En pärla i raden

För den som har läst "Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies" är historien om Henrik VIII och hans olycksaliga drottningar Anne Boleyn och Jane Seymour välbekant. Det utgör varken något hinder mot eller någon förutsättning för att läsa "Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" av svenska debutanten Anna Hedlin. Dock blir man kanske en aning förvånad över att Thomas Cromwell, som är huvudperson i Hilary Mantels böcker, inte ens nämns i denna. Hedlins bok är en vacker och både poetisk och konkret berättelse om livet vid den engelska kungens hov.
Betyg: EEEE+

Rachel och paret i radhuset

Det här är boken som "alla" läser den här sommaren: "Kvinnan på tåget" ("The Girl on the Train") av debutanten Paula Hawkins. Det är en lite ovanlig deckare som handlar om drygt trettioåriga Rachel. Hon pendlar varje dag med tåg in till London från en avlägsen sovstad och längs vägen passerar hon ett hus där det bor ett ungt par. Hon börjar fantisera om paret, men det stannar inte vid fantasier utan hon dras in i deras liv även i verkligheten. Det är inte mycket som är vad det ser ut att vara i den här skickligt konstruerade historien. Jag gillar verkligen Rachel, som är en mörkare (och mer realistisk) version av Bridget Jones. Så ska man läsa en deckare i sommar kanske det faktiskt ändå ska vara just den här? (Annars finns det massor av tips på andra bra deckare här på bloggen!)
Betyg: EEEE

Slaughters första fristående

Karin Slaughters "Cop Town" ingår inte i hennes deckarserie om läkaren Sara Linton och GBI-agenten Will Trent. (Klicka på etiketten Slaughter nedan så får du upp recensioner av alla hennes tidigare böcker.) Liksom "Criminal" handlar "Cop Town" om kvinnliga poliser i Atlanta på 1970-talet och om hur de kämpar sig till en plats i en sexistisk och rasistisk poliskår. Jag vet inte om det berodde på att jag mådde dåligt när jag läste eller om det är de nästan overkligt diskriminerande situationer som huvudpersonerna försätts i, men första halvan av boken upplevde jag nästan som lite (mar)drömslik. Mot slutet började det kännas mer som en vanlig välskriven, spännande Slaughterdeckare. Jag kan dock inte påstå att den annorlunda stämningen i början av boken gjorde den sämre på något sätt, även om jag saknade Slaughters vanliga persongalleri.
Betyg: EEEE

Konsten att leva och överleva

En snöig natt i februari 1910 föds en flicka som får namnet Ursula. Det speciella med henne är att hon får chansen att leva sitt liv om och om igen. I den första versionen dör hon vid födseln. Sedan klarar hon sig till femårsåldern och så fortsätter det. Den största utmaningen blir förstås att överleva andra världskriget. Detta är den ganska originella utgångspunkten i Kate Atkinsons "Life After Life" ("Liv efter liv"). Ursula föds in i en engelsk övremedelklassfamilj och boken innehåller mycket av det som "anglobibliofiler" brukar gilla: excentriska familjer, mellankrigssomrar på landet, storebröder som kommer hem med vänner från internatskolan, London under Blitzen, evakuerade barn. I vissa versioner av sitt liv hamnar Ursula i Tyskland, så läsaren får även skildringar av nazismens framväxt och livet under kriget där. Det här är välskriven, underhållande litteratur som passade min smak mycket bra!
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Försoning", "Främlingens barn" och "Howards End".