Det bortglömda folkmordet

Så här på dagen 70 år sedan Auschwitz befriades känns det bra att få skriva om "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. Den handlar om Miriam som firar sin 85-årsdag i det vackra hemmet i Nässjö. Omgiven av sin närmaste familj säger hon till slut de otänkbara orden "Jag heter inte Miriam". För hon är egentligen den romska flickan Malika, som misstogs för judinna vid ankomsten till Ravensbrück och tack vare det fick chansen att börja ett nytt liv i Sverige efter kriget. (För romer rådde inreseförbud fram till 1954.) Axelsson skriver engagerat och medryckande, både om liv och död i koncentrationslägren, om de s.k. tattarkravallerna i Jönköping 1948, om flyktingarnas PTSD och svenskarnas ovilja att prata om det obehagliga som förevarit. Detta är en bok som måste läsas!
Betyg: EEEEE 

P.S. Jag rekommenderar också: 

• "Begrav mig stående" av Isabel Fonseca (Kort recension finns under fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002.)
• "Den dag jag blir fri - En bok om Katarina Taikon" av Lawen Mohtadi 
• "Ninas resa" av Lena Einhorn
• "Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz" av Göran Rosenberg
• "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman
•  "Herr Isakowitz skatt" av Danny Wattin
• "Boktjuven" av Markus Zusak 
• "Den osynliga bron" av Julie Orringer 
• "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr
• "Bränt barn söker sig till elden" av Cordelia Edvardsson
• "Sophies val" av William Styron
• "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes" av Zenia Larsson. 

Missa inte heller att Katarina Taikons barnböcker om Katitzi snart kommer i nytryck!

Minnen av ett mysterium

"Nätternas gräs" ("L'herbe des nuits") av Patrick Modiano har gått som radioföljetong och jag har passat på att lyssna i SR Play. Berättaren Jean försöker med hjälp av en svart anteckningsbok rekonstruera vad som hände fyrtio år tidigare, när han var ihop med den hemlighetsfulla Dannie. Var kom hon ifrån och vad hade hon egentligen för samröre med de skumma männen på Hotel Unic? Som så ofta hos Modiano handlar det om minnen och oändliga stadsvandringar i Paris. Om man gillar Modiano-stämningen vill man bara ha mer.
Betyg: EEEE+

Nervkittlande i nationalpark

Ibland är en gammal, hederlig psykopatdeckare med extra allt precis vad man behöver! "Stum rädsla" ("Hard Facts") av Nevada Barr är en sådan. Det är trettonde delen i en lång serie böcker om parkvakten/rangern Anna Pigeon, men den första som blivit översatt till svenska. Alla delarna utspelar sig i olika nationalparker i USA. I den här delen kommer Pigeon till Rocky Mountains nationalpark, där tre unga flickor har försvunnit några veckor tidigare. Jag gillar personerna, miljön och spänningen. Varning för sträckläsning!
Betyg: EEEE

Skruvad förortsångest

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi nyligen läst "Vi i villa" av pseudonymen Hans Koppel. Den kom 2008 och blev ganska omtalad då. Det är en satir över medelklassens kärnfamiljsliv med villa, Volvo och vovve i valfri svensk villaförort. Boken är originellt nog skriven i andra person singular (du-tilltal) och handlar om Anders, som är gift med Filippa. De bor (förstås) i en förortsvilla, har en dotter och en hund. Anders börjar vantrivas mer och mer med sitt liv och hanterar det på ett inte så konstruktivt, men underhållande, sätt. Jag tyckte att boken var en rolig, tillskruvad bagatell, men humorn var inget som de andra i bokcirkeln framhöll. Snarare var det ord som ångest, sorg, ensamhet och plågsamt som användes.Lättläst är det i alla fall.
Betyg: EEE

Överlastad roman

"True Murder" av ghananska Yaba Badoe handlar om den 11-åriga Ajuba. Hennes föräldrar krisar och hon sätts i en internatskola i England. Där blir hon bästis med Polly, som förefaller ha ett drömliv: hon är vacker, har lyckliga föräldrar och bor på en nyrenoverad herrgård i närheten av skolan. Ajuba dras in i familjens trollkrets, men man vet redan från början att det kommer att sluta illa. Jag blev inte så förtjust i den här boken. Till att börja med tycker jag att språket är stolpigt, men det kan delvis bero på en dålig översättning. Ett än större problem är att Badoe inte lyckas gestalta sin historia. Hon berättar allt som händer och inget sägs mellan raderna. Hennes historia har också för många ingredienser som var och en skulle kunna räcka för en roman: ensam flicka/ung kvinna kommer till hemlighetsfullt gods (den klassiska gotiska romanen), 11-åriga flickdetektiver, internatskoleliv, skilsmässor (i flera familjer), mystisk hemlighet i det förflutna, uppslukande vänskap, avundsjuka, självmord, förhållandet mellan barn och föräldrar och mellan barn och styvföräldrar och så lite övernaturlighet (som man nog ska tolka som psykisk sjukdom) på det. Det finns många andra böcker på dessa teman som jag mycket hellre skulle rekommendera (t.ex. "Tell the wolves I'm home", "The sweetness at the bottom of the pie", "The Secret Place", "Inget allvarligt", "Never let me go",  "The Yonahlossee Riding Camp for Girls",  "The Bellwether revivals", "The little stranger", "The Fields of Grief", "The End of Everything" och "The Minotaur)".

Minnet av en mor

Ju mer jag läser av Patrick Modiano, desto mer förtjust blir jag! Nu har jag läst "Lilla smycket" ("La Petite Bijou"), som finns i svensk pocket. Berättaren är en 18-årig kvinna vid namn Thérèse. En dag tycker hon sig se sin mor på tunnelbanan, trots att hon fått veta att modern dött tio år tidigare. Som i många av Modianos böcker tas läsaren med på långa vandringar längs Paris gator (Jag läser med Pariskartan till hands!) och tillhörande djupdykningar ner i minnenas brunn. Som alltid hos Modiano är det koncentrerat, vackert och vemodigt.
Betyg: EEEEE

En litteraturvetares liv

Det är lite kul att "Stoner" av John Williams har blivit en världssuccé, så här femtio år efter att den kom ut första gången! Jag har förstås inte kunnat motstå hajpen och har därför lyssnat på boken i uppläsning av Björn Granath. William Stoner lever hela sitt liv i Missouri, USA. Han föds på en bondgård och skickas till universitetet för att studera lantbrukskunskap. Väl där upptäcker han litteraturen, byter studieinriktning och blir sedan kvar på institutionen resten av sitt liv, först som doktorand och sedan som lektor i litteraturvetenskap. Han ingår ett äktenskap som blir olyckligt, får en dotter som han älskar och drabbas av intriger och oförrätter på jobbet. Williams har lyckats med konsten att göra litteratur av en ganska vanlig människas liv.
Betyg: EEEE

Flavia och filminspelningen

Jag fortsätter att ha trevligt i 11-åriga detektiven Flavia de Luces sällskap. I fjärde delen, "I am half-sick of shadows" av Alan Bradley, är det jultid och Flavia är fullt sysselsatt med att använda sina kemiska kunskaper för att ta reda på om jultomten finns på riktigt. Flavias pappa har i ett försök att dra in lite pengar till det skuldtyngda och pengaslukande godset beslutat att upplåta det magnifika huset åt ett filmteam, alltmedan familjen är kvar och firar jul. I filmteamet ingår två av de största filmstjärnorna och lyckan är stor när de går med på att spela upp en scen ur Romeo och Julia för invånarna i den lilla byn Bishop's Lacey. På julafton befinner sig således halva byn samt hela filmteamet på Buckshaw när en snöstorm bryter ut och tvingar alla att övernatta. Och just den natten sker förstås ett mord...
Betyg: EEEE

Systrarna Schlegels historia

I mitt projekt att läsa E.M. Forster har turen nu kommit till "Howards End". Den som sett filmen från 1992 minns kanske historien: Systrarna Meg och Helen Schlegel är intellektuella, kulturintresserade, ganska politiskt radikala och genom arv ekonomiskt oberoende. På en resa träffar de familjen Wilcox, vars förmögenhet skapats av handel. Familjernas öden flätas samman på ett konstfullt sätt och jag gillar att historien utvecklas åt oväntade (om man inte minns filmen alltså!) håll. Det handlar mycket om det intrikata engelska klassystemet, men också om kön och vad man kunde göra som ung kvinna i början av 1900-talet. Personporträtten är mångfasetterade och intressanta utan den gängse uppdelningen i onda och goda. Som jag skrivit förut påminner Forster mig om Jane Austen, men Forsters personbeskrivningar blir inte karikatyrer, som Austens ibland är. "Howards End" var lite segare än "A Room With a View", vilket är skälet till att betyget blir snäppet lägre.
Betyg: EEEE+

En dans med döden

 I "The Bones of Paris" av Laurie R. King flackar den f.d. agenten Harris Stuyvesant (från "Touchstone") runt i Europa och åtar sig uppdrag som privatdetektiv. Hans senaste uppdrag är att leta efter en ung amerikansk kvinna som försvunnit i Paris. Det är 1920-tal och massor av ungdomar och wanna be-konstnärer flockas på caféerna och barerna där fixstjärnor som Hemingway, Man Ray och Picasso håller hov. Stuyvesant dras in i en mörk historia som handlar om hur människor leker med döden och dess symboler för att försöka hantera trauman från första världskriget. Skildringarna av de överdådiga och extravaganta festerna hos en excentrisk adelsman är lite för långdragna och överdrivna för min smak. Det jag gillar bäst i den här boken är den kärleksfulla skildringen av staden Paris och livet i konstnärskretsarna där på 1920-talet. Stuyvesant är också en sympatisk huvudperson, om än lite klichéartad. Den obligatoriska kärlekshistorien känns dock inte särskilt klyschig utan gör mig på gott humör.
Betyg: EEEE