Någon har kallat Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden" (del två i Milleniumserien) för actionlitteratur och det tycker jag är en bra beskrivning. Den är ingen klassisk deckare, eftersom den handlar mindre om att lösa ett mysterium än om hur man genom list och våld tar sig ur en mardrömslik situation. Det är lättläst och mycket spännande underhållning i realistisk miljö (t.ex. noggrant beskrivna gatuadresser på Södermalm) men utan några anspråk på psykologisk eller annan trovärdighet i övrigt. Den osannolika Lisbeth Salander har en större roll än i "Män som hatar kvinnor". Här blir hon misstänkt för mord och får använda alla sina övermänskliga förmågor för att hålla sig undan polisen och själv hitta mördaren. Betyg: EEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar