Annorlunda Tibetdeckare

"Beautiful ghosts" är den fjärde delen i Eliot Pattisons deckarserie om kinesen Shan som lever bland illegala munkar i Tibet. "Beautiful ghosts" inleds med att ett otillåtet firande av Dalai Lamas födelsedag i ett raserat kloster avbryts av att en gammal munk dyker upp alldeles nedblodad och säger sig ha dödat en person. Shan hittar ett underjordiskt rum med en stor blodfläck, men inget lik. Jag gillar Pattisons långsamma berättarstil och hans väldigt sympatiska beskrivning av tibetanerna och deras kultur. Han lär ut massor om Tibet utan att tonen blir undervisande eller mästrande. Personskildringarna är också fina. Människor tillåts vara mångfasetterade och inte bara onda eller goda. Shans vänskap med en amerikansk och en kineisk utredare, samt hans trevande försök att närma sig sin son är också bra beskrivna. Den här boken har dock fler konventionella deckar-/thrillerinslag än de tidigare böckerna i serien, vilket jag tycker är lite onödigt. Det blir också lite för mycket av hemliga koder, underjordiska gångar, lönndörrar och dolda skatter. Spännande i och för sig, men det gör hela historien mer verklighetsfrämmande och därigenom mindre berörande. Betyg: EEEE

P.S. De tidigare böckerna heter "Dödsmantrat" ("The Skull Mantra"), "Stenkällan" ("Water touching stone") och "Bone Mountain".

Fullträff av Burton!

Efter en period av lite misslyckade bokval har jag äntligen läst en fantastisk bok: "Den nya kvinnostaden" av Nina Burton. På ett insiktsfullt, lagom personligt och mycket underhållande sätt berättar Burton om framstående kvinnor i historien: konstnärer, författare, upptäckare, vetenskapskvinnor m.fl. Detta är alltså något så ovanligt som en fackbok som man sträckläser! Man blir upprörd, uppiggad och inspirerad. Nu måste jag läsa Burtons tidigare bok, "Resans syster, poesin". Betyg: EEEEE

P.S. Fler än jag gillar den här boken, se t.ex. Sture Linnérs recension i SvD.

Jag förstår inte "De skamlösa"

Med "De skamlösa" av Sisela Lindblom startade den s.k. väskdebatten i våras. Jag följde debatten med visst intresse och köpte därför boken när den nu kom i pocket. Men jag måste erkänna att jag lagt den ifrån mig efter ca 160 sidor. Boken handlar om kollegorna och väninnorna Nathalie och Tito, samt Titos nya pojkvän Erik och de tre turas om som berättare. Det handlar mycket om konsumtion och sex. Nathalie och Tito arbetar på en damtidningsredaktion. Nathalie har en dröm om att producera "konsumtionsporrfilm" för kvinnor. Tito har planerat sitt drömbröllop sedan hon var barn och försöker intala sig att Erik är Den Rätte. På samma sätt intalar sig Erik att Tito är hans drömkvinna, men han kan inte glömma sin första tonårskärlek. Jag förstår att det inte är chicklit eller tantsnusk, även om formen är lånad från dessa genrer och jag uppfattar kritiken mot konsumtionssamhället där allt kan köpas: väskor, prylar, lägenheter, bilar, sex och människor. Men jag läser nog hellre riktig chicklit för att bli underhållen och artiklar i Bang och DN för att få nya insikter om vårt samhälle. "De skamlösa" gör mig bara förbryllad och uttråkad. Betyg: EE

P.S. Om någon kan ge mig lite vägledning kanske jag kan ta upp boken igen. Någon som läst och tyckt sig förstå bättre än jag? Eller kan man tycka om boken utan att förstå?

Fasligt fantasifullt

”Fladdermusmannen” är Jo Nesbøs första bok, så jag borde kanske ha läst den före ”Frälsaren”. ”Fladdermusmannen” utspelar sig helt i Australien dit den norske polisen Harry Hole skickas för att hjälpa till vid utredningen av mordet på en ung norsk kvinna. Historien är mycket fantasifull och invecklad, på ett sätt som jag inte (längre?) uppskattar särskilt mycket. Jag föredrar lite mer lågmälda och realistiska deckare, som t.ex. Denise Minas. ”Fladdermusmannen” är dessutom lite för full av undervisande föredrag om allt från Sydneys arkitektur till aboriginernas myter. Betyg: EE

Sagobok för vuxna

"Förtrollerskan" lånade jag av mina svärföräldrar för att den handlar om Kina. Annars visste jag ingenting om den eller författaren Han Suyin. Boken är skriven 1985, så den finns bara antikvariskt nu. "Förtrollerskan" utspelar sig på 1700-talet och handlar om tvillingarna Colin och Bea som växer upp i ett fattigt och strävsamt hem vid Genèvesjön. Deras mor är av keltiskt ursprung och har övernaturliga gåvor som har gått i arv till framför allt dottern. De båda syskonen kan också läsa varandras tankar. Efter diverse äventyr hamnar de först i Kina och sedan i Thailand. Jag tyckte bäst om den första delen av boken när de fortfarande är i Schweiz. När de rör sig i de kinesiska och thailändska hoven blir jag trött på den oändliga uppräkningen av alla rikedomar som finns där. Boken är också lite udda i det att den friskt blandar skildringen av det övernaturliga med lite torra vetenskapliga och historiska fakta. Jag är också lite för oromantiskt och realistiskt lagd för att uppskatta skildringar av evig (och obegriplig) kärlek. Betyg: EEE

P.S. I skildringen av ritualerna vid det kinesiska hovet påminner boken lite om Kejsarinnan Orkidé.

Två 50-talsklassiker

Vi har varit ambitiösa i min bokcirkel och gett oss i kast med två kultböcker: "Bonjour tristesse" (Tidigare publicerad med titeln "Ett moln på min himmel") av Françoise Sagan och "På drift" (”On the road”) av Jack Kerouac.

Det är fascinerande att Sagan bara var 19 år gammal när hon skrev den bitterljuva ”Bonjour tristesse”. Den utspelar sig under en sommar vid franska rivieran och har den 17-åriga Cécile i huvudrollen. Céciles och hennes pappas bekymmerslösa jetsetliv störs när pappan förlovar sig med den intelligenta och seriösa Anne. Cécile blir besatt av tanken på att spräcka pappans och Annes förhållande. Boken är skriven i jagform och skildrar Céciles hänsynslöshet, förvirring och motstridiga känslor. Jag läste boken flera gånger (som kurslitteratur) när jag var runt tjugo. Det som slår mig nu är att Cécile överdriver sin egen betydelse – pappans och Annes förhållande är uppenbart dödsdömt helt oavsett Céciles intriger. Betyg: EEE (Snittet i bokcirkeln: 3,75.)

Jag hade inte läst ”På drift” förut och hade således inga nostalgiska minnen av den från tonåren. Att ha läst boken i tonåren verkar dock vara en förutsättning för att man ska gilla den. Och så ska man nog helst vara man, för kvinnoskildringarna är förskräckliga. Männen är inte så charmiga heller: huvudpersonen Sal är egoistisk och osympatisk, hans kompis Dean är uppenbart psykiskt sjuk och de ägnar sig åt totalt meningslösa långresor över den amerikanska kontinenten. Det är väldigt tråkig läsning och hade det inte varit för bokcirkeln hade jag lagt boken ifrån mig. Betyg: E (Snittet i bokcirkeln blev 2,0.)

P.S. "On the road" har nyligen kommit ut i nyutgåva där personerna har sina riktiga namn (Sal är alltså Jack själv.) och tidigare bortcensurerade delar har lagts in igen, se artikel i DN. Framsidesbilden ovan är från den nya utgåvan.

Ny norsk stjärna

Anne Holt och Karin Fossum har jag läst, men jag hade helt missat Jo Nesbø , tills en kompis satte ”Frälsaren” i händerna på mig. Det verkar som om Nesbø länge varit känd i Norge men inte förrän nyligen blivit översatt till svenska. Nu finns i alla fall sex böcker om kommissarie Harry Hole på svenska. Jag började, lite ologiskt, med den senaste, som alltså heter ”Frälsaren”. Den handlar om mord och mörka hemligheter bland unga människor i Frälsningsarmén i Oslo. Det bryter rejält mot den bild jag hade av Frälsis! Tempot i historien är hela tiden högt och spänningen hålls uppe, men till slut blir jag lite trött när intrigen vrids ett varv för långt. Betyg: EEE