2014 års bästa böcker

Under 2014 har jag läst 108 böcker (62 på svenska, 44 på engelska och 2 på franska). Här är de som jag tyckt bäst om:

1. "Den andra kvinnan" av Therese Bohman
2. "Utan personligt ansvar" av Lena Andersson
3. "Kärlek vänskap hat"  av Alice Munro
4. "Liv till varje pris" av Kristina Sandberg
5. "A Field of Darkness" av Cornelia Read
6. "Kunskapens frukt" av Liv Strömquist
7. "A Room with a View" av E.M. Forster
8. "Villa Triste" av Patrick Modiano
9. "Bildhuggarens dotter" av Tove Jansson
10. "The Tenderness of Wolves" av Stef Penney

Bubblare: Bilal, Hägring 38, Förrädare, Allt som är, Mississippi

 

Fast i gyttjan

"Mississippi" (med den mer exakta engelska titeln "Mudbound") av Hillary Jordan är ett gastkramande drama som utspelar sig på en gyttjedränkt bondgård i Mississippi i slutet av 1940-talet. Där ska Henry McAllan uppfylla sina drömmar om att bli storbonde och stadsfödda hustrun Laura och de två barnen har bara att finna sig. Till gården flyttar även Henrys bittra och elaka far och hans unga, charmiga, men krigsskadade yngre bror. På gården finns en svart arrendatorsfamilj, Jacksons, vars son Ronsel också har kämpat för sitt fosterland i kriget. Hemma i Mississippi möts han dock av den gamla vanliga rasismen. Även om jag vet hur genomsyrat av rasism USA var (och fortfarande är) är det en nyttig och fruktansvärd påminnelse att läsa om det, särskilt när det görs på ett så här skickligt sätt.
Betyg: EEEE+

Flavia och Fenella Faa

Flavia de Luce, den lillgamla, 11-åriga huvudpersonen i Alan Bradleys deckarserie är svår att motstå. Nu har jag läst tredje delen om henne: "A Red Herring Without Mustard". I den blir Flavia spådd av en romsk kvinna, Fenella Faa, som hon erbjuder lägerplats på en äng i utkanten av släktgodset Buckshaw. När Fenella blir överfallen och ett mord dessutom begås på Buckshaws ägor måste Flavia förstås försöka lösa mysteriet. Bradley blandar upp humorn och Agatha Christie-stämningen med en precis lagom dos sorg och bekymmer för den unga huvudpersonen, vilket gör att han inte fastnar i mysdeckarfacket.
Betyg: EEEE

Mia & Maria = BFF?

Jag har läst om många ensamma, unga kvinnor den här hösten ("Den andra kvinnan", "Alkemistens dotter", "Allt som är"). Mia i "Sent farväl" av Ia Genberg är, när boken börjar, en väletablerad, frånskild yrkeskvinna och mamma, men en dödsannons i tidningen får henne att minnas hur det var när hon som ensam, föräldralös tjugoåring kom till Stockholm i början av 1990-talet. Vännen Maria blev hennes allt och i några år var de oskiljaktiga. Och nu är Maria död! Mia går på Marias begravning och dras in i en deckarliknande historia. Deckarinslagen är dock inte det viktigaste med den här boken utan skildringen av den uppslukande vänskapen. Eftersom jag är jämngammal med Mia och Maria var det också mycket igenkänning i skildringen av det tidiga 1990-talet för mig.
Betyg: EEE+

Kärlek och ensamhet

Sara är en ensam ung kvinna som får jobb som hemvårdare åt den bitska Ester, som har straffat ut sig från kommunens hemtjänst. Det är ett klassiskt upplägg med två udda människor som förs ihop och först inte står ut med varandra, men långsamt lär sig uppskatta och tycka om varandra. I "Allt som är" gör debuterande Linn Forsell dock något helt eget och mycket fint av denna historia.
Betyg: EEEE+

I Milias drömmar

"Som om hon sover" av Elias Khoury utspelar sig 1947 i Beirut och Nasaret. Men allra mest utspelar den sig i den unga kvinnan Milias huvud. Hon kommer från en kristen familj i Beirut, hon gifter sig med Mansour och flyttar med honom till Nasaret. Det är den yttre handlingen i romanen. Mansour är mycket förälskad i sin vackra hustru, men förtvivlad över att hon hela tiden flyr in i drömmarnas värld. I sina drömmar minns Milia barndomen och ser in i framtiden. Drömmarna är egentligen det jag tyckte minst om med denna vackra roman. Jag är mer intresserad av skildringen av Milias och Mansours förhållande, av Milias släkts historia och av det dramatiska politiska skeendet i Palestina. Boken är lite svår att komma in i, men om man kämpar på en liten bit dras man in i den och får god utdelning.
Betyg: EEEE

Mumintrollet gör debut

Bli inte lurad inte av att den heter "Småtrollen och den stora översvämningen" - det är Tove Janssons första bok om mumintrollen, även om de avbildas med lite smalare kroppar och nosar än de har nu. Jag har läst och älskat de senare muminböckerna (särskilt "Kometen kommer" och "Farlig midsommar") hela mitt liv, men det var först i år, med anledning av 100-årsminnet av Janssons födelse, som jag blev uppmärksammad på mumindebuten. Det är en kort, charmig berättelse, som introducerar muminfamiljen och Sniff (som ännu inte fått detta namn) och förklarar hur de hamnar i Mumindalen.
Betyg: EEEE

Från Emmy till Emmy

I min ena bokcirkel har vi läst en ungdomsbok som heter "Emmy Moréns dubbla liv" av Barbara Voors. Det är en brevroman som består av en mejlväxling mellan den 16-åriga Emmy Morén, som går på gymnasiet, och den 29-åriga Emmy Morén, som är skådespelerska och nybliven mamma. Jag tyckte ganska bra om skildringen av en tonårings vardag med bekymmer och glädjeämnen, men tycker att romanens upplägg är konstlat och ganska onödigt.
Betyg: EEE

En familjs kamp

"Ingen familj är en ö - om adhd, föräldraskap och skuld" av Anja Wikström är en roman om hur det är att leva med ett barn med adhd. Redan när My är bebis inser föräldrarna att hon inte är som andra barn. På förskolan och i skolan har hon svårt att passa in och få kompisar. Hemma blir det konflikter med lillebrodern och föräldrarna måste hela tiden punktmarkera varsitt barn. Omgivningen visar inte mycket förståelse, hjälpen från BUP och skolan är bristfällig och familjen håller på att gå i bitar. Det är en intensiv, gastkramande berättelse som är en läsupplevelse samtidigt som den ger nyttig information till dem som har haft turen att få "normala" barn och till alla andra som har synpunkter på "dåligt uppfostrade" barn. 
Betyg: EEEE

Följ med till 1958!

Jag har inte läst något av Stephen King förrän nu, av den enkla anledningen att jag inte gillar skräckgenren. "11/22/63" ("22/11 1963") är dock ingen skräckroman utan en fantasifylld historia om vad som kan hända om man reser i tiden. Huvudpersonen Jake Epping är en frånskild, barnlös, 35-årig lärare i Maine. Av en god vän får han reda på att det finns en tidsportal i deras lilla stad. Varje gång man går genom portalen kommer man till en viss tidpunkt i september 1958 och när man går tillbaka till nutiden har det alltid gått två minuter, oavsett hur länge man stannat i dåtiden. Eppings stora uppdrag blir att stanna så länge att han kan förhindra mordet på Kennedy (som ägde rum den 22 november 1963, därav bokens titel). Under de åren hinner han bl.a. med att rädda ett par andra brottsoffer, börja skriva en bok, studera Lee Harvey Oswalds förehavanden i detalj, ta jobb som lärare och bli förälskad. Om en roman beskrivs som "a great American novel" vet man att det inte är någon kort och koncentrerad bok och Kings historia sväller ut över alla bräddar. Det är ord, ord, ord och allting beskrivs: från ords uttal på olika amerikanska dialekter till toalettbesök och dansturer. Det tar alltså sin lilla tid att ta sig igenom åren 1958-1963 i Eppings sällskap, men jag kan inte påstå att man någonsin har tråkigt.
Betyg: EEEE

Döden på Pera Palas

Jag hade inte läst Barbara Nadel på flera år när jag snubblade över "Deadline" och bestämde mig för att ge Nadel och hennes kommissarie Ikmen en ny chans. Den lätt griniga Ikmen övertalas av en god vän att närvara vid en välgörenhetsmiddag på nyrenoverade Pera Palas Hotel i Istanbul. Under middagen blir gästerna underhållna av ett ungt teatersällskap som spelar upp ett mordfall i Agatha Christies anda, som gästerna ska få lösa. Givetvis sker ett riktigt mord och boken utvecklar sig till en spännande blandning av pusseldeckare och actionthriller. Jag gillar blinkningarna till mästarinnan, men Nadel berättar sin historia i ett högre tempo, samt hbtq-certifierar det hela, bl.a. genom att låta en två meter lång transsexuell prostituerad få en avgörande roll.
Betyg: EEEE

Död i dissektionssalen

"Rubbernecker" ("Betraktaren")  av Belinda Bauer är en ovanlig deckare. Huvudpersonen, den 18-årige Patrick Fort, har Aspergers syndrom och svårt att förstå sig på andra människor. Han är besatt av att förstå döden och flyttar därför från sin mamma på walesiska landsbygden till Cardiff för att studera anatomi på universitetet. Under en hel termin ska han och några av hans kursare tillsammans dissekera kroppen av en medelålders man. Uppdraget är att ta reda på vad mannen dog av. Det visar sig förstås vara något annat, och mer lugubert, än någon hade trott. Men innan man kommer så långt i historien har man fått ta del av väldigt många ingående beskrivningar av uppskurna kroppsdelar och inälvor, vilket gör att detta inte är en bok för de kräsmagade. Skildringen ur en autistisk persons perspektiv är mycket bra och påminner om "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten".
Betyg: EEEE

Fröken Drakenstiernas uppdrag

Rebis Drakenstierna är "Alkemistens dotter" i Carl-Michael Edenborgs historiska, fantasifyllda roman. Hon är den Utvalda: den sista i sin släkt och den enda som kan fullgöra släktens uppdrag. Men hon är ung, föräldralös och har inte den nödvändiga kunskapen om hur hon ska gå till väga. För att få tag på de sista ledtrådarna måste hon ge sig ut på en riskfylld resa i Europa för att träffa sina sista kvarvarande släktingar. Romanen utspelar sig kring sekelskiftet 1800 och det är en tid som är intressant att läsa om. Edenborg beskriver miljöer mustigt och levande, men jag har lite svårt för hans sätt att skriva dialog. Det är inte lätt för en författare av historiska romaner att få till ordval och stil så att det känns historiskt korrekt, men fortfarande njutbart för en modern läsare. Och det där med tilltalet! Jag antar att folk inte duade varandra så ofta, men jag är säker på att de inte blandade du-, ni- och han-/hon-/fröken-/herr-tilltal i samma replikskifte. Historien är så spännande att jag bara hakade upp mig som hastigast på språkliga/historiska tveksamheter, men i kombination med att jag har lite svårt för romanens övernaturliga tema, gör det att boken inte riktigt passar mig och jag tycker inte att den är värd  sin August-nominering.
Betyg: EEE

Poliserna som barn

Efter ett långt uppehåll har jag gett Arnaldur Indriðason en ny chans med två ljudböcker:

 I "Den kalla elden" får man veta vad Erlendur Sveinsson gör under sin långa frånvaro från polisjobbet i Reykjavík (se "Mörka strömmar"). Han har rest till östra Island, där han växte upp, för att utforska sin barndoms stora trauma: brodern som försvann i en snöstorm. Ett annat gammalt mysterium kommer också i hans väg, men det är en ganska konstlad historia. Som vanligt gillade jag miljöskildringarna, men tyckte att historien var rätt seg.
Betyg: EE+

I "Den stora matchen" är det 1972 och den berömda schackduellen mellan ryssen Spasskij och amerikanen Fischer ska äga rum i Reykjavík. Huvudpersonen i den här boken är inte Erlendur, utan hans företrädare och mentor Marion Briem. Han är en trevlig bekantskap och jag gillar både berättelsen om hans barndom och mordhistorien som utspelas i det kalla krigets skugga. Jag ska inte säga att tempot är hisnande, men i vart fall tillräckligt för att hålla mitt intresse uppe genom hela boken.
Betyg: EEEE

Wannabe-cowboys på mördarjakt

Efter "hedtrilogin" (klicka på etiketten Bauer nedan för att läsa om den) har Belinda Bauer flyttat sig till norra Devon i "The Facts of Life and Death" ("Livets och dödens villkor"). Tioåriga Ruby bor i en liten kustby med sin arbetslösa pappa och hårt arbetande mamma. Hon tar pappans parti när mamman tjatar på honom att, om inte skaffa ett jobb, så åtminstone laga det skallrande badrumsfönstret. Varje fredag klär pappan ut sig till cowboy och träffar sin Westernklubb på puben. När unga kvinnor börjar kidnappas och försvinna i området beslutar Westernklubben att de ska spana på egen hand och Ruby blir överlycklig när hon får följa med sin pappa på dessa utflykter. Inom polisen är det en kvinnlig kommissarie och en lat, självupptagen, ung polisman som sätts på fallet. Som vanligt i Bauers deckare är det mörkt, spännande, välskrivet och mycket engelskt.
Betyg: EEEE+