"Montecore" får första fempoängaren

"Montecore - en unik tiger" av Jonas Hassen Khemiri är den bästa bok jag läst hittills i år! Den handlar om Jonas Hassen Khemiri, som efter att han fått sin första bok publicerad, får ett mejl från sin fars gamla vän Kadir i Tunisien. Kadir föreslår att de tillsammans ska skriva en bok om vännen/fadern, men det visar sig att de har lite olika bild av honom. Jonas Hassen Khemiri skriver på en helt fantastisk och unik svenska, som måste upplevas. Och boken är väldigt rolig. LÄS! Betyg: EEEEE

Du har väl inte missat Khemiris förra (och första) bok: "Ett öga rött". Finns i pocket.

Om den kinesiska ettbarnspolitiken

"Bara en dotter" av Chi An är en bok som ofta nämns som lästips i adoptionssammanhang. Chi An är en kinesisk kvinna som efter att ha fått asyl i USA berättar om sitt liv. Hon har arbetat som befolkningskontrollant och tvingat kvinnor att genomgå aborter och steriliseringar. Hon kommer på 1980-talet till USA med sin man som är forskare och där blir hon gravid med sitt andra barn. Hon vill inte göra abort och om hon återvänder till Kina med ett andra barn kommer hon att utsättas för allvarliga sanktioner. Den första delen av boken, som skildrar Chi Ans barndom och ungdom, påminner mycket om andra skildringar av Kina under kulturrevolutionen. Det är upprörande läsning, men jag börjar bli lite trött på denna typ av berättelser nu... Det som är speciellt med den här boken är de fruktansvärda skildringarna av ettbarnspolitikens följder i form av sena tvångsaborter osv. Jag vet dock inte hur tillförlitlig den här boken är. Betyg: EEE

Äntligen en bra svensk deckarförfattare!

Jag läste Håkan Östlundhs första deckare "Släke" med stor behållning och jag gillar även tvåan "Dykaren". Östlundhs böcker utspelar sig på ett Gotland som beskrivs mycket kärleksfullt och detaljerat. Det är extra kul om man, som jag, läser boken när man är på Gotland! Östlundh skriver bra, intrigerna är spännande och sammanhängande och dialogen inte alls så stolpig som man vant sig vid i svenska deckare! Varför är han så okänd? Betyg: EEEE

Anonymt engelskt 30-tal

Jag kände igen namnet Rennie Airth och visste att jag hade läst något av honom tidigare, men den boken ("Mörkrets flod") hade gjort så litet intryck på mig att jag inte ens kom ihåg att den utspelade sig på 20-talet! Uppföljaren, "Blodröd våg" utspelar sig 1932 och har den numera pensionerade kriminalkommissarien John Madden i huvudrollen. Han upptäcker kroppen efter en mördad ung flicka och dras därefter in i jakten på vad som visar sig vara en psykopatisk seriemördare. Trots att den oroväckande politiska situationen i Tyskland har en roll i handlingen känns boken på ett tråkigt sätt tidlös. Den kunde nästan lika gärna ha utspelat sig i nutid. Om författaren försöker få till samma slags charm som Dorothy Sayers böcker har misslyckas han. Det är inte dåligt, men gör heller inget större intryck. Betyg: EEE

Besviken på Booth

I sin femte bok om Derbyshirepolisen Ben Cooper och hans chef Diane Fry, "One Last Breath", begår Booth den värsta synden en deckarförfattare kan begå: Han blir tråkig! Är det spännande gör det mindre om intrigen är konstlad och temat krystat. Temat för den här boken är grottor. En man som dömts för mord på sin älskarinna släpps ur fängelset efter fjorton år och strax därefter blir hans ex-fru mördad. Det tycks vara självklart vem som är mördaren, men Ben Cooper litar på sin intuition och nystar längre i historien. Betyg: EE

Läs hellre Booths tidigare böcker i serien, t.ex. "Svarta hunden" och "Jungfrudansen".

