I Jack the Rippers fotspår

När en kvinna dör i hennes armar blir den unga polisen Lacey Flint indragen i en komplicerad mordutredning, där mördaren verkar ha ett personligt intresse av just Lacey. I engelska deckaren "Nu ser du mig" av S.J. Bolton är det staden London som är den andra huvudpersonen vid sidan av Lacey. Kärleksfullt och detaljerat beskrivs stadens gator, prång, underjordiska rum, vattenvägar och fina och mindre fina bostadskvarter. Lika detaljerat beskrivs de blodiga och sadistiska morden, vilket gör att läsning vid matbordet inte rekommenderas (även om det är svårt att släppa boken på grund av spänningen). Boken är förstås inte så realistisk, men härligt underhållande för den som gillar makabra deckare i Val McDermids anda. Lacey Flint är också en intressant bekantskap som sticker ut i horden av medelålders, småtrötta och halvalkoholiserade poliskommissarier.
Betyg: EEEE

Flicksomrar

Jag tycker om böcker som är skrivna på ett vackert och nyskapande språk, där träffande vändningar och njutbara fraser får mig att le inombords, utan att de tar fokus från innehållet och berättelsen. Något annat jag tycker om är realistiska berättelser som handlar om relationer mellan människor och om klass och kön. Allt detta får man i "Springa med åror" av Cilla Naumann. Den handlar om bondflickan Monika som är 11 år när den jämnåriga sommargästen Johanna dyker upp. Under några intensiva somrar blir de allt för varandra och deras relation får återverkningar långt upp i vuxen ålder.
Betyg: EEEEE

Rasism och sexism i 1970-talets Atlanta

Karin Slaughter är en av mina favoritdeckarförfattare, så det är alltid med stor förväntan jag kastar mig över hennes böcker. Början av "Criminal" är dock lite seg och jag kommer på mig själv med att fundera på om Slaughter verkligen brukar vara fullt så dyster som hon är här. Men sen tar historien fart och mina eventuella invändningar bleknar. "Criminal" tar vid där "Fallen" slutar och Will Trent, Sara Linton och Faith Mitchell finns alla med. Den verkliga huvudpersonen denna gång är dock Wills och Faiths chef Amanda Wagner och man får äntligen veta lite mer om hennes bakgrund. En stor del av historien utspelar sig vid mitten av 1970-talet då Amanda Wagner och Evelyn Mitchell (Faiths mamma) var nyutbildade poliser i en både sexistisk och rasistisk poliskår. De kvävande könsrollerna från tidigare decennier lever tydligt kvar men något har börjat hända och samhället, inklusive poliskåren, förändras långsamt, mycket tack vare de personer som kämpade mot orättvisorna. Själva deckarhistorien blir nästan en bisak i sammanhanget, men är ändå intressant eftersom den rör Will Trents bakgrund.
Betyg: EEEE+

En antihjältinna gör entré

Cass Neary hade sin storhetstid som fotograf på 1970-talet då hon dokumenterade nedre Manhattans framväxande punkscen. Sedan dess har världen gått vidare, men inte Cass. Hon bor kvar i samma sunkiga lägenhet, har ett jobb som hon hjälpligt kan försörja sig på och ägnar sig i övrigt mest åt sex, alkohol och droger. Då får hon ett uppdrag av en välvillig vän: att åka till Maine och intervjua en äldre, hyllad men notoriskt skygg fotograf. Cass packar ner sin skinnjacka, sina cowboyboots och lite crystal meth och ger sig av till det novemberkalla Maine. Jag hade höga förväntningar på "Generation Loss" av Elizabeth Hand, som den inte riktigt levde upp till. Cass Neary är en intressant bekantskap, men hon känns inte särskilt trovärdig. Eller är det bara jag som är en diametralt motsatt personlighetstyp och därför inte riktigt kan tro på henne? Miljöskildringarna från kustlandskapet i Maine är bra, men min största invändning mot boken är egentligen att det är alldeles för mycket beskrivningar och för lite handling. De första fyra femtedelarna av boken är mest beskrivningar och sedan kommer väldigt mycket dramatisk handling på några få sidor. Det funkar inte för mig, åtminstone inte i en bok som ändå är upplagd som någon slags deckare eller thriller.
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre Gillian Flynn! (Klicka på etiketten Flynn nedan så kommer mina recensioner av hennes böcker upp.)

Afrika i kroppsminnet

Anna Tikum (född Vikström) är finlandssvensk biskopsdotter som bodde sina fem första år i Tanzania, eftersom föräldrarna var missionärer där. I sin självbiografiska bok "Elfenbenshjärtat" berättar hon om barndomen i Afrika och om de återresor hon gjort som vuxen. När hon som femåring flyttade till Finland med sin familj var det en hemresa för de övriga familjemedlemmarna, men för henne var det en flytt bort från det enda som hon kände till. Hon reagerade med att trycka bort alla minnen från Afrika, men när hon som vuxen kom tillbaka insåg hon hur många minnen som fanns kvar i hennes kropp. Det tog flera resor innan hon lyckades reda ut sina komplicerade förhållanden till både Finland och Tanzania. Den första delen av boken bygger på brev som Tikums föräldrar skrev hem från Tanzania, men den är skriven som en traditionell självbiografi. De senare delarna av boken är i dagboksform och jag antar att de bygger på Tikums autentiska dagböcker från sina resor till Tanzania. De olika formerna gör att boken känns lite splittrad, men Tikum skriver bra och jag följde med stort intresse hennes inre och yttre resor.
Betyg: EEE+
P.S. För den som vill veta vad som hänt Anna Tikum efter det att boken slutar kan läsa denna blogg: http://kyrkpressen.fi/arkiv/annatikum

Övergivna och oälskade?

De engelska hedarna verkar ha en oemotståndlig lockelse på deckarförfattare och Belinda Bauer har mutat in sitt lilla hörn av Exmoor (se "Mörk jord" och "Skuggsida"). "Ni älskar dem inte" ("Finders Keepers") utspelar sig ungefär ett och ett halvt år efter "Skuggsida" och många av personerna känns igen från de tidigare böckerna. Handlingen, som rör barn som försvinner ur parkerade bilar, verkar först inte särskilt originell, men ju längre in i boken jag kommer, desto mer spännande och intressant blir det. Vad skönt att den, i mitt tycke, misslyckade "Skuggsida" verkar ha varit ett undantag i Bauers produktion!
Betyg: EEEE

Hur får du din middag?

Nationalekonomins fader Adam Smith förklarade att slaktaren, bagaren och bryggaren inte tillverkade sina produkter av välvilja, utan för att de tjänar på det. Ur Adam Smiths teorier utvecklades idén om den ekonomiske mannen: en helt oberoende person som alltid handlar rationellt och i syfte att maximera sin egen nytta. Han är en viktig figur i ekonomiska teorier. Vad Adam Smith dock inte berättade var att hans middag varje dag lagades och serverades av hans mamma. Och vad ekonomerna inte har räknat med i sina modeller är allt det oavlönade arbete som utförs i världen, framför allt av kvinnor. Om detta och mycket mer berättar Katrine Kielos på ett lättfattligt och underhållande sätt i den behändiga lilla boken "Det enda könet". Efter att ha läst den lyssnar jag på Ekonomiekot med helt nya öron!
Betyg: EEEE