"Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson

Stieg Larssons Millenium-trilogi har blivit mycket omtalad eftersom författaren dog innan den första delen, "Män som hatar kvinnor", kom ut förra året. Det är en tjock, spännande och ovanligt bra svenska deckare. Huvudpersonen, journalisten Mikael Blomkvist, har blivit dömd för förtal och tar en time out från tidningen han är med och driver. Han kommer till en liten stad vid Norrlandskusten där en rik, gammal industriledare vill ha hjälp att lösa ett mysterium från 1960-talet, då en ung flicka försvann spårlöst. Mikael Blomkvist får hjälp av det unga datageniet Lisbeth Salander. Det är välskrivet och, som sagt, spännande. Samtidigt gör småstadsskildringen och återblickarna till 1960-talet att det känns lite som i gammeldags svenska pusseldeckare av Maria Lang och H.K. Rönblom. Min enda invändning är att personerna inte är särskilt psykologiskt trovärdiga. Man förstår t.ex. inte varför alla kvinnor så gärna vill hoppa i säng med Blomkvist, men det är väl författarens önskedröm som hans alter ego får leva ut! Det är i alla fall inget stort problem, eftersom man effektivt dras in i historien. Betyg: EEEE

Lite missnöjd med Tempe Brennan

Eftersom engelska pocketböcker är så dyra fortsätter jag köpa dem översatta till svenska och blir besviken varje gång... Nu har jag läst "Dödliga hemligheter" ("Grave Secrets") och "Dödligt allvar" ("Bare Bones") av Kathy Reichs. De ingår i en serie deckare om rättsantropogen Tempe Brennan i huvudrollen och båda är så dåligt översatta att det är störande vid läsningen.

"Dödliga hemligheter" utspelar sig i Guatemala och Montreal och handlar om massakrer på civila under inbördeskriget i Guatemala på 1980-talet samt försvunna tonårsflickor i nutid. Man förstår att Kathy Reichs vill sprida kunskap om de brott mot mänskliga rättigheter som begicks i Guatemala under inbördeskriget och det är lovvärt, men boken är lite spretig och inte särskilt spännande, tyvärr. Betyg: EE+

"Dödligt allvar" tyckte jag lite bättre om, men när man läser båda böckerna efter varandra inser man att de är uppbyggda efter samma mall. "Dödligt allvar" utspelar sig i Tempe Brennans hemtrakter i North Carolina och den handlar om knarksmuggling och smuggling av utrotningshotade djur m.m. Betyg: EEE

Läs hellre Patricia Cornwells serie om rättsläkaren Kay Scarpetta!

"Montecore" får första fempoängaren

"Montecore - en unik tiger" av Jonas Hassen Khemiri är den bästa bok jag läst hittills i år! Den handlar om Jonas Hassen Khemiri, som efter att han fått sin första bok publicerad, får ett mejl från sin fars gamla vän Kadir i Tunisien. Kadir föreslår att de tillsammans ska skriva en bok om vännen/fadern, men det visar sig att de har lite olika bild av honom. Jonas Hassen Khemiri skriver på en helt fantastisk och unik svenska, som måste upplevas. Och boken är väldigt rolig. LÄS! Betyg: EEEEE

Du har väl inte missat Khemiris förra (och första) bok: "Ett öga rött". Finns i pocket.

Om den kinesiska ettbarnspolitiken

"Bara en dotter" av Chi An är en bok som ofta nämns som lästips i adoptionssammanhang. Chi An är en kinesisk kvinna som efter att ha fått asyl i USA berättar om sitt liv. Hon har arbetat som befolkningskontrollant och tvingat kvinnor att genomgå aborter och steriliseringar. Hon kommer på 1980-talet till USA med sin man som är forskare och där blir hon gravid med sitt andra barn. Hon vill inte göra abort och om hon återvänder till Kina med ett andra barn kommer hon att utsättas för allvarliga sanktioner. Den första delen av boken, som skildrar Chi Ans barndom och ungdom, påminner mycket om andra skildringar av Kina under kulturrevolutionen. Det är upprörande läsning, men jag börjar bli lite trött på denna typ av berättelser nu... Det som är speciellt med den här boken är de fruktansvärda skildringarna av ettbarnspolitikens följder i form av sena tvångsaborter osv. Jag vet dock inte hur tillförlitlig den här boken är. Betyg: EEE

Äntligen en bra svensk deckarförfattare!

Jag läste Håkan Östlundhs första deckare "Släke" med stor behållning och jag gillar även tvåan "Dykaren". Östlundhs böcker utspelar sig på ett Gotland som beskrivs mycket kärleksfullt och detaljerat. Det är extra kul om man, som jag, läser boken när man är på Gotland! Östlundh skriver bra, intrigerna är spännande och sammanhängande och dialogen inte alls så stolpig som man vant sig vid i svenska deckare! Varför är han så okänd? Betyg: EEEE

Anonymt engelskt 30-tal

Jag kände igen namnet Rennie Airth och visste att jag hade läst något av honom tidigare, men den boken ("Mörkrets flod") hade gjort så litet intryck på mig att jag inte ens kom ihåg att den utspelade sig på 20-talet! Uppföljaren, "Blodröd våg" utspelar sig 1932 och har den numera pensionerade kriminalkommissarien John Madden i huvudrollen. Han upptäcker kroppen efter en mördad ung flicka och dras därefter in i jakten på vad som visar sig vara en psykopatisk seriemördare. Trots att den oroväckande politiska situationen i Tyskland har en roll i handlingen känns boken på ett tråkigt sätt tidlös. Den kunde nästan lika gärna ha utspelat sig i nutid. Om författaren försöker få till samma slags charm som Dorothy Sayers böcker har misslyckas han. Det är inte dåligt, men gör heller inget större intryck. Betyg: EEE

Besviken på Booth

I sin femte bok om Derbyshirepolisen Ben Cooper och hans chef Diane Fry, "One Last Breath", begår Booth den värsta synden en deckarförfattare kan begå: Han blir tråkig! Är det spännande gör det mindre om intrigen är konstlad och temat krystat. Temat för den här boken är grottor. En man som dömts för mord på sin älskarinna släpps ur fängelset efter fjorton år och strax därefter blir hans ex-fru mördad. Det tycks vara självklart vem som är mördaren, men Ben Cooper litar på sin intuition och nystar längre i historien. Betyg: EE

Läs hellre Booths tidigare böcker i serien, t.ex. "Svarta hunden" och "Jungfrudansen".

Roande om modevärlden

Om du kan komma över den hemska framsidan är faktiskt ”Djävulen bär Prada” av Lauren Weisberger riktigt roande läsning. Det är chicklit som för en gångs skull inte handlar om hur man fångar en man (snarare tvärtom). Författaren har arbetat som assistent åt Anna Wintour, chefredaktör för amerikanska modemagasinet Vogue, och man får anta att hon byggt en del på egna erfarenheter när hon beskriver chefen från helvetet: Miranda Priestly, chefredaktör på modemagasinet Runway, och hennes nya assistent Andrea. Om man tycker det är lite kämpigt på jobbet blir man uppiggad av Weisbergers skildring av Andreas vedermödor. Också fascinerande att läsa om lyxen i modevärlden. Boken kommer snart som film med Meryl Streep i rollen som Miranda Priestly. Betyg: EEE

Spännande om hämnd på Irland

Julie Parsons skriver spännande thrillers som alla handlar om hämnd och utspelar sig på Irland. ”Timglaset” är den femte boken på svenska. Den handlar om Lydia, en äldre kvinna som bor ensam i ett stort hus. Dit kommer Adam, en ung man med tveksam bakgrund som snabbt vinner Lydias förtroende och på hennes uppdrag reser till Dublin för att söka upp Lydias dotter Grace, som hon inte träffat på många år. ”Timglaset” är helt OK spänningsläsning. Bra översättning. Betyg: EEE

Läs också ”Mary, Mary”, ”Friargåvan”, ”När tiden är inne” (min favorit) och ”För sina synders skull”.

Obehaglig stämning i "Polarsommar"

”Polarsommar” av Anne Swärd handlar om en familj. Sonen Kristian kommer hem till sitt barndomshem för att under några sommarveckor ta hand om sin 22-åriga syster Kaj, som är mycket naiv och oberäknelig. Modern och storebrodern har åkt till Florida. Fadern Jack lämnade familjen för många år sedan. Allteftersom berättas familjens historia ur de olika familjemedlemmarnas synvinkel. Jag vill gilla den här boken, som min svägerska rekommenderade och som blev nominerad till Augustpriset 2003, men jag är inte så förtjust. Kanske för att stämningen i boken är lite för obehaglig? Eller för att den känns alltför konstruerad? Jag vet inte. Språket är i alla fall bra. Läs själv och avgör vad du tycker! Mitt betyg: EE

Om cancer och barnlöshet

"Anna, min älskade" av Magnus Utvik är en lättläst bok om tunga ämnen: cancer och barnlöshet. Marcus 29-åriga sambo Anna får veta att hon har livmoderhalscancer. Dödligheten är en på tre och även om hon överlever kommer hon aldrig att kunna få biologiska barn. En jättefin bok om stark kärlek, tvivel, dödsångest, barnlängtan, ilska och hopp. Den bygger på Magnus Utviks egna erfarenheter och det känns bra att ha läst i Adoptionscentrums tidning "Att adoptera" att Magnus och hans fru Hanna har adopterat en flicka från Kina! Betyg: EEEE