Roande om modevärlden

Om du kan komma över den hemska framsidan är faktiskt ”Djävulen bär Prada” av Lauren Weisberger riktigt roande läsning. Det är chicklit som för en gångs skull inte handlar om hur man fångar en man (snarare tvärtom). Författaren har arbetat som assistent åt Anna Wintour, chefredaktör för amerikanska modemagasinet Vogue, och man får anta att hon byggt en del på egna erfarenheter när hon beskriver chefen från helvetet: Miranda Priestly, chefredaktör på modemagasinet Runway, och hennes nya assistent Andrea. Om man tycker det är lite kämpigt på jobbet blir man uppiggad av Weisbergers skildring av Andreas vedermödor. Också fascinerande att läsa om lyxen i modevärlden. Boken kommer snart som film med Meryl Streep i rollen som Miranda Priestly. Betyg: EEE

Spännande om hämnd på Irland

Julie Parsons skriver spännande thrillers som alla handlar om hämnd och utspelar sig på Irland. ”Timglaset” är den femte boken på svenska. Den handlar om Lydia, en äldre kvinna som bor ensam i ett stort hus. Dit kommer Adam, en ung man med tveksam bakgrund som snabbt vinner Lydias förtroende och på hennes uppdrag reser till Dublin för att söka upp Lydias dotter Grace, som hon inte träffat på många år. ”Timglaset” är helt OK spänningsläsning. Bra översättning. Betyg: EEE

Läs också ”Mary, Mary”, ”Friargåvan”, ”När tiden är inne” (min favorit) och ”För sina synders skull”.

Obehaglig stämning i "Polarsommar"

”Polarsommar” av Anne Swärd handlar om en familj. Sonen Kristian kommer hem till sitt barndomshem för att under några sommarveckor ta hand om sin 22-åriga syster Kaj, som är mycket naiv och oberäknelig. Modern och storebrodern har åkt till Florida. Fadern Jack lämnade familjen för många år sedan. Allteftersom berättas familjens historia ur de olika familjemedlemmarnas synvinkel. Jag vill gilla den här boken, som min svägerska rekommenderade och som blev nominerad till Augustpriset 2003, men jag är inte så förtjust. Kanske för att stämningen i boken är lite för obehaglig? Eller för att den känns alltför konstruerad? Jag vet inte. Språket är i alla fall bra. Läs själv och avgör vad du tycker! Mitt betyg: EE

Om cancer och barnlöshet

"Anna, min älskade" av Magnus Utvik är en lättläst bok om tunga ämnen: cancer och barnlöshet. Marcus 29-åriga sambo Anna får veta att hon har livmoderhalscancer. Dödligheten är en på tre och även om hon överlever kommer hon aldrig att kunna få biologiska barn. En jättefin bok om stark kärlek, tvivel, dödsångest, barnlängtan, ilska och hopp. Den bygger på Magnus Utviks egna erfarenheter och det känns bra att ha läst i Adoptionscentrums tidning "Att adoptera" att Magnus och hans fru Hanna har adopterat en flicka från Kina! Betyg: EEEE

Västkustdeckare

Efter att ha läst en recension av Camilla Läckbergs senaste deckare "Olycksfågeln" trodde jag inte att jag skulle gilla hennes böcker, men nu har jag läst den förra, "Stenhuggaren" och tyckte den var helt OK. Lite ojämn, med något styltig dialog ibland, men med utmärkta skildringar av förlossningsdepression, moderskärlek, miljön i Fjällbacka m.m. Handlingen kretsar kring en liten flicka som blivit dränkt. Betyg: EEE

"Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari

Jag hade höga förväntningar på den här boken, som fått så fina recensioner, men blev tyvärr lite besviken. Huvudpersonen Bahar har flyttat till Malmö från Iran med sin familj. Hon har en svensk pojkvän med välvillig mamma och rasistisk farfar. Bahars föräldrar är mycket liberala och positivt inställda till det svenska samhället, så som tonårsrevolt väljer Bahar att sätta på sig slöja. Boken vänder och vrider på ett förtjänstfullt sätt på alla möjliga fördomar och den är rolig och charmig. Det jag har att invända är att jag tycker den är lite osammanhängande och inte tillräckligt koncentrerad. Betyg: EEE

Charmigt för Austenälskare

En förutsättning för att uppskatta "The Jane Austen Book Club" ("Jane Austen-klubben") är att man läst alla Austens böcker och väl känner till historierna. (Det räcker inte att ha sett filmerna, även om de också diskuteras!) Det finns korta resuméer i slutet av "The Jane Austen Book Club", men det är mest för syns skull. Det här är en bok för de frälsta. Tyvärr är ju inget lika bra som den äkta varan... Det här är en charmig och söt bok om sex personer i Kalifornien som träffas en gång i månaden och diskuterar en av Austens böcker. Varje kapitel handlar om en Austen-bok och har en av de sex personerna i huvudrollen. Betyg: EEE

"My dark places" av James Ellroy

James Ellroy är en av USA:s mest kända deckarförfattare, men jag har inte läst så mycket av honom. I "My dark places" ("Mina mörka vrår"), som är en dokumentärroman/självbiografi, skriver han om hur hans mamma mördades när han var tio år gammal och om hur han som vuxen försöker lösa det mordet med hjälp av en pensionerad polis. Ellroy skriver bra, men jag tycker att han drar ut alltför mycket på sin historia. Intressantast är den del av boken där han berättar om sin egen uppväxt. Det är mycket slang, så boken är lite svår att läsa på engelska. Betyg: EEE

Tema: Kina, del 2

Nu har jag läst några böcker med Kinakoppling igen:

"Näckrosteatern" av Lulu Wang handlar om en tonårsflicka som växer upp under kulturrevolutionen. Jag gillade inte den naivistiska (poetiska?) stilen och tyckte att omkastningen av kronologin var helt onödig. Ett tag var boken dessutom så tråkig att jag tänkte lägga den ifrån mig, men sedan fångade den mitt intresse ett litet tag igen. Slutet är dock jättekonstigt. Wang har skrivit en bok till: "Syréndrömmar", men den tänker jag inte läsa! Betyg: E

"Döttrarnas rike" av Yang Erche Namu och Christine Mathieu. Yang Erche Namu är tydligen en känd person i Kina (sångerska och fotomodell). I den här boken berättar hon om sin uppväxt i ett avlägset bergsområde i södra Kina. Hon hör till mosofolket, som är ett matrilinjärt folk. Kvinnorna är hushållens överhuvuden och det finns inga äktenskap. Det är inte den mest fantastiska litteratur jag läst, men intressant att läsa om ett folk och ett sätt att leva som man aldrig hört talas om! Betyg: EEE

"Water Touching Stone" av Elliot Pattison. Amerikanen Pattisons bok utspelar sig i nutid i Tibet och grannprovinsen Xinjiang. Det är en slags deckarhistoria, med hankinesen Shan Tao Yun som detektiv, men en mycket okonventionell sådan. I långsam takt reds gåtorna ut och under tiden skildras en fantastisk bergsnatur, hotade nomadkulturer, buddhistiska trosföreställningar och ritualer, motståndsmän och lamor, övergivna ökenstäder och mycket mer. Man får ingen positiv syn på den kinesiska regeringen (om man nu mot förmodan hade det innan...), men man lär sig mycket och man får en underbar litteraturupplevelse. Läs också Pattisons första bok om Shan Tao Yun: "The Skull Mantra" ("Dödsmantrat"). Betyg: EEEE

P.S. Tecknet ovan betyder "tur".

Ian Rankin - en skotsk evighetsmaskin

Skotten Ian Rankin har skrivit en lång rad deckare med den obändiga polismannen John Rebus i huvudrollen. Rebus är den typiska deckarpolisen som har problem med kvinnor, spriten, hälsan och auktoriteter. Nu har jag läst och, i vissa fall, läst om några av Rebus-böckerna och slagits av hur daterade flera av dem känns. Jag hade inte reflekterat över hur snabbt utvecklingen i deckargenren går och hur tydliga trenderna är!

"Tooth & Nail" (1992, tidigare publicerad under titeln "Wolfman"): Den här historien utspelar sig helt i London, dit Rebus har blivit utlånad som "seriemordsexpert". Historien känns gammeldags när man läser den nu: en psykopatisk seriemördare med traumatisk barndom som visar sig vara en person i deckarens omgivning. Betyg: EE

"Let it bleed" (1995): Otroligt komplicerad intrig om korrumperade lokala politiker. Känns passé och är dessutom lite tråkig. Betyg: EE

"Den hängande trädgården" ("The hanging garden", 1998): Första gången jag läste den här boken blev jag förvirrad av den komplicerade historien med konkurrerande gangstergäng som försöker ta makten i Edinburgs undre värld, men man hänger med lite bättre när man har läst några av de tidigare böckerna i serien. Den parallella deckarhistorien handlar om en tysk krigsförbrytare från andra världskriget som gömt sig i Skottland i femtio år. Rankin kanske var tidig med den sortens historia när den här boken skrevs, men nu känns det lite klyschigt. Fåniga referenser till låttitlar hela tiden. Betyg: EEE

"När mörkret faller" ("Set in darkness", 2000): Förvånande nog en klassisk deckarhistoria med ett förtorkat lik som upptäcks vid en renovering, ett färskt mord och en rik, excentrisk familj med en försvunnen familjemedlem. Därtill kommer några mer moderna gangsters/lokalpolitiker (verkar vara ungefär samma sak i Rankins värld). Betyg: EE

"The Falls" (2001): Här jobbar Rankin i bästa Dan Browne-anda med historiska referenser, gåtor och koder som t.o.m. involverar Rosslyn Chapel! Fast "The Falls" måste ha skrivits före "Da Vinci-koden". Jag tror Rankin låg i framkant av den här trenden också... Dessutom gör han det riktigt bra, tycker jag. Betyg: EEEE

"Resurrection Men" (2002): Den här läste jag för ett par år sedan och då tyckte jag den var bra, men jag kommer inte ihåg några detaljer nu. Rebus skickas iväg på någon slags utbildning på grund av sina problem att ta order, har jag för mig. Efter att ha läst "The Falls" vet jag nu i alla fall vad titeln syftar på. Betyg: EEEE

"A Question of Blood" (2003): Här blir Rankin så modern att deckarhistorien inte ens är en "Who's dunnit" utan en fråga om varför. En ex-soldat går in på en skola och skjuter ihjäl två tonårspojkar och skadar en tredje innan han tar sitt eget liv. Därtill kommer att Rebus själv misstänks för mordbrand. Lite för seg, osammanhängande och osannolik för att vara riktigt bra. Betyg: EEE

Sammanfattning: Rankin är en trendkänslig eller t.o.m. trendsättande författare som gör sig bäst som färskvara. Hans böcker ger en dock stor lust att resa till Skottland och framför allt Edinburgh. Samt gör en sugen på ett glas maltwhisky...

"Vi faller" av Pär Östling - en tonsäker debut

Jag har tagit en paus från deckarna och läst en fantastisk roman: "Vi faller" av Pär Östling. Den handlar om något så ovanligt som livet på landet i nutid. Huvudperson är den uppslagsrika köttbonden Karl som bor med sin tonårsdotter Carina på en gård i Hälsingland. Bokens första del handlar om bygdeoriginal i bybastun, yxkastningstävlingar, skridskoturer på sjön, kreatursskötsel, struliga tonåringar och mycket mer. Språket är njutbart: säkert, fantasirikt och humoristiskt. Den andra delen handlar om hur man lever vidare med en stor sorg. Inte en ton skorrar falskt trots det svåra ämnet. Vissa recensenter har invänt mot inslagen av magisk realism, men mig stör de inte alls. Det är självklart att en del i ett sorgearbete efter någon som gått bort är att önska kontakt med den andra sidan och detta är ett sätt att skildra det skönlitterärt.
Betyg: EEEE

Läs också recensionerna i Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Antika deckarhistorier av Steven Saylor

Steven Saylor har skrivit en serie deckare som utspelar sig i antikens Rom. Jag har läst två av dem: "Roman Blood" ("Romarblod") och " The Venus Throw". Det är mycket ambitiösa deckare som uppenbarligen bygger på riktiga romerska rättsfall och där många personer som förekommer har funnits i verkligheten, t.ex. Cicero och Catullus. Tyvärr gör det undervisande draget i böckerna dem lite för sega för att de ska vara riktigt bra. Visst kan det vara kul att lära sig mer om romersk politik och som jurist tycker jag det är intressant att läsa om det romerska rättsväsendet, men i en deckare bör det inte vara på bekostnad av spänningen. Å andra sidan skulle jag kanske aldrig lärt mig något alls om detta om det inte stått i en deckare...
Betyg: EEE

Och en kanadensisk deckarfavorit: Giles Blunt

Giles Blunts serie om poliserna John Cardinal och Lise Delorme utspelar sig i en kanadensisk småstad. Jag försöker komma på vad det är som gör dem till ovanligt bra deckare och jag tror det är en kombination av spännande historier, bra person- och miljöskildringar och ett mycket njutbart språk. Läs alltså: "Forty Words for Sorrow" ("Fruset offer"), "A Delicate Storm" ("En stilla storm") och "Black Fly Season" ("Schamanen").

Betyg: EEEE

En skotsk deckarfavorit: Denise Mina

Jag gillade verkligen Denise Minas Garnethilltrilogi och blev glad när första delen i hennes nya serie med den kvinnliga Glasgowjournalisten Paddy Meehan kom. Den heter "The Field of Blood" ("Blodsarv") och utspelar sig i början av 1980-talet. Paddy Meehan är springflicka på en tidningsredaktion men hon har målet klart: hon ska bli journalist. Hon får en chans att visa att hon klarar jobbet när en liten pojke försvinner och sedan hittas död. Polisen griper två elvaåriga pojkar för mordet, men Paddy är övertygad om att det finns en vuxen gärningsman i bakgrunden och börjar en egen undersökning. Betyg: EEEE

Det jag gillar med Denise Mina är att hon inte förskönar eller förenklar. Hon beskriver ett fattigt, skitigt Glasgow och människor som varken är vackra eller supersmarta. Hennes huvudpersoner är mycket mänskliga och realistiska.

Läs också: "Garnethill" ("Död i Garnethill"), "Exile" ("Exil") och "Resolution" ("Den sista utvägen").

En amerikansk deckarfavorit: Laurie R. King

Jag har just läst "Night Work", som är fjärde delen i serien om San Francisco-snuten Kate Martinelli. Historien är en konventionell deckarhistoria om en serie mord på män som förgripit sig på kvinnor på olika sätt, men Laurie R. King skriver ovanligt bra och med hög ambitionsnivå. Läs också de tre första delarna:

"A Grave Talent" ("Farlig begåvning"), "To Play the Fool" ("En helig dåre") och "With Child"
Jag gillar också Kings serie om den åldrade Sherlock Holmes och hans unga medhjälpare Mary Russell:

• The Beekeeper's Apprentice
• A Monstrous Regiment of Women
• A Letter of Mary
• The Moor
• O Jerusalem
• Justice Hall
• The Game

Missa inte heller "Folly" som inte ingår i någon serie. Den handlar om en kvinna som har ärvt en ö utanför USA:s nordvästkust och som reser dit för att reda upp sitt liv.
Betyg till "Night Work": EEEE