Mördade snögubbar i Minnesota

"Snow blind" av P.J. Tracy utspelar sig under en snöstorm i Minnesota, så det passade bra att läsa den under gårdagen då snön föll i stora flingor över Stockholm nästan hela dagen. "Snow Blind" börjar med att mitt under en snögubbetävling för barn i Minneapolis hittas kropparna av två döda polismän gömda inuti snögubbar. Snart dyker ett annat lik upp i en snögubbe i en landsortshåla i norra Minnesota. Rör det sig om en psykopatisk seriemördare eller en copycat? P.J. Tracy fortsätter i samma stil som tidigare (se mina recensioner i september och oktober 2006): rolig dialog, fantasifulla mordhistorier och charmiga huvud- och bipersoner. Det är lättläst och spännande, men ger inte samma kick som den första boken... I den här har också Grace och hennes kollegor på dataföretaget Monkeewrench en mycket mindre roll, vilket gör det till en något mer konventionell polisdeckare. Betyg: EEE+

Giles Blunt fortsatt bra

Kanadensiske Giles Blunt gör mig inte besviken! "Fields of grief" är lika bra som hans tidigare böcker ("Forty words for sorrow"/"Fruset offer", "The delicate storm"/"En stilla storm" och "Black fly season"/ "Schamanen"). "Fields of grief" börjar mycket sorgligt med att polismannen John Cardinals fru dör. Hon har länge lidit av manodepressivitet och det ser ut som ett solklart självmord, men Cardinal blir misstänksam och påbörjar en undersökning. Skildringen av Cardinals sorg och skuldkänslor känns äkta och själva deckarhistorien är mycket skickligt konstruerad. Jag gillar deckarförfattare som lyckas hitta på något nytt! Betyg: EEEE

Två halvlästa + tre omlästa

Jag har nu gett upp "The mysteries of Udolpho" av Ann Radcliffe. 300 sidor av naturskildringar (alla landskap är "sublima"), illvilliga adelsmän, gotiska slott och en ung, godhjärtad hjältinna i trångmål fick räcka. Det finns en anledning till att vissa 1700-talsförfattare fortfarande är kända och älskade (t.ex. Jane Austen) och andra inte... Som jag skrev nedan, det är inte direkt dåligt, bara väldigt kompakt och långsamt. Samt ganska lätt att parodiera, vilket Jane Austen gjorde i "Northanger Abbey". Läs den i stället! Betyg: EE


Den andra boken jag lade ifrån mig (efter ca 150 sidor) var "Skam" av Karin Alvtegen. Jag trodde det skulle vara underhållande spänningsläsning och det är nog spännande, men jag kom på mig själv att hela tiden tänka på intrigens konstruktion i stället för att sugas in i berättelsen. Och då förlorar man lite av poängen med läsupplevelsen tycker jag. Boken handlar om två olyckliga kvinnor. Den ena är läkare och den andra är förtidspensionär. De känner inte varandra men intrigens konstruktion (och baksidestexten) tyder på att deras vägar kommer att korsas... Jag vet inte för jag slutade läsa innan det hände. Betyg: EE

I väntan på nya böcker som jag beställt har jag i stället läst om tre deckare av Michael Connelly: "Svart eko" ("The Black Echo"), "Svart is" ("The Black Ice") och "The Last Coyote" ("Den sista prärievargen"). Connelly är en av mina favoriter. Han har skrivit en serie om Los Angeles-polisen Harry Bosch där de här böckerna är nummer ett, två och fyra. Sedan har han skrivit några fristående också (se t.ex. min recension av "The Lincoln Lawyer" från augusti 2006). För en lista med alla Connellys böcker, klicka här. Bosch är förstås en klichépolis: en ensamvarg som har problem med auktoriteter, spriten och kvinnorna. Connelly håller dock en hög och jämn kvalitet och de svenska översättningar jag läst har också varit OK. Betyg: EEEE