Tröstläsning

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna på senaste tiden. Jag har inte varit så ambitiös i mitt läsande utan ägnat mig åt "comfort reading", dvs. omläsning av gamla, trevliga böcker, företrädesvis deckare. Vanligtvis när jag ägnar mig åt detta brukar det bli Dorothy Sayers, särskilt "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Den här gången kände jag dock inte för Sayers, så nu har jag läst om P.D. James: "Skallen under huden" och "Oskyldigt blod". Den senare är bäst! Sen läste jag om "En stilla storm" av Giles Blunt. Blunts serie om kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme i Algonquin Bay i Kanada kan verkligen rekommenderas! Tyvärr har han inte skrivit någon mer del i serien efter "Fields of grief" som kom 2006.

Nu har jag beställt ett härligt sommarpaket med en bunt nya, olästa, men förhoppningsvis underbara, deckare av Laurie R. King och Jacqueline Winspear och dessutom några chicklit-böcker. Ser fram emot härlig sommarläsning!

Blandning av nordisk folksaga, Oidipus och 50-talsflickbok

Jag älskade Marie Hermanssons "Musselstranden", men ingen annan bok av henne som jag läst har varit riktigt lika bra. Inte heller "Svampkungens son" når upp till "Musselstrandens" nivå, men den är inte dålig. Jag gillar verkligen Hermanssons fantasifulla historier. "Svampkungens son" handlar om Gunnar, som växer upp i skuggan av sin far, en känd svampexpert. Som i en nordisk folksaga bor de ensamma i en enslig stuga ute i skogen. Isoleringen bryts dock varje söndag då horder av kvinnor kommer för att delta i faderns populära svamputflykter. När Gunnar är i 20-årsåldern dyker den förtrollande Madeleine upp på en svamputflykt och Gunnar blir galen i henne, men hon ser förstås bara hans far. Det är här det oidipala inslaget kommer in: Gunnar vill ligga med sin (styv)mor och döda sin far. Slutet av boken är mer 50-talsflickbok: solbrända slanka ungdomar badar, ror ekor och förälskar sig i varandra på västkusten en sommar. (Fast boken utspelar sig på 70-talet.) Det är välskrivet, underhållande och lättläst: 233 luftiga sidor som jag tog mig igenom på några timmar. Betyg: EEE

Bortglömd engelsk deckarförfattare?

På sommaren ska man läsa gamla deckare och under en försommarsemestervecka hos mamma hittade jag "Döden vandrar genom skogen" av Cyril Hare i hennes bokhylla. Boken är från 1954, men finns på bibliotek och antikvariat. I Storbritannien kommer Hares böcker tydligen fortfarande i nytryck (se bilden). Jag som tidigt slukade alla Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Stieg Trenter i mina föräldrars bokhylla har tills nu ignorerat Cyril Hare. När jag till slut läste denna deckare av honom var det en trevlig bekantskap. "Döden vandrar genom skogen" är en klassisk engelsk pusseldeckare: välskriven, lite humoristisk och mycket klassmedveten. Den utspelar sig i en typisk engelsk liten by där alla har sina utmejslade roller: ladyn, översten, änkan, bonden osv. Huvudpersonen heter Francis Pettigrew och han är pensionerad advokat, som får vikariera som lokal domare. Nästa gång jag åker till mamma ska jag läsa "Döden blåser klarinett", som står och väntar i bokhyllan! Betyg: EEE

P.S. Här kan man läsa lite mer om Cyril Hare, som var en pseudonym.

Äkta mattor och psykopater i Istanbul

Jag har gillat några av Barbara Nadels tidigare Istanbuldeckare med kommissarie Ikmen i huvudrollen, men "A passion for killing" är inte lika bra. Den innehåller flera parallella historier, vilket gör den lite splittrad. Ikmen försöker lösa mordet på en matthandlare som var mitt uppe i en försäljning av en blodig mattstump som tillhört Lawrence av Arabien till en fanatisk engelsk mattsamlare. Samtidigt är Ikmens kollega Süleyman inblandad i jakten på en psykopat som mördar av moraliska skäl. Utredningen kompliceras av att mördaren är f.d. agent i den turkiska säkerhetstjänsten och Süleymans kontaktperson i denna organisation är ovillig att dela med sig av information och försöker dessutom förföra Süleyman hela tiden. Det låter kanske lite kul, men det är ganska segt. Betyg: EE