2012 års bästa böcker

I år blir det en lista för deckare och en för övriga böcker:

2012 års bästa böcker, som inte är deckare

1. ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman
2. ”Springa med åror” av Cilla Naumann
3. ”Vinterträdet” av Ellen Mattson  
4. ”How to be a woman” (”Konsten att vara kvinna”) av Caitlin Moran
5. ”Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken” av Jonas Gardell
6. ”The Immortal Life of Henrietta Lacks” (“Den odödliga Henrietta Lacks”) av Rebecca Skloot
7. “Artighetsreglerna” (“Rules of civility”) av Amor Towles
8. ”The Stranger’s Child” (”Främlingens barn”) av Alan Hollinghurst
9. ”Why be happy when you could be normal?”("Varför vara lycklig när du kan vara normal?" av Jeanette Winterson
10. ”Vi kom över havet” (”The Buddha in the Attic”) av Julie Otsuka

2012 års bästa deckare

1. ”Gone girl” av Gillian Flynn
2. ”Criminal” av Karin Slaughter
3. ”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal
4. ”Gods and beasts” (”Gudar och odjur”) av Denise Mina
5. ”The Woodcutter” ("Hämnden") av Reginald Hill
6. ”Till offer åt Molok” av Åsa Larsson
7. “The Gods of Gotham” (“New Yorks gudar”) av Lyndsay Faye
8. “Blood Safari” (“Den sista safarin”) av Deon Meyer
9. ”A room full of bones” av Elly Griffiths
10. ”Mullvaden” (”Tinker Tailor Soldier Spy”) av John le Carré

Gott Nytt Läsår!

 P.S. Här kan du läsa om 2011 års bästa böcker.

Japanska postorderbrudar

"Vi kom över havet" av Julie Otsuka är en ovanlig roman. För det första är det en kollektivroman, skriven i första person plural, och för det andra handlar den om ett ämne som jag inte hade läst om innan: de japanska kvinnor som reste till USA efter första världskriget för att gifta sig med män som de aldrig träffat. Männen visade sig ofta vara äldre, fattigare och fulare än de framställt sig som och livet i USA blev också hårdare än kvinnorna kunnat föreställa sig. Ett par decennier senare, när många etablerat sig och blivit mer eller mindre amerikaniserade, slogs deras tillvaro i spillror igen på grund av att amerikanerna internerade alla japaner efter Japans inträde i andra världskriget. Om allt detta har Otsuka skrivit en utsökt liten bok som jag varmt rekommenderar.
Betyg: EEEE+

Mer småstadsspänning

"Darkness, my old friend" av Lisa Unger utspelar sig ungefär ett år efter "Fragile" i samma lilla stad i staten New York. F.d. polisen Jones Cooper börjar bli lite uttråkad av sin sysslolöshet, så han åtar sig tacksamt ett utredningsuppdrag som gäller en försvunnen kvinna. Samtidigt blir en tonårsflicka uppskrämd av en man som gräver i skogen och mediet Eloise Montgomery söker upp Cooper för att varna honom för floden. Allt visar sig höra ihop och, liksom i "Fragile", har fallet trådar långt bakåt i tiden. Jag fortsätter att gilla Ungers stil, som jag tycker är trevlig, spännande och underhållande.  
Betyg: EEEE

Lagom småstadsspänning

"Fragile" av Lisa Unger får mig att tänka på Karin Slaughters första deckare, genom att den utspelar sig i en amerikansk småstad och har ett gift par (Här är han polis och hon psykolog.) som huvudpersoner. Unger når dock inte rikigt upp i Slaughterklass. "Fragile" handlar om en försvunnen tonårsflicka, som är huvudpersonernas sons flickvän, men historien visar sig ha kopplingar till något som hände i stan många år tidigare. Det är lagom spännande, lagom trevligt och lagom underhållande. Skildringen av hur alla på en liten ort känner alla och är för alltid definierade av sin bakgrund och sin ungdomstid, inger mig dock verkliga skräckrysningar!
Betyg: EEE+
P.S. Om man gillar småstadsdeckargenren rekommenderar jag ovan nämnda Slaughter, samt den lite ovanliga deckaren "So much pretty" av Cara Hoffman.

En pingvin i Ukraina

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi denna månad läst en ukrainsk bok, vilket inte hör till vanligheterna för mig. Den heter "Döden och pingvinen" och är skriven av Andrej Kurkov. Huvudpersonen Viktor har blivit lämnad av sin flickvän och som enda sällskap har han en kungspingvin, som han fått från djurparken. När Viktor får i uppdrag av en tidning att skriva dödsrunor över ännu ej döda personer sätts en handling i gång som får stora återverkningar på Viktors liv. Boken utspelar sig några år efter Sovjetunionens fall. Bilden av Ukraina som framträder är inte så trevlig: ett samhälle präglat av korruption, våld och rädda, oföretagsamma medborgare. Boken är skriven på ett språk som jag tyckte mycket om med vackra, finurliga metaforer och vändningar. Översättningen känns också mycket bra, även om jag förstås inte kan jämföra med originalet. Jag tycker också om miljöskildringarna och den milda absurdismen. Däremot tycker jag att själva handlingen är lite för tunn och att Kurkov inte knyter ihop sin historia ordentligt på slutet. Den är också bitvis lite tjatig och långsam. Kvinnoskildringarna och psykologin lämnar en del övrigt att önska.
Betyg: EEE

Ljuva 90-tal?

"Alltings början" av Karolina Ramqvist har blivit ganska omtalad under hösten och det av goda skäl. Den har en bild av författaren som ung på omslaget, men huvudpersonen heter Saga. Hösten 1991 är hon femton år och börjar på creddiga gymnasiet Södra Latin i Stockholm. Hon tillbringar kvällarna på Stockholms innekrogar och blir förälskad i den många år äldre festfixaren Victor Schantz. De inleder ett hemligt förhållande som bygger på att hon kommer när han ringer efter henne, vilket ibland sker ofta, ibland efter ett års uppehåll. Diskussionerna om boken har framför allt rört denna relation och att Saga, som fostrats till stark kvinna och feminist av sin ensamstående mamma, inte borde förnedra sig till att ställa upp på Victors villkor. Andra har försvarat Saga och menat att hon frivilligt går in i relationen och att den leder till utveckling för henne. Jag är mer inne på denna senare linje. Oavsett vad man tycker om Sagas och Victors relation är boken mycket välskriven och innehåller mängder av skojiga tidsmarkörer, för den som minns sitt 90-tal. (Det gäller även oss som inte hängde på Stockholms krogar.) Ett tag i mitten blir det en aning tradigt när utekvällarna och träffarna med Victor framställs som till förväxling lika år efter år, men det är en randanmärkning. På det stora hela är det intressant och rolig läsning!
Betyg: EEEE

Tredje boken om Bricken

I "Sågspån och eld" avslutar Vibeke Olsson sin trilogi om Bricken, som växer upp på Svartviks sågverk utanför Sundsvall på 1870- och 1880-talen. Bricken har hunnit bli 19 år och nu är hon vuxen. Med sin skadade hand kan hon inte arbeta på sågverket längre, men hon klarar sig bra genom att ha kostkarlar som hon lagar mat åt. Hennes älskade pappa blir allt äldre och skröpligare, men än så länge klarar han av att arbeta. Mest handlar dock boken om kärleken och Brickens framtidsdrömmar. Kommer någon man någonsin se åt henne trots hennes skadade hand? Är det bättre att förbli ogift och ägna sig åt att tjäna Gud? Och om man är riktigt, riktigt kär i någon, kan man gifta sig med honom trots att han dricker lite för mycket brännvin ibland? Jag gillar verkligen Vibeke Olssons skildring av hur det var att vara arbetare i Sverige för drygt hundra år sedan. Det handlar om utvandring, mer eller mindre lyckade strejker, godtemplar- och frikyrkorörelserna, August Palm, arbetarnas bildningstörst och deras syn på herrskapsfolk och mycket annat.
Betyg: EEEE

En judisk pojke på Söder

Leif Zern är teaterkritiker i Dagens Nyheter. I självbiografin "Kaddish på motorcykel" berättar han om sin uppväxt i en judisk familj på Södermalm i Stockholm. Familjen lever, som det förefaller, helt naturligt i två världar. Pappan följer ganska strikt de judiska lagarna, förutom en dag om året då familjen äter egenfiskade kräftor. De judiska högtiderna firas traditionellt med tjocka släkten och somrarna tillbringas i den folkhemstypiska sommarstugan. Med stor kärlek och ömhet beskriver Zern sin släkt och framför allt sin mamma och pappa.
Betyg: EEEE

Fallet Thomas Quick

Den mediestorm som Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" rörde upp kan knappast ha undgått någon och gör att det känns överflödigt att berätta vad boken handlar om. Den mängd arbete som Råstam la ner på boken (och dokumentärfilmerna i samma ämne) är imponerande. Han läste alla förundersökningar, tittade på ett oändligt antal timmar videofilm från rekonstruktioner, intervjuade alla inblandade och pratade förstås med Sture Bergwall/Thomas Quick själv. Det var till Råstam denne först tog tillbaka sina erkännanden och det utgör utgångspunkten för boken. Det är välskrivet, spännande, fascinerande och upprörande.
Betyg: EEEE