Ian Rankin - en skotsk evighetsmaskin

Skotten Ian Rankin har skrivit en lång rad deckare med den obändiga polismannen John Rebus i huvudrollen. Rebus är den typiska deckarpolisen som har problem med kvinnor, spriten, hälsan och auktoriteter. Nu har jag läst och, i vissa fall, läst om några av Rebus-böckerna och slagits av hur daterade flera av dem känns. Jag hade inte reflekterat över hur snabbt utvecklingen i deckargenren går och hur tydliga trenderna är!

"Tooth & Nail" (1992, tidigare publicerad under titeln "Wolfman"): Den här historien utspelar sig helt i London, dit Rebus har blivit utlånad som "seriemordsexpert". Historien känns gammeldags när man läser den nu: en psykopatisk seriemördare med traumatisk barndom som visar sig vara en person i deckarens omgivning. Betyg: EE

"Let it bleed" (1995): Otroligt komplicerad intrig om korrumperade lokala politiker. Känns passé och är dessutom lite tråkig. Betyg: EE

"Den hängande trädgården" ("The hanging garden", 1998): Första gången jag läste den här boken blev jag förvirrad av den komplicerade historien med konkurrerande gangstergäng som försöker ta makten i Edinburgs undre värld, men man hänger med lite bättre när man har läst några av de tidigare böckerna i serien. Den parallella deckarhistorien handlar om en tysk krigsförbrytare från andra världskriget som gömt sig i Skottland i femtio år. Rankin kanske var tidig med den sortens historia när den här boken skrevs, men nu känns det lite klyschigt. Fåniga referenser till låttitlar hela tiden. Betyg: EEE

"När mörkret faller" ("Set in darkness", 2000): Förvånande nog en klassisk deckarhistoria med ett förtorkat lik som upptäcks vid en renovering, ett färskt mord och en rik, excentrisk familj med en försvunnen familjemedlem. Därtill kommer några mer moderna gangsters/lokalpolitiker (verkar vara ungefär samma sak i Rankins värld). Betyg: EE

"The Falls" (2001): Här jobbar Rankin i bästa Dan Browne-anda med historiska referenser, gåtor och koder som t.o.m. involverar Rosslyn Chapel! Fast "The Falls" måste ha skrivits före "Da Vinci-koden". Jag tror Rankin låg i framkant av den här trenden också... Dessutom gör han det riktigt bra, tycker jag. Betyg: EEEE

"Resurrection Men" (2002): Den här läste jag för ett par år sedan och då tyckte jag den var bra, men jag kommer inte ihåg några detaljer nu. Rebus skickas iväg på någon slags utbildning på grund av sina problem att ta order, har jag för mig. Efter att ha läst "The Falls" vet jag nu i alla fall vad titeln syftar på. Betyg: EEEE

"A Question of Blood" (2003): Här blir Rankin så modern att deckarhistorien inte ens är en "Who's dunnit" utan en fråga om varför. En ex-soldat går in på en skola och skjuter ihjäl två tonårspojkar och skadar en tredje innan han tar sitt eget liv. Därtill kommer att Rebus själv misstänks för mordbrand. Lite för seg, osammanhängande och osannolik för att vara riktigt bra. Betyg: EEE

Sammanfattning: Rankin är en trendkänslig eller t.o.m. trendsättande författare som gör sig bäst som färskvara. Hans böcker ger en dock stor lust att resa till Skottland och framför allt Edinburgh. Samt gör en sugen på ett glas maltwhisky...

"Vi faller" av Pär Östling - en tonsäker debut

Jag har tagit en paus från deckarna och läst en fantastisk roman: "Vi faller" av Pär Östling. Den handlar om något så ovanligt som livet på landet i nutid. Huvudperson är den uppslagsrika köttbonden Karl som bor med sin tonårsdotter Carina på en gård i Hälsingland. Bokens första del handlar om bygdeoriginal i bybastun, yxkastningstävlingar, skridskoturer på sjön, kreatursskötsel, struliga tonåringar och mycket mer. Språket är njutbart: säkert, fantasirikt och humoristiskt. Den andra delen handlar om hur man lever vidare med en stor sorg. Inte en ton skorrar falskt trots det svåra ämnet. Vissa recensenter har invänt mot inslagen av magisk realism, men mig stör de inte alls. Det är självklart att en del i ett sorgearbete efter någon som gått bort är att önska kontakt med den andra sidan och detta är ett sätt att skildra det skönlitterärt.
Betyg: EEEE

Läs också recensionerna i Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Antika deckarhistorier av Steven Saylor

Steven Saylor har skrivit en serie deckare som utspelar sig i antikens Rom. Jag har läst två av dem: "Roman Blood" ("Romarblod") och " The Venus Throw". Det är mycket ambitiösa deckare som uppenbarligen bygger på riktiga romerska rättsfall och där många personer som förekommer har funnits i verkligheten, t.ex. Cicero och Catullus. Tyvärr gör det undervisande draget i böckerna dem lite för sega för att de ska vara riktigt bra. Visst kan det vara kul att lära sig mer om romersk politik och som jurist tycker jag det är intressant att läsa om det romerska rättsväsendet, men i en deckare bör det inte vara på bekostnad av spänningen. Å andra sidan skulle jag kanske aldrig lärt mig något alls om detta om det inte stått i en deckare...
Betyg: EEE

Och en kanadensisk deckarfavorit: Giles Blunt

Giles Blunts serie om poliserna John Cardinal och Lise Delorme utspelar sig i en kanadensisk småstad. Jag försöker komma på vad det är som gör dem till ovanligt bra deckare och jag tror det är en kombination av spännande historier, bra person- och miljöskildringar och ett mycket njutbart språk. Läs alltså: "Forty Words for Sorrow" ("Fruset offer"), "A Delicate Storm" ("En stilla storm") och "Black Fly Season" ("Schamanen").

Betyg: EEEE

En skotsk deckarfavorit: Denise Mina

Jag gillade verkligen Denise Minas Garnethilltrilogi och blev glad när första delen i hennes nya serie med den kvinnliga Glasgowjournalisten Paddy Meehan kom. Den heter "The Field of Blood" ("Blodsarv") och utspelar sig i början av 1980-talet. Paddy Meehan är springflicka på en tidningsredaktion men hon har målet klart: hon ska bli journalist. Hon får en chans att visa att hon klarar jobbet när en liten pojke försvinner och sedan hittas död. Polisen griper två elvaåriga pojkar för mordet, men Paddy är övertygad om att det finns en vuxen gärningsman i bakgrunden och börjar en egen undersökning. Betyg: EEEE

Det jag gillar med Denise Mina är att hon inte förskönar eller förenklar. Hon beskriver ett fattigt, skitigt Glasgow och människor som varken är vackra eller supersmarta. Hennes huvudpersoner är mycket mänskliga och realistiska.

Läs också: "Garnethill" ("Död i Garnethill"), "Exile" ("Exil") och "Resolution" ("Den sista utvägen").

En amerikansk deckarfavorit: Laurie R. King

Jag har just läst "Night Work", som är fjärde delen i serien om San Francisco-snuten Kate Martinelli. Historien är en konventionell deckarhistoria om en serie mord på män som förgripit sig på kvinnor på olika sätt, men Laurie R. King skriver ovanligt bra och med hög ambitionsnivå. Läs också de tre första delarna:

"A Grave Talent" ("Farlig begåvning"), "To Play the Fool" ("En helig dåre") och "With Child"
Jag gillar också Kings serie om den åldrade Sherlock Holmes och hans unga medhjälpare Mary Russell:

• The Beekeeper's Apprentice
• A Monstrous Regiment of Women
• A Letter of Mary
• The Moor
• O Jerusalem
• Justice Hall
• The Game

Missa inte heller "Folly" som inte ingår i någon serie. Den handlar om en kvinna som har ärvt en ö utanför USA:s nordvästkust och som reser dit för att reda upp sitt liv.
Betyg till "Night Work": EEEE