Barn som mördar

När jag hörde om "The Wicked Boy - the Mystery of a Victorian Child Murderer" av Kate Summerscale på podden Inside the New York Times Book Review kopplade jag inte på en gång att det var samma författare som har skrivit "The Suspicions of Mr Witcher". Men det är det och här är Summerscale tillbaka med ännu en viktoriansk true crime-historia. Den handlar om den 13-åriga Robert Coombes som en varm sommardag 1895 mördar sin mor och sedan går på cricketmatch med sin lillebror Nattie. Bröderna fortsätter att bo i familjens hus i en respektabel arbetarstadsdel i London i tio dagar, innan lukten till slut påkallar omgivningens uppmärksamhet och brottet avslöjas. Summerscale beskriver hela historien mycket detaljerat och följer sedan Roberts liv fram till hans död. Summerscale skriver sansat och balanserat och verkar drivas av en önskan att förstå vad det var som hände. Det ger en mycket intressant och läsvärd bok.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Wicked girls" ("Onda flickor") av Alex Marwood.

Summer of '69

Debutromanen "Flickorna" ("The Girls")  av Emma Cline har blivit en stor succé, förmodligen på grund av sitt kittlande ämne: den bygger på den verkliga historien om Charles Manson och hans sekt. Fokus i boken är dock inte på sektledaren utan på de unga kvinnorna runtomkring honom. Huvudpersonen Evie är 14 år och blir ett lätt byte för sekten när föräldrarna ligger i skilsmässa och bästa kompisen sviker. Evie blir helt betagen av Suzanne, en av kvinnorna runt sektledaren (som här heter Russell) och tillbringar snart både dagar och nätter på den förfallna gård där sekten håller till. Där finns knappt någon mat, men drogerna flödar. Det är sommaren 1969 och den kommer att avslutas med ett brutalt massmord. Det är som sagt ett spännande ämne och Cline är väldigt skicklig på att använda både den amerikanska småstaden och sektmiljön för att beskriva hur det är att växa upp till kvinna i ett västerländskt samhälle. Min invändning är att hon beskriver lite för mycket och gestaltar lite för lite. Läsaren behöver inte få precis allt skrivet på näsan, färdiganalyserat och klart. Och så tycker jag att ramhistorien i nutid är rätt träig.
Betyg: EEE+

En far och hennes dotter

Susan Faludi har tidigare bl.a. skrivit de feministiska klassikerna "Backlash" och "Ställd". Nu är hon tillbaka med en mer personlig historia: "In the Darkroom", som handlar om hennes far. Efter att de knappt haft kontakt under flera decennier hörde fadern plötsligt av sig och berättade att han, vid över 70 års ålder, hade bytt kön och nu hette Stéfanie. Han hade flyttat tillbaka till Ungern, som han ursprungligen kom ifrån. Susan Faludi reste dit för att återuppta relationen och försöka förstå fadern. Hennes minnen från barndomen var av en patriarkalisk och våldsam man. Nu träffar hon en äldre, lite prudentlig dam, som inte vill kännas vid vissa saker i det förflutna. Men dottern fortsätter luska och långsamt växer en bild fram av fadern som barn i en rik, men olycklig, högborgerlig familj, som ung, judisk man under andra världskriget, som framgångsrik fotograf och redigerare, som misslyckad familjefar och som transperson och HBTQ-aktivist. Det är ett fascinerande och ömsint porträtt av en oerhört knepig person, tecknat med mycket humor. Faludi skriver konsekvent "min far" och "hon", när hon skriver om fadern efter könskorrigeringen. I början känns det konstigt, men snart vänjer man sig och inser att det är det enda logiska.
Betyg: EEEE+

 

Susan Faludi och hennes far Stéfanie Faludi

Terror i Oslo

Anne Holts "Offline" gick som följetong i DN i somras och jag passade på att läsa. Det var ett tag sedan jag läste Holt senast, men hon är en pålitlig deckarleverantör. Här totar hon ihop ensamvargen Hanne Wilhelmsen med en ung polis med autistiska drag och de finner oväntat varandra. Wilhelmsens gamla vapendragare Billy T. dyker också upp och så inträffar ett terrordåd mitt i Oslo. Som bokens titel antyder handlar det om hur polis och säkerhetstjänst ska hantera en terroristgrupp som håller sig borta från internet och moderna kommunikationsmetoder. Går det att spåra en sådan grupp? Det är en underhållande och spännande bruksdeckare.
Betyg: EEE+

Stockholmsflickor

Sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet var "Apelsinflickan" av Lena Kallenberg. Den är klassificerad som en ungdomsbok och det känns att den har ett klart undervisande syfte. Boken utspelar sig i Stockholm på 1880-talet och handlar om 15-åriga Signe, som har bott på ett barnhem sedan hon var åtta år. Nu är hon stor nog att ta tjänst som piga och först hamnar hon på en bondgård ute på Värmdö. Snart nog är hon tillbaka i stan och man får följa hennes och väninnans Alices slit för att överleva i en fattigdom som är svår att föreställa sig. Jag gillar att läsa böcker om kvinnors liv på 1800-talet och tycker förstås att det är bra om den här boken blir en ingång till ett intresse för äldre tider, men jag blev inte så förtjust i den själv. Jag tycker att språket är lite för konstlöst - lite för rakt berättat utan någon undertext. Det är kanske för att inte skrämma bort läsovana ungdomar, men gör det mindre njutbart för mig. Jag vill dock ge en eloge till Kallenberg som får till dialogen med korrekta tilltal, vilket inte många nutida författare klarar. Min största invändning mot boken är att den befäster en slags högborgerlig 1800-talsmoral, där en flicka som har sex (eller säljer sex) är förlorad (och straffas för det) och det viktigaste i livet (för en ung kvinna) är att bevara oskulden. Det känns unket och inte så trovärdigt med tanke på att boken utspelar sig i fattig stadsmiljö där folk från hela landet strömmade in och äldre tiders moral löstes upp. Många levde i s.k. Stockholmsäktenskap (dvs. som sambor). Även om uppväxten på ett religiöst barnhem skulle kunna förklara Signes fixering vid dygdighet förklarar det inte varför kompisen Alice från samma barnhem, blir prostituerad. Det framstår som om det är något ofrånkomligt och nedärvt, trots att Alices mor dog när hon var liten. Eller menar författaren att Alices "lösaktighet" beror på hennes röda lockar och hör ihop med hennes livsglädje?
Betyg: EE
P.S. Läs hellre Per Anders Fogelströms Stad-serie och Aino Trosells "Hjärtblad". 

I den opittoreska delen av England

"Lång väg hem" ("Long Way Home") av Eva Dolan blev väldigt omskriven för ett par år sedan och hamnade till och med på Lotta Olssons lista över de 100 bästa deckarna (plats 57). Jag förstår inte riktigt varför, för jag tycker att det här är en ganska ordinär polisdeckare. Jag misstänker att hajpen uppstod på grund av deckarens vällovliga syfte: att uppmärksamma främlingsfientlighet och hatbrott. Boken (som är den första i en serie) handlar om kriminalpoliserna Zigic och Ferreira, som båda har invandrarbakgrund. De arbetar på hatbrottsenheten och får utreda ett fall där en papperslös invandrare blivit innebränd i ett trädgårdsskjul. Det är en habil deckarhistoria med lagom sympatiska huvudpersoner, men inte mer än så. Något som jag gillade var dock den totalt opittoreska skildringen av staden Peterborough! Det är sällan jag läser en brittisk deckare utan att bli sugen på att åka dit, men här finns det faktiskt inte mycket att längta till.
Betyg: EEE

Flyttbestyr på Gotland

"Män ur mörkret" är sjunde och sista delen i Håkan Östlundhs deckarserie om polisen Fredrik Broman på Gotland. Mordhistorien är kopplad till bolaget Finkalk, som på ett bekant sätt vill anlägga ett kalkbrott i Ojnareskogen. Samtidigt som Broman försöker lösa mordfallet planerar han och hustrun för sin flytt till fastlandet och det blir lite snärjigt. Jag har tidigare tyckt att Östlundh är en av de bästa svenska deckarförfattarna, men nu känner jag mig lite mer ljummen i min inställning. Det är milt underhållande och inte plågsamt att läsa, men inte så mycket mer.
Betyg: EEE

Yrke: hemmafru och spion

Jag tror att det var omslaget som fick mig att börja lyssna på "A Quiet Life" av Natasha Walter, för spionromaner är ingen genre jag brukar ägna mig åt. Men den här var kul! Huvudpersonen Laura är en amerikansk medelklassflicka som kommer till London strax före andra världskriget och som blir kvar. Hela historien går ut på att hon är spion åt Sovjetunionen utan att någon någonsin anar det, eftersom hon utåt förefaller vara en ytlig, spånig hemmafru. Skildringen av varför hon blir spion är kanske inte så trovärdig (fast vad vet jag?), men det spelar ingen roll för resten av boken är spännande och mycket underhållande. Och feministisk.
Betyg: EEEE+

Med New Yorks konstvärld som laboratorium

Siri Hustvedt är en författare som jag tycker bättre och bättre om för varje bok jag läser. "Den lysande världen" ("The Blazing World") är en låtsasdokumentär bok om en fiktiv, bortgången konstnär: Harriet Burden. Genom utdrag ur hennes dagböcker, intervjuer med hennes närstående och vittnesmål från personer som stött på Burden i olika sammanhang rullas en slags feministisk, rolig, konstvetenskaplig deckare i många lager upp. Jag gillar både formen och innehållet!
Betyg: EEEE+

Nästa sommars måsteläsning?

Debutdeckaren "Under the harrow" av Flynn Berry förutspås bli nästa "Gone Girl" eller "Kvinnan på tåget" och jag förstår varför. Huvudpersonen Nora åker för att hälsa på sin syster Rachel, men i stället för att mötas av doften av lammgryta och få ett glas rödvin i handen hittar hon sin syster brutalt mördad. Skildringen av hur den fruktansvärda upptäckten påverkar Nora är bland det mest realistiska jag läst i en deckare någonsin. Nora och Rachel stod varandra oerhört nära och Nora blir besatt av att ta reda på vem som mördade systern. Det är en intensiv och smått febrig historia, där man inte vet om man kan lita på berättaren eller inte. Stadsbiblioteket i min stad ville inte ta in denna bok när jag föreslog det, så de kan inte skylla på mig när hajpen når Sverige!
Betyg: EEEE

Rebellens mamma

Jag fortsätter att upptäcka Colm Tóibíns romaner efter att ha gillat "Brooklyn" och "Nora Webster". I somras lyssnade jag på "The Testament of Mary" ("Marias testamente") i en uppläsning av Meryl Streep. Tóibín låter Jesu mor berätta en skitigt realistisk, mycket mänsklig version av världens kanske mest kända berättelse. Hur kan det ha varit att vara mor till en rebellisk predikant i ett ockuperat land? Jag tycker att det är fascinerande lyssning och Streep gör berättelsen trovärdig.
Betyg: EEEE

Farväl till en fru

Anne Tyler är en författare som jag regelbundet återkommer till och som jag hittills aldrig blivit besviken på. När man läser henne vet man att man får en välskriven, underhållande historia som utspelar sig i Baltimore och som sätter människors relationer i fokus. Nu har jag lyssnat på "The Beginner's Goodbye" ("Farväl för nybörjare"). Den innehåller något lite ovanligt för Tyler, nämligen magisk realism. Jag är ju inte så förtjust i övernaturligheter, men när det, som här, används för att beskriva sorgen efter en älskad person som gått bort, tycker jag att det kan vara motiverat. Huvudpersonen, den 35-årige Aaron, ser sin döda hustru Dorothy bredvid sig när han promenerar på gatan eller känner på frukten på marknaden. I en stillsamt berättad historia får man veta hur de två udda personerna hittade varandra. Högkvalitiv feelgood skulle man kunna kalla det här!
Betyg: EEEE
P.S. Andra böcker där övernaturliga inslag används för att beskriva saknaden efter någon älskad är "Vi faller", "Nattfåk" och "Själens osaliga längtan".