Apokalypsen i Engelsfors

De är nu fyra tonårshäxor kvar i Engelsfors och världens räddning hänger på dem. Hur ska det gå? Jag har otåligt väntat på att "Nyckeln" skulle komma som e-bok, så att jag skulle få gå in i den magiska Engelsforsvärlden igen. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren avslutar sin trilogi lika snyggt som den började. Det är njutningsfull sträckläsning som tar slut för fort!
Betyg: EEEE

Osexig snut i Bristol

Jag har ett litet projekt där jag provar att läsa deckare av omtalade författare som jag av någon anledning inte har läst förut. Nu blev det "Ritual" av Mo Hayder, för den fanns som e-bok på biblioteket. Mo Hayder har skrivit en serie deckare med polisen Jack Caffery i huvudrollen, men den här är den första där Caffery har lämnat London för Bristol. Den andra huvudpersonen är Flea Marley, som jobbar som polisdykare. Hon är en intressant person, men Caffery blir jag mest irriterad på. Han är en sån där knepig deckare som är våldsam, har svårt att följa regler och har en tvivelaktig inställning till kvinnor. I efterordet läser jag att författaren och många av hennes läsare tycker att han är sexig. Det tycker inte jag. Deckarhistorien i övrigt är ok, men det känns inte som om Mo Hayder är en författare som jag kommer att återvända till.
Betyg: EEE

En frånvarande mor

I bokcirkeln Den röda boken har vi läst "Vi ses på Place de la Sorbonne" av Justine Lévy. Den snabblästa romanen är Lévys debutbok som hon skrev bara 20 år gammal och liksom "Inget allvarligt" har den självbiografisk bakgrund. Den handlar om 18-åriga Louise som ska träffa sin mamma på ett café på Place de la Sorbonne. Mamman dröjer och Louise får gott om tid att tänka tillbaka på sin uppväxt med en omogen och ansvarslös mamma. Det är en ganska hemsk berättelse, men Lévy skriver den med precis rätt tonfall, utan att bli jobbigt sentimental eller indignerad.
Betyg: EEEE
P.S. Nu vill jag också läsa "En ovärdig dotter", som är tredje boken om Louise och hennes komplicerade familj.

Jag läste boken på planet till Paris (så kort är den!) och satte mig sen och tog en kaffe på Café L'Escritoire där den utspelar sig.

Lapptäcken och förrymda slavar

"The Last Runaway" ("Den sista fristaden") av Tracy Chevalier handlar om en ung kväkarkvinna, Honor Bright, som 1850 emigrerar från England till USA. Hon hamnar i Ohio, där hon kämpar för att finna sig till rätta. Chevalier ("Flicka med pärlörhänge") skriver ganska okonstlat, även om jag tycker att språket glimrar till ibland. Men den här bokens värde ligger inte i stilen utan i innehållet! Skildringarna av tyg, hattar, lapptäcken och sömnadsarbete är utsökta och fascinerande. Dessutom får man vet en hel del om kväkarna, "den underjordiska järnvägen" som hjälpte slavar att rymma från Södern till Kanada och om livet på en amerikansk bondgård.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Remarkable Creatures" ("Okända väsen") av samma författare!
P.S. 2 För den som gillar kärleksfulla skildringar av tyger och textilt skapande kan jag rekommendera "Spill" av Sigrid Combüchen. (En roman som har många andra kvaliteter också!) 

Minnen av skratt och sorg

Jag gillar Anne Tylers romaner, som är välskrivna och lättlästa. Senast läste jag "The Patchwork Planet" och nu har vi läst "Påminnerskan" ("Noah's Compass") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. "Påminnerskan" handlar om 60-åriga Liam, som blir uppsagd från sitt lärarjobb, flyttar till en ny lägenhet och blir nedslagen av en inbrottstjuv första natten i det nya hemmet. Han vaknar upp på sjukhus och minns inget av attacken. Han träffar på Eunice, som arbetar som "påminnerska" - ett slags assistent som håller reda på möten och människor åt en upptagen affärsman med dåligt minne. Liam blir fascinerad av Eunice och kontakten med henne får honom att tänka tillbaka på sitt liv, minnas sorger och glädjeämnen och reda ut relationerna till sina närmaste. Jag gillar att Tyler skriver om vanliga människors ganska vardagliga liv på ett sätt som är berörande och underhållande. Bra underlag för diskussioner i bokcirkeln gav boken också!
Betyg: EEEE

Mord på rue St Jacques

Om jag tyckte att det var lite för mycket beskrivningar av olika danser i förra delen av Judith Rocks deckarserie om 1600-talsjesuiten Charles du Luc, kan jag verkligen inte klaga på det nu, för i fjärde delen, "The Whispering of Bones", är det ingen dans alls. I stället för att undervisa i dans och retorik på pojkskolan Louis le Grand är det nämligen meningen att du Luc ska ägna sig åt sina teologiska studier, men ett mord kommer förstås i vägen. Det var extra kul att läsa denna Pariskildring på plats i staden och jag kunde förstås inte låta bli att gå förbi Lycée Louis le Grand på rue St Jacques! Det är fortfarande en elitskola, men den drivs inte längre av jesuiter.
Betyg: EEEE

New England noir möter Den store Gatsby

Finns det en genre som heter New England noir? Det finns i alla fall en hel massa deckare som utspelar sig i New England (se etiketter nedan för exempel). "A field of darkness" av Cornelia Read är en av de bättre i genren och jag beklagar att jag inte upptäckt henne förrän nu! Den utspelar sig 1988 och huvudpersonen Madeline Dare bor i den trista industristaden Syracuse med sin man. Madeline kommer från en "fin" familj på Long Island och har en komplicerad relation till sina föräldrar och släktingar. När hennes kusins namn oväntat dyker upp börjar hon intressera sig för ett gammalt olöst mord på två unga kvinnor. Det utvecklas till en välavvägd och oemotståndlig blandning av psykopatdeckare, småhumoristisk noir och "The Great Gatsby". Jag vill ha mer!
Betyg: EEEEE

Kärleksört och längtans blåa blomma

"Den som jag trodde skulle göra mig lycklig" av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén är en roman om verkliga personer: främst Lisa Stina, som var Carl von Linnés äldsta dotter, och Daniel Solander, en av Linnés lärjungar. En knoppande kärlekshistoria mellan dem avbryts genom att Solander reser till London och inte kommer tillbaka. I stället ger han sig av med kapten Cook på en jordenruntresa och är med om att "upptäcka" Australien. Hemma i Uppsala gifter sig Lisa Stina med en annan, men hon flyr snart från det våldsamma äktenskapet och ägnar sig i stället åt trädgårdsodling. Hon har ett stort intresse och begåvning för botanik, men eftersom hon är kvinna är det inte hon som får möjlighet att gå i faderns fotspår. Jag tyckte mycket om denna finstämda, poetiska, feministiska och antikoloniala berättelse, som förutom att följa Lisa Stina och Daniel, berättas ur en gammal, aboriginsk kvinnas perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. "Trädgården" är en annan roman som handlar om Linné, men den tyckte jag inte om, bland annat för att kvinnorna där var helt frånvarande.