Jag är lite för otålig och snabbläsande för att vara en bra lyrikläsare, men ibland försöker jag mig på det trots allt. Nu har jag läst "Ett svar i 24 skärvor" av Nina Burton, eftersom jag tyckte så mycket om hennes faktabok "Den nya kvinnostaden". Jag tycker att det är med poesi som med bildkonst: man behöver inte förstå allt för att kunna njuta av skönheten. Jag känner att man skulle kunna ägna mycket tid och tankemöda åt att analysera de 24 dikterna och man kan också ägna sig åt att hitta samband och syftningar (se recensionen i SvD). Jag nöjer mig med att njuta av det vackra språket. Bäst tycker jag om dikterna "Orden" och "Stranden" och den enda som jag egentligen inte tycker om är den sista, "Vattnet". Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar