
Jag vet inte varför, men ofta när jag läser novellsamlingar gör jag ett uppehåll och lägger ifrån mig boken några månader. Så gjorde jag också med Jonas Karlssons "Det andra målet" och eftersom jag lyssnade på den som ljudbok kunde jag inte ens bläddra tillbaka och fräscha upp minnet. Det var lite synd för olika personer återkommer och berättelserna knyts ihop. Jag läste nu att novellerna kom till när Jonas Karlsson egentligen höll på att skriva en pjäs. Det är lustigt, för när jag lyssnade på dem (i Karlssons egna, eminenta uppläsning) tänkte jag att de i vissa fall skulle gjort sig bättre som dramatik. Karlsson är duktig på att skriva dialog och på att låta dialogen driva handlingen. Novellerna är i alla fall välskrivna och trevliga, men lite för "smarta". Jag irriterar mig ibland på de alltför fiffiga poängerna, som dessutom ofta gör historierna väldigt orealistiska, fastän de utspelar sig i en väldigt realistisk miljö: bland vanliga människor i ett nutida Stockholm. En andra invändning är att novellerna känns rätt "grabbiga", vilket gjorde dem mindre intressanta för mig. Betyg: EE+