrika (min sons födelseland) - desto bättre!
Betyg: EEEE+

Flickor, hästar och sex

Hur är det för en ung kvinna att upptäcka och utforska sin sexualitet i en hederskultur? Det får man veta i "The Yonahlossee Riding Camp for Girls" av Anton Disclafani. Det är sommaren 1930 och 15-åriga Thea skickas iväg från hemmet i Florida till ett ridläger, som visar sig vara mer av en internatskola med hästar. Det blir en stor omställning för henne, för hittills har hon undervisats hemma och bara umgåtts med sin bror och sin kusin. Parallellt med berättelsen om Theas kamp för att anpassa sig till livet på skolan får man genom tillbakablickar veta mer om hennes uppväxt och de händelser som ledde till att hon skickades iväg. Den stora depressionen är i full gång och påverkar allas liv. Jag tyckte om den här boken för dess sympatiska och intressanta huvudperson och fina tidsskildring. Till och med sexskildringarna är ovanligt smakfulla. Inslagen om hästar och ridning intresserade mig mindre, men de tog inte outhärdligt mycket plats.
Betyg: EEEE