En återvändares berättelse

Journalisten Patrik Lundberg är adopterad från Sydkorea och i sin bok "Gul utanpå" berättar han om när han i 25-årsåldern reste till Sydkorea för att studera. Han gjorde det för att få möjlighet att lära känna sitt födelseland och söka upp sin biologiska familj. Han hittar dem, men det visar sig att uppgifterna i hans adoptionspapper inte stämmer. Lundberg berättar på ett befriande självironiskt och osentimentalt sätt om sin resa, om kulturkrockar och svåra känslor.
Betyg: EEEE

Får man skoja om Hitler?

I Timur Vermes satiriska roman "Han är tillbaka" vaknar Hitler upp i dagens Berlin. Han uppfattas som en komiker som går helt in i sin roll, gör succé i teve och får sitt eget teveprogram. I början tyckte jag att boken var ganska tråkig och jag hade svårt att hänga med i alla interntyska referenser. (När jag hade läst ut boken såg jag att det fanns en lista med ordförklaringar längst bak.) Sedan kom jag till ett roligt avsnitt där Hitler besöker det tyska nynazistiska partiet och efter det tyckte jag att historien tog fart. När jag väl börjat tycka att historien var underhållande började jag dock fundera på om det verkligen är okej att skoja om Hitler på det här sättet. Han framstår som så - ofarlig. Vermes förefaller inte heller veta riktigt vart han vill komma med sin historia. Men kanske är detta det värsta som skulle kunna hända Hitler - att ingen tar honom på allvar?
Betyg: EEE

Familjen och hästarna

"Veterinären" av Gertrud Hellbrand är en östgötsk släkthistoria som utspelar sig i olika tidsplan. Berättaren Kristin kommer sommaren 2006 hem till hästgården där mamman Lucille ordnar en begravningsfest för sin älskade häst. Kristin jobbar på radion och ska göra ett reportage om den lantliga, hästsportande medelklassen. Den delen av historien berättas i jagform. Kristin berättar också om sin barndom och uppväxt och om sina föräldrars bakgrund. Det är en ganska klassisk 1900-talshistoria som inte känns så originell. Jag kommer att tänka på "Jag heter inte Miriam" och "Precis som att börja om", med skillnaden att Hellbrand, i mina ögon, inte har ett lika tydligt budskap eller historia att berätta. Det mest speciella med "Veterinären" är skildringen av hästarna och ridningen. Eftersom jag aldrig varit hästflicka säger det mig inte så mycket. Hellbrand skriver bra och jag tog mig med lätthet framåt i hennes berättelse, men med tanke på hur hyllad denna bok blivit hade jag förväntat mig något mer.
Betyg: EEE+

Klaustrofobisk kollektivroman

Eftersom jag tyckte att "Theres" av Steve Sem-Sandberg var världens tråkigaste bok har jag undvikit att läsa hans hyllade "De fattiga i Lodz" tills nu. Det var det faktum att den fanns som ljudbok i MP3-format på mitt bibliotek som fick mig att ge den en chans och för det är jag tacksam. Genom Irene Lindhs fina uppläsning har jag tagit del av Sem-Sandbergs utförliga skildring av det judiska gettot i den polska staden Lodz (uttalas "Woodsch") under andra världskriget. Som mest bodde där 250 000 personer, instängda och vaktade. De utnyttjades som arbetskraft och de knappa matransonerna höll dem bara knappt vid liv. Det mest genialt djävulska av tyskarnas drag var att låta judarna göra det smutsiga arbetet själva. Därför inrättade man en judisk poliskår och lät gettots förvaltning, med judeäldsten Rumkowski i spetsen, hålla ordning i gettot och att sortera ut dem som skulle deporteras till förintelselägren. Rumkowski är bokens centralgestalt, och han har funnits på riktigt, men Sem-Sandberg ger också röst åt flera fiktiva gettoinvånare. Känslan i boken är tidvis klaustrofobisk, eftersom man som läsare inte får veta mer om omvärlden än gettoinvånarna själva. Samtidigt har man förstås sin kunskap om att de flesta av människorna i lägret till slut mördades i koncentrationslägren hela tiden i bakhuvudet. Sem-Sandbergs hemska och vackra skildring av människornas liv i gettot väcker många tankar, frågor och känslor.
Betyg: EEEE+
P.S. Nu vill jag läsa om Zenia Larssons "Skuggorna vid träbron" som också utspelar sig i gettot i Lodz.

Krig, mat och lögner

Jag tycker mycket om Jacqueline Winspears serie om privatdetektiven Maisie Dobbs i 1930-talets England. (Klicka på länken Winspear nedan så kommer alla mina recensioner upp.) Nu har jag läst en fristående bok av samma författare: "The Care and Management of Lies". Den utspelar sig under första världskriget, vilket också är temat för de flesta av Maisie Dobbs-böckerna. Huvudpersonen Kezia är utbildad lärare, men i juli 1914 gifter hon sig med bonden Tom och blir matmor på hans gård. Det är inte så lätt för en ung kvinna som är uppväxt med tjänstefolk, men Kezia kämpar på för att lära sig laga mat och allt annat hon behöver kunna. Så bryter kriget ut och Tom anmäler sig som frivillig. Kriget skulle ju bara vara några månader; det visste alla... Kezia skriver långa brev till Tom där hon visar sin kärlek genom att berätta om alla fantastiska maträtter hon skapar med honom i åtanke. Winspear berättar i sin vanliga stillsamma stil om denna dramatiska tid, som förstås framför allt bestod av långa, hårda, enformiga dagar i skyttegravar och bakom plogar. Winspear är bra på att beskriva sina huvudpersoner så att de känns sympatiska och mänskliga. Hon levandegör också slitet på gården och den omänskliga tillvaron för soldaterna i skyttegravarna så att det känns otäckt verkligt.
Betyg: EEE+