Släktforskning i novellform

Av en slump hittade jag novellsamlingen "The View from Castle Rock" av Alice Munro på biblioteket. Den är lite annorlunda än de två andra novellsamlingar av henne som jag läst ("Too Much Happiness" och "Nära hem"), eftersom den handlar om hennes släkt och om hennes eget liv. Munro har spårat sin släkts skotska rötter och i bokens första del berättar hon om det hårda livet i Skottland, om resan över Atlanten i början av 1800-talet och om den första nybyggartiden i Kanada. I början är berättandet mer faktabetonat och inte i Munros vanliga stil, men sen börjar hon fantisera om sina släktingar och då känns stilen igen. Jag som gillar historia och att läsa om vanliga människors liv förr i världen gillar detta. I den andra delen av boken skildrar Munro sin egen uppväxt under 1940- och 1950-talen. Det är lika skickligt skrivet och berättat som i de ovan nämnda novellsamlingarna. På grund av de stora sprången i stil, tid och plats känns "The View from Castle Hill" dock lite mindre helgjuten än framför allt "Too Much Happiness". Betyg: EEEE

Adoptionsbibel om ankytning

"Attaching in Adoption" av Deborah D. Gray verkar vara något av en bibel inom adoptionslitteraturen och jag har sett den rekommenderad på många håll. Boken handlar om den viktiga anknytningen som ska skapas mellan föräldrar och barn. Innehållet känns gediget och korrekt, samtidigt som boken är lättläst och inriktad på praktik mer än teori. En hel del teori får man förstås ändå och det är jätteintressant att läsa om hur barn sörjer och om anknytningens utveckling. Stora delar av boken riktar sig till familjer med barn med väldigt svår bakgrund och därpå följande problem. Trots detta ger den även den "vanliga" adoptivföräldern massor av nyttig kunskap, som förhoppningsvis kommer att komma ens barn till godo. Betyg: EEEE

Artikel om "Drömmar om röda gemak"

I Svenska Dagbladet idag (14/9-11) skriver Göran Malmqvist, prof. em. i sinologi, en understreckare om "Drömmar av röda gemak" av Cao Xueqin och om Pär Bergmans storartade översättningsinsats: "Översättarens bragd gav oss litterär skatt".
P.S. Klicka på etiketten Cao Xueqin för att se vad jag skrivit om de fem delarna i den kinesiska klassikerserien.

Hårdkokt och bra!

Jag, som inte brukar gilla hårdkokta deckare, har gett genren en ny chans genom att läsa "The Song Is You" av Megan Abbott (som jag hittade efter att ha läst en positiv recension av hennes senaste bok). Redan det underbart kitschiga omslaget visar att Abbott ansluter sig till noir-traditionen och boken innehåller många klassiska ingredienser: den utspelar sig ca 1950 i Los Angeles, huvudpersonen är en något sliten deckare (i det här fallet skvallerjournalist/pr-man) som dricker för mycket, en vacker kvinna söker upp honom och ber honom om hjälp men försvinner sedan, han gör nattliga besök på diverse skumma ställen och pratar med gangsters och prostituerade för att försöka lösa gåtan, osv. Jag har svårt att sätta fingret på vad som gör att jag gillar den här boken så mycket, men en del har nog att göra med det som tas upp i den ovan nämnda recensionen: Abbott vrider och vänder på de traditionella könsrollerna i den här typen av historia vilket gör att den inte känns så klichéartad som den annars skulle göra. Dessutom skriver Abbott bra och håller spänningen uppe. Nu vill jag läsa mer av henne! Betyg: EEEE+
P.S. Här är en länk till titelsången: Frank Sinatra – The Song Is You.

Sträckläst om Siri

"Siri" av Lena Einhorn är en sådan där bok som skapar tomhet när den är slut för att den var så bra. Vad man än plockar upp för bok efteråt kommer den att vara sämre. Suck! Men det är förstås inget skäl att avstå från att läsa denna underbara roman om Siri von Essen, August Strindbergs första fru. Jag flöt motståndslöst genom hela romanen och tyckte om språket, personskildringarna, ja, allt. Einhorn gör Siri och August till verkliga och levande personer för mig och deras skandalomgärdade kärleks- och skilsmässohistoria känns oavbrutet angelägen. Betyg: EEEEE

Sista delen i kinesisk klassikerserie

Som jag har skrivit förut (klicka på etiketten Cao Xueqin nedan för att läsa mina tidigare recensioner) förstår jag inte varför jag har blivit så fascinerad av den kinesiska klassiska romanserien "Drömmar om röda gemak", av Cao Xueqin men jag har sett fram emot varje del som har kommit på svenska (i översättning av Pär Bergman). Nu har jag sträckläst de 550 sidorna i den sista delen, "Stenåldern". I den går det verkligen utför för den aristokratiska familjen Jia och tragiska öden drabbar ett antal personer. Det jag gillar mest i böckerna är skildringen av det dagliga livet i 1700-talets Kina, både bland herrskap och tjänstefolk. Det jag tycker minst om är de övernaturliga eller andliga inslag som berättelsen har, men de förekommer främst i början av första delen och i slutet av denna sista del. Den stora fascinationen för klassisk kinesisk poesi är också svår att förstå för en okunnig västerlänning. Utöver själva berättelsen och dess litterära värden har jag uppskattat böckerna eftersom de har gett mig en liten inblick i en kultur som jag inte har så mycket kunskap om. Det är också spännande att läsa översättarens kommentarer och hans redogörelse för den ofantliga mängd forskning som finns om denna romanserie. Betyg: EEEE