En bygd, ett bål, en berättelse

"Vägen mot Bålberget" av Therése Söderlind handlar om en bygd och bygdens stora trauma: en massavrättning av utpekade häxor på 1600-talet. Bygden ligger vid Ångermanälven och där, utanför Kramfors, växer Veronica upp på 1970-talet. Hon får höra talas om häxbränningen och blir nyfiken. Med sin pappa Jackes hjälp börjar hon släktforska och gör också en utflykt till Bålberget, där avrättningen ska ha skett. I nutid kommer Veronica tillbaka och fortsätter sina efterforskningar, som nu främst handlar om den egna, närmaste familjen. En annan del av boken handlar om Malin, som var en av de utpekade häxorna, och personerna runt henne. Det är en storslagen och fascinerande historia Söderlind berättar. Jag som tycker om att läsa om vanliga människors historia och som intresserar mig för hur historien kan utläsas i landskapet gillar den här boken. Det enda som stör mig lite är det lätt arkaiserade språk som Söderlind använder i den del av romanen som utspelar sig under 1600-talet. Det får mig att fundera på hur svårt det måste vara att hitta rätt språk i en historisk roman. Man måste ju skriva på ett nutida språk utan att använda ord och uttryck som känns alltför moderna. Att lägga till ord som känns gammaldags är förstås ett sätt att bidra till den historiska stämningen. Här stör jag mig dock på vissa sådana ord och vändningar, som känns onödiga och konstlade. Då tycker jag att det är bättre att använda de mest neutrala uttrycken i det nutida språket.
Betyg: EEEE

Sorgen efter en älskad morbror

"Tell the Wolves I'm Home" ("Låt vargarna komma") av Carol Rifka Brunt är som en blandning av "Torka aldrig tårar utan handskar", "The End of Everything" och barnboken "Lill-Zlatan och morbror raring" av Pija Lindenbaum. Den utspelar sig 1986-87 och handlar om 14-åriga June, vars älskade morbror Finn är döende i aids. Innan han dör vill han måla ett sista porträtt av June och hennes storasyster Greta. Den största delen av boken utspelar sig efter Finns död och handlar om sorg, fördomar, kärlek av olika sorter, svartsjuka, syskonrivalitet, familjehemligheter och amerikanskt tonårsliv. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, bland annat för att Carol Rifka Brunt berättar om 1980-talets aidskatastrof på ett nedtonat, men ändå mycket berörande sätt. Till skillnad från Jonas Gardell i "Torka aldrig tårar utan handskar" tar hon inte till ett indignerat och upprört tonfall, men gör ändå sitt budskap glasklart.Jag gillar också de psykologiskt trovärdiga skildringarna av mänskliga relationer.
Betyg: EEEE+

Maisie Dobbs bryter upp

Maisie Dobbs står inför en vändpunkt i sitt liv i tionde (men förhoppningsvis inte sista) delen av deckarserien om henne, "Leaving everything most loved", av Jacqueline Winspear. Det är 1933 och Maisie Dobbs vill följa i sin framlidne mentors fotspår och resa till Indien, så när hon får ett fall som rör en mördad indisk kvinna blir hon intresserad. Samtidigt vill hennes partner att hon ska gifta sig med honom och följa med honom till Kanada. Och hur ska hon göra med sitt företag och sina anställda, om hon reser iväg? Som vanligt i Maisie Dobbs-serien är det stillsamt och sympatiskt.
Betyg: EEE+

Ett sydafrikanskt drama

Det är 1996 och den vita lantbrukaren Milla de Wet ligger och dör på sin gård i Sydafrika. Hennes svarta tjänstekvinna Agaat sköter henne ilsket men oantastligt. Det är ramhistorien i Marlene van Niekerks hyllade "Agaat". Den har nu äntligen kommit i pocket, vilket gjort det praktiskt möjligt för mig att läsa den 700 sidor tjocka romanen. I början känns boken lite trög och jag undrar hur mycket man kan säga om en förlamad kvinna i en säng, men det är ganska mycket visar det sig! Det var värt att kämpa sig igenom början, för sen sögs jag in i berättelsen och kunde knappt lägga boken ifrån mig. I tillbakablickar får man följa Millas och Agaats gemensamma historia, som också inkluderar Millas make Jak och deras son Jakkie. Det är en hemsk och upprörande familjeberättelse som speglar Sydafrikas grymma och blodiga historia. Personerna är mångfasetterade och fascinerande och Niekerks sätt att berätta om dem är originellt.
Betyg: EEEEE

Konsten att flyga

Poeten Johannes Anyurus andra roman heter "En storm kom från paradiset" och handlar om hans pappa, som kom från Uganda. Den största delen av boken handlar om den tid pappan tillbringade som flygkadett i Grekland och om tiden i fångenskap i Tanzania, men man får veta något om alla delar av pappans liv. Han var en ganska frånvarande pappa, förstår man, och boken känns som ett försök att komma närmare och förstå pappan. Även om den handlar lite för mycket om flygning i min smak, känner man att det är Anyurus hyllning till pappan, som av livet och ödet hindrades från att göra det som han älskade mest. Anyuru skriver ett underbart lättflytande och utsökt vackert språk som gör mig glad, även när innehållet är hemskt och sorgligt.
Betyg: EEEEE