Sjukdom, kärlek och tårar

Första delen ("Kärleken") av Jonas Gardells trilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" gjorde mig så förtjust och omtumlad att det med nödvändighet blev svårt för del två, "Sjukdomen", att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Nu är min läsning också färgad av att jag sett teveserien och vet vad som kommer att hända. Läsupplevelsen störs av att jag hela tiden ser bilder från teveserien i mitt huvud och omedvetet jämför med det som står i texten. Det är ändå rörande och upprörande läsning om kärleksparet Rasmus och Benjamin och deras vänner som en efter en drabbas av hiv/aids. Men den här gången irriterar jag mig lite på det ödesmättade tonfallet och tycker att indignationen ibland blir väl högljudd och onyanserad.
Betyg: EEEE

Ett gott liv utan socker

För ungefär nio månader sedan började jag äta lågkolhydratkost (LCHF) för att jag ville gå ned i vikt och inte klarade det på lågfettkost. Trots att jag inte gick ned något de första tre månaderna fortsatte jag med kosten på grund av att jag mådde så bra av den. Mitt blodsocker höll sig jämnt, mitt humör och tålamod blev bättre, min mage var lugn, jag höll mig mätt och behövde inte tänka på mat och mellanmål hela tiden. Att avstå från bröd, pasta och sötsaker var ingen svår uppoffring för jag kände mig helt nöjd utan och hade väldigt lite sötsug. Nu har jag läst vetenskapsjournalisten Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" och har fått lite mer kunskap om varför jag mår så bra på lågkolhydratkost. Fernholm har doktorerat i molekylär bioteknik och har ett vetenskapligt förhållningssätt till frågan om vad kolhydrater/socker gör med våra kroppar. Av hennes genomgång av den forskning som finns och sina egna logiska resonemang drar hon bland annat slutsatsen att den som håller sitt blodsocker på en låg och jämn nivå löper mindre risk att drabbas av hjärtsjukdom, alzheimer och cancer. Att det är bra för diabetiker och dem som har symptom på metabolt syndrom (insulinresistens) framstår nästan som självklart när man läser boken. Fernholm hör till de där avundsvärda personerna som kan skriva om vetenskap på ett så pedagogiskt och lättläst sätt att det blir en njutning att läsa!
Betyg: EEEE+
P.S. Jodå, lågkolhydratkosten fick effekt på min vikt också till slut och hittills har jag gått ned de cirka sju kilo som jag lade på mig under föräldraledigheten.

Cheer på liv och död

När jag hade läst ut "Dare Me" av Megan Abbott var jag tvungen att söka på "cheerleading" på Youtube för att riktigt förstå vad det är flickorna på Sutton Grove High egentligen håller på med. Bilden av söta, väna flickor som viftar med pompom-puffar och går ut med fotbollskillar får sig en knäck. I "Dare Me" är flickorna stenhårda och de tränar stenhårt för att kunna utföra de akrobatiska trick som ska ta dem till regionfinalen. Den opålitliga Beth är truppens kapten och berättaren Addy är Beths trogna vapendragare sedan barndomen. När de får en ny coach förskjuts maktbalansen i truppen och ett psykologiskt drama som bara kan sluta illa tar sin början. Man kan säga att "Dare Me" tar vid där "The End of Everything" slutar och att Abbott fortsätter sin beskrivning av clashen mellan kvinnlighet, styrka och våld. Den ångestfyllda tonårstiden med företeelser som självsvält, grupptryck, maktspel, sexuella utspel och lördagsfylla på ljummen öl beskrivs också på ett gastkramande sätt. Familjer och pojkar är dock perifera företeelser i detta drama som helt utspelar sig mellan flickorna och deras coach.
Betyg: EEEE+

Smedssonen som blev kungens fixare

Namnet Cromwell associerade jag tidigare mest till 1600-talets England och Oliver Cromwell, men efter att ha läst Hilary Mantels historiska romaner "Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies" vet jag nu mer om 1500-talsmannen Thomas Cromwell. Han kom från en enkel bakgrund, men måste ha varit fruktansvärt begåvad och gjorde karriär som bankir, advokat och politiker. Till slut blev han Henrik VIII:s närmaste man och rådgivare. "Wolf Hall" utspelar sig främst under den tid då kungen försökte skilja sig från sin första hustru Katarina för att kunna gifta sig med Anne Boleyn. "Bring Up the Bodies" handlar om tiden för Anne Boleyns fall och slutligen avrättning. Båda böckerna har vunnit Booker-priset och det är välförtjänt. De är välskrivna, spännande historiska romaner som ger en nyanserad bild av Cromwell, Henrik VIII och de andra aktörerna. Mantel åskådliggör också genom sin utförlighet hur långdragna de olika förloppen var. Det som förenklat beskrivs som att Henrik VIII bröt med påven i Rom för att kunna gifta om sig var förstås i själva verket en process som tog många år. Annat som tydliggörs är det politiska och diplomatiska spelet mellan England, Frankrike och Spanien, det berusande maktspelet som hela tiden pågår vid det engelska hovet, psykologin i hur man handskas med en enväldig härskare som ändå vill/måste ha med sig parlamentet och kungens desperata önskan att få en son och arvinge. Genom att visa mycket konkret vad det innebar för enskilda människor skapar Mantel förståelse för sådant som hur reformationen egentligen gick till. Dessutom är miljöskildringarna utsökta. Nu hoppas jag bara att det snart kommer en tredje del, för "Bring Up the Bodies" slutar 1536 och Cromwell levde flera år till.
Betyg (för båda): EEEEE

I Bibas trollkrets

20-åriga Karen Clarke är van vid att ingen lägger märke till henne, så när den karismatiska och glamorösa Biba Capel vill bli hennes vän blir Karen förtjust och förtrollad. Biba och hennes bror Rex bor i ett stort, lätt förfallet hus i norra London och detta hus blir snart centrum i Karens i övrigt ganska trista liv. Förtrollningen varar bara en sommar, för sen händer något som förändrar alla deras liv för alltid. "The Poison Tree" ("Grenar av gift") av Erin Kelly för tankarna till bland annat "Skuggan över stenbänken", "Den hemliga historien" och Barbara Vines spänningsromaner. Trots en aning seghet i mitten sträckläste jag den blodisande och skickligt komponerade historien. Det är skönt att ibland läsa en spänningsroman som inte innehåller en massa våld och morbida detaljer, inte är en polisdeckare och inte heller har övernaturliga inslag. Härliga miljöskildringar från London skadar ju inte heller.
Betyg: EEEE

Fantasy för skeptiker med humor

Nu när Lev Grossmans "The Magicians" kommer på svenska ("Magikerna") blev jag uppmärksammad på att det har kommit en andra del om Quentin och hans trollkarlskollegor. Den heter "The Magician King" och när den börjar är Quentin kung i det Narnialiknande Fillory. Han har allt han någonsin drömt om, så varför är han inte nöjd? Jag är ingen fantasyälskare och det är nog därför Grossmans böcker passar mig så bra. De utspelar sig lika mycket på jorden i nutid som i fantasylandet Fillory och de är fyllda av nutidsreferenser, ironi och svart humor. Personerna känns verkliga, med både goda och dåliga sidor, och de har verkliga problem och känslor. Samtidigt får man som läsare känslan av att svepas med i ett fantasifyllt äventyr. Det är en underbar kombo!
Betyg: EEEE+

Här är några citat som ger en bild av bokens stil:

"She'd always liked Quentin, basically. He was sarcastic and spookily smart and, on some level, basically a kind person who just needed a ton of therapy and maybe som mood-altering drugs." (s. 78)

"'Sometimes I think I am fate's sword. She wields me cruelly.' Quentin wondered what it was like to be so unselfconsciously melodramatic. Nice, probably." (s. 98)

"At first they thought she must be using som kind of advanced geographical magic until Josh noticed that she had an iPhone in her lap. 'Yeah, but I used magic to jailbreak it," she said." (s. 202)

Kvinnorna i Katrineholm

Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare och jag har läst ganska mycket av det hon har skrivit sedan "Rövarna i Skuleskogen" (1988). Jag har dock aldrig gått tillbaka och läst något ur hennes äldre produktion (med undantag för "Pukehornet"). Jag vet inte varför, men kanske för att jag inte vetat var jag skulle börja. Nu gav Ebba Witt-Brattströms artikel i DN den 19/1-13 mig lusten att läsa "Häxringarna" och det var ett mycket bra val. Det är en bok som innehåller mycket av det som jag brukar gilla: realistiska skildringar av kvinnor, relationer mellan människor, kön och klass och historia, gärna 1800-tal. Boken utspelar sig i det framväxande stationssamhället Katrineholm och handlar framför allt om tre kvinnor: knekthustrun Sara Sabina Lans, hennes dotter Edla och dotterdottern Tora. Nu ser jag fram emot att läsa de andra tre delarna i serien som kallas "Kvinnorna och staden" eller "Katrineholmssviten": "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus".
Betyg: EEEE